skip to Main Content
Etableringsanställningar På Gång – Men Räcker Det För De Många Utlandsfödda Arbetslösa?

Etableringsanställningar på gång – men räcker det för de många utlandsfödda arbetslösa?

Det politiska och mediala intresset kring arbetsmarknaden har under de senaste åren i huvudsak fokuserats på en fråga: vikten av att få åtminstone en del av de många arbetslösa asylinvandrarna (på nyspråk: nyanlända) i arbete.

I spåren av den spruckna myten om asylinvandrare som räddare av välfärdssystem och pensioner, har allt eftersom nya lösningar efterfrågats och tidigare otänkbara förslag presenterats. Nu förefaller ett av dessa förslag – etableringsanställningar – ha fått fäste i myllan. Hur det kommer att gro, växa och med tiden bära frukt, återstår att se.

Den vanlige svensken (en i allmänhet blek figur, som sedan barnsben fått lära sig att leva skötsamt, göra rätt för sig och inte ligga samhället till last) skymtar i de arbetsmarknadspolitiska sammanhangen numera mest i marginalen, som för givet tagen effektiv produktionsfaktor och bärare av skattebördan.

Enligt tidningen Arbetet ska dock inte bara nyanlända, utan även “personer under 26 år som varit arbetslösa i sex månader och andra som varit arbetslösa minst ett år” kunna komma ifråga för etableringsanställningar.

Stämmer det, så öppnas en möjlighet också för långvarigt arbetslösa från de bortglömdas skaror. Till dessa kan räknas, bland andra, människor med funktionsnedsättningar och de som hör till kategorin “långvarigt arbetslösa av just inget annat skäl än att ha passerat 50-årsstrecket”.

Det finns en viktig positiv skillnad, jämfört med extratjänster: som förslaget presenteras ska det alltså vara möjligt för en person att kunna ta en etableringsanställning redan efter ett års arbetslöshet. För extratjänster gäller att de som inte räknas till kategorin “nyanlända” måste gå arbetslösa nära tre år för att komma ifråga.

Hur uppmuntrande det än är att etableringsanställningarna verkar ha goda chanser att komma till stånd, så går det inte att stanna därvid. Det räcker inte med att skapa ett antal enkla jobb för att få alla lågutbildade asylinvandrare i arbete. Teknologie doktor Nima Sanandaji argumenterar i Axess Magasin för utbildning och kompetenshöjning av stora skaror – en kunskapsbaserad arbetslinje.

Tyvärr finns det ett svåröverkomligt hinder längs den vägen, liksom för de av riksdagen beslutade åtgärderna som ska tvinga nyanlända till skolbänken. Nämligen detta: studieviljan hos de lågutbildade asylinvandrarna är överlag klen; i många fall förefaller den vara mycket svag. Då uppstår det problem som sammanfattas väl i talesättet: “Man kan leda hästen till vattnet, men man kan inte tvinga den att dricka”.

Det senaste halvåret har det talats en del om begreppet “anställningsbarhet”, hos såväl borgerliga som socialdemokrater. Men vad göra när den långvarigt arbetslöse, med undermålig kompetens för att kunna hävda sig på arbetsmarknaden, inte visar någon större ambition att göra sig anställningsbar?

Den frågan kanske fortfarande är obesvarad när vi går in i nästa lågkonjunktur. Då lär de icke anställningsbara få sällskap i sin arbetslöshet. Liberalerna har låtit göra beräkningar, baserade på tidigare erfarenheter av hur lågkonjunkturer slår mot de som faktiskt har ett arbete, trots att de inte är så högt kvalificerade.

Resultatet av Liberalernas beräkningar är småruskigt. Arbetsförmedlingen kan få ytterligare en kvarts miljon arbetslösa att ta hand om, innan konjunkturen sedan börjar vända uppåt igen.

Det kan bli en arbetsmarknadspolitisk mardröm, med en nivå på arbetslösheten som vi inte sett sedan katastrofåren under första halvan av 1990-talet.

Etableringsanställningar – är det nu det händer?

Visstidsanställningar med låga lönekostnader och statliga bidrag till de anställda är grunden för att ge nyanlända och långtidsarbetslösa jobb, skriver Arbetet. Parterna har nu enats om ett förslag för etableringsanställningar:

Överenskommelsen ska gälla nyanlända som fått uppehållstillstånd de senaste tre åren, personer under 26 år som varit arbetslösa i sex månader och andra som varit arbetslösa i minst ett år.

De ska enligt förslaget kunna erbjudas etableringsanställningar, som ska vara visstidsanställningar på maximalt två år som sedan ska övergå till tillsvidareanställningar.

De anställda ska få en disponibel inkomst, det vill säga lön efter skatt, som motsvarar den disponibla inkomsten för en anställd med en normal avtalsenlig lägstalön på den svenska arbetsmarknaden.

Vad det innebär är ännu inte fastslaget, men [IF Metalls avtalssekreterare] Veli-Pekka Seikkälä säger att han tror att den genomsnittliga lägsta lönen ligger runt 19.500 kronor före skatt. Arbetsgivaren ska betala 8.000 kronor, resten ska staten skjuta till direkt till den anställde.

Arbetet: Jobbförslag: Arbetsgivare ska kunna anställa nyanlända för 8000

Fristad: Nyanlända och skattebefriade

Det behövs mer än enkla jobb

Kunskapsgapet på arbetsmarknaden växer snabbt och drabbar utlandsfödda och nyanlända. Utan en ny kunskapsbaserad arbetslinje ökar ojämlikheten med stor social oro som följd, skriver teknologie doktor Nima Sanandaji i Axess Magasin:

Idag är inte det främsta problemet på arbetsmarknaden att det inte lönar sig att jobba, eller att strikta arbetslagar hindrar en första anställning. Idag är problemet att de som står utan jobb saknar de kunskaper som är minimikrav för att få jobb. Nästa arbetslinje behöver vara en kunskapsdriven arbetslinje. Det är också ett koncept som är politiskt lättare att sälja in till allmänheten jämfört med bara ytterligare sänkta skatter och fler låglönejobb.

Politiken måste reflektera samhället. Idag, efter alliansens reformer och under en högkonjunktur som stimuleras av belåning och minusränta, finns låg arbetslöshet bland personer med svenskt ursprung. Arbetslösheten har snabbt kommit att vara ett problem för utlandsfödda. Under 2006 utgjorde den minoritet av Sveriges befolkning som var utrikes födda en fjärdedel av alla arbetslösa. Tio år senare, i slutet av 2016, utgjorde de utrikes födda för första gången majoriteten av alla som stod utan arbete.

I PIAAC mäts andelen som har mycket låga kunskaper i läskunnighet och/eller matematikkunskaper. Det visar sig att en bland tio (10,7 procent) av vuxna med svenskt ursprung har mycket låga kunskaper. Det kan jämföras med drygt en femtedel (21,4 procent) bland personer födda i Sverige med annat modersmål än svenska. Bland utlandsfödda som har annat modersmål än svenska, i folkmun invandrare, handlar det om majoriteten (52,3 procent). Sverige har nämligen inte små kunskapsgap, utan rejäla. Majoriteten av de vuxna migranterna har mycket låga kunskaper.

Arbetslinjen måste fokusera på dagens nya utmaningar. Det är varken konstruktivt eller sympatiskt att fortsätta att minska bidragens generositet i en tid då många inte kan få jobb därför att deras kunskaper inte eftertraktas på arbetsmarknaden. Sänkta bidrag kan vara en rimlig reform, men det måste kombineras med satsningar på utbildning för dem som har svårt att komma i arbete.

Axess: Enkla jobb räcker inte

Lärdomar för att utveckla insatser inom integration

Tillväxtverket har i en ny publikation samlat lärdomar från projekt, samarbeten och studier om nyanlända. I rapporten finns också rekommendationer om sätt att arbeta vidare för att underlätta företagande, sysselsättning och integration.

Hämta rapport: Nyanlända och vägen till arbete och företagande

Stormvarning

När konjunkturen vänder nedåt nästa gång riskerar närmare 250.000 personer att gå från sysselsättning till bidragsberoende, skriver Arbetsmarknadsnytt:

Ekonomin går på högvarv, konstaterade Mats Persson, Liberalernas ekonomisk-politiske talesperson, under ett seminarium i riksdagens lokaler. Samtidigt ökar tudelningen på den svenska arbetsmarknaden. Enligt Arbetsförmedlingens prognos för nästa år så kommer 300.000 personer att befinna sig bland de mest utsatta på arbetsmarknaden, påpekade han.

– Framför allt två grupper har svårt att etablera sig. Personer födda utanför Sverige och personer med bristande utbildning. Gruppen särskilt utsatta arbetslösa ökar, trots högkonjunkturen, sa han.

Frågan är hur situationen kommer att se ut när konjunkturen vänder? För att få en uppfattning har Liberalerna analyserat hur tidigare lågkonjunkturer har påverkat de mest utsatta på arbetsmarknaden. Och resultaten är nedslående, menar Mats Persson.

– I de tre kriser som Sverige har haft sedan 1990-talet har personer med kort utbildning och utrikes födda i genomsnitt tappat nio procentenheter i sysselsättning. När konjunkturen viker nedåt riskerar nästan 250.000 personer att gå från sysselsättning till bidragsberoende, sa han.

Arbetsmarknadsnytt: Nästa lågkonjunktur kan slå ut 250.000 lågutbildade

Som i en dröm

Patrik Engellau, instiftare av debattforumet Det Goda Samhället, har haft en svår natt då han ridits av Maran:

Jag hade en förskräcklig mardröm. Högste Maktansvarige hade utsett mig till arbetsmarknadsminister.

Jag vill inte, protesterade jag. Jag kan inte.

Jag vet, sa Högste Maktansvarige. Ingen kan. Därför har jag utsett dig.

Men det är ju larvigt, kved jag. Hur många forskningsrapporter som helst visar ju att staten inte kan skapa jobb. Jobb inom Arbetsförmedlingen, kanske, men inga riktiga jobb. Vi slänger bort 80 miljarder av skattebetalarnas pengar helt i onödan. Det blir 1.500 kronor i månaden per skattebetalare. Till ingen nytta.

Jag vet, sa Högste Maktansvarige. Det är för att du insett det som jag utsett dig till arbetsmarknadsminister.

Det Goda Samhället: I natt jag drömde

Jag hade en gång en dröm

I natt jag drömde någonting …

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

This Post Has One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Back To Top
Sök