skip to Main Content
Medborgarlön – Pengar För Ingenting?

Medborgarlön – pengar för ingenting?

Timbros webbtidning Smedjan har under sommaren och hösten låtit publicera ett halvdussin essäer om basinkomst, eller medborgarlön som företeelsen också benämns, skrivna av författare med olika bakgrunder inom forskning, politik och media.

Veckans bonusbevakning länkar till två av dessa essäer. Välfärdsforskaren Andreas Bergh menar att skillnaden mellan välfärdsstatens försörjningssystem och basinkomst i praktiken inte behöver vara så stor eller svår för samhället att hantera.

Jasenko Selimovic, EU-parlamentariker för Liberalerna, menar å sin sida att medborgarlönen, “pengar för ingenting”, hägrar som fördelningens kommunistiska slutstation. Den är, av bland annat det skälet, inte någonting att stå efter.

Utöver detta i bevakningen, ett par inslag om kommunernas problemtyngda framtid. Finansieringen är en stötesten. Det kommer att krävas genomtänkta mål och tydliga handlingsalternativ, för politikerna att presentera till medborgarna.

Dessutom, anser en kritisk debattör, behöver höga tjänstemän våga tala klarspråk om de centrala problemens ursprung och natur.

Bevakningens kulturarvsredaktör har letat fram en historisk artefakt som visar att vår tids heta debattämnen var aktuella redan i en forntid så avlägsen, att MTV ännu inte kommit till Europa.

Internet, World Wide Web och sociala medier som Twitter existerade knappt ens som science fiction, då Dire Straits “Money for Nothing” första gången vibrerade ur högtalarna. (För den äventyrslystne rekommenderas William Gibsons roman Neuromancer, med intrigens sammanbindande datornätverk “the Matrix”.)

Apropå MTV Europe, så finns programmet inte längre tillgängligt på någon TV-kanal i Sverige. Det kan däremot ses i bland annat Kazakstan, Azerbajdzjan och Rumänien.

Basinkomst – so what?

Basinkomst för alla medborgare behandlas som en radikal idé. I själva verket fungerar välfärdsstaten i praktiken på nästan samma sätt – den som inte är villig att försörja sig själv kommer knappast att lämnas att svälta ihjäl. Att införa basinkomst i Sverige skulle därför inte innebära någon särskilt omvälvande förändring, skriver välfärdsforskaren Andreas Bergh i webbtidningen Smedjan:

Idén om en basinkomst som garanterar alla, även den som är ovillig att bidra till sin egen försörjning, en minsta acceptabel levnadsstandard [är varken] extrem eller radikal.

De flesta länder har en välfärdsstat som försöker göra något snarlikt, nämligen upprätthålla en materiell lägstanivå som ska vara den minsta acceptabla i samhället. Vad är då skillnaden mellan basinkomsten och de faktiskt existerande välfärdsstater som finns i de flesta länder?

En av de viktiga skillnaderna mellan basinkomst och existerande välfärdsstater är just vilken princip som ska gälla när någon inte vill arbeta. Välfärdsstaten, i synnerhet en stor och omfattande välfärdsstat som den svenska, bygger i teorin på att den som kan arbeta och försörja sig själv också ska göra det. Denna princip – låt oss kalla den arbetslinjen – har brett stöd i den politiska retoriken både till höger och till vänster, även om det råder delade meningar om hur stor välfärdsstaten bör vara.

Kontrasten är stor till basinkomstens förespråkare, som ofta är uttalat förtjusta i tanken att även den som skulle kunna men inte vill arbeta ska få stöd.

Om skillnaden mellan den ovillkorliga basinkomsten och välfärdsstaten med sin arbetslinje är betydande i teorin, är den dock inte lika tydlig i praktiken. Välfärdsstatens beslutsfattare kommer nämligen inte undan den fråga som beskrivs i inledningen: Hur ska välfärdsstaten fungera när någon som borde kunna jobba och bidra till sin egen försörjning ändå är ovillig att göra det?

Smedjan: Basinkomst är inget radikalt förslag

Provocerande villkorslöshet

Idén om medborgarlön är i grunden en kommunistisk idé. Både borgare och socialdemokrater borde vända sig emot den: i ett borgerligt samhälle är det orättvist att ge lika lön för olika arbete, och det socialistiska samhället fungerar inte om människor inte är beredda att arbeta efter egen förmåga, skriver Jasenko Selimovic, ledamot i Europaparlamentet, i webbtidningen Smedjan:

Medborgarlönen provocerar. Den försvaras och angrips instinktivt. Det kanske inte är så konstigt, för medborgarlönen handlar egentligen om något som sällan nämns i debatten. Basinkomsten beskrivs ofta i termer av en möjlig grundtrygghet åt alla, en potentiell avbyråkratisering av olika bidrag, ett marxistiskt (eller nyliberalt) sätt att åstadkomma en fördelning, en potentiell feministisk fälla.

Men känslosvallen i både vänster- och högerlagren beror inte på dessa debattämnen. Vi är för vana att diskutera trygghet och byråkrati för att det skulle uppröra och provocera.

Medborgarlönen irriterar de borgerliga för att den innebär ett avståndstagande från den rättviseprincip som de känner sig bekanta med. Nämligen att belöning ska vara relaterad till ansträngning, till insatsen, risken. De borgerligt sinnade människorna blir instinktivt upprörda när medborgarlönen separerar ansträngning från belöning. För borgerliga känns detta orättvist.

Samtidigt provocerar medborgarlönen även socialister, med undantag för den relativt lilla delen socialistiskt hårdkokt vänster. För även mittensocialister accepterar att en fördelning måste villkoras med några rättvisekrav, vilka det än må vara. Basinkomsten fungerar inte så. Den villkorar ingenting, den är villkorslös. Den hägrar som fördelningens kommunistiska slutstation.

Smedjan: Pengar för ingenting

Den kommunala framtiden

Sveriges kommuner står inför betydande utmaningar. För att möta dem måste politikerna formulera tydliga handlingsalternativ och mål, skriver tre debattörer med inblick i kommunal ekonomi i Dagens Samhälle:

Allt fler medborgare kommer att behöva vård och omsorg, samtidigt som den arbetsföra delen av befolkningen minskar. Flyktinginvandringen kräver stora gemensamma insatser från stat och kommuner för att på sikt bli en resurs. Klyftan mellan stad och land måste överbryggas. Kommunerna behöver också medverka i arbetet med att skapa ett fossilfritt samhälle.

Ur ett demokratiskt perspektiv är det nödvändigt att politiska företrädare på nationell, regional och lokal nivå förmår göra en egen problemanalys och formulera tydliga mål och handlingsalternativ.

Dessa mål och handlingsalternativ kan inte bara vila på tankar om pragmatism och röstmaximering, utan måste hämta kraft i olika övergripande politiska idétraditioner om hur samhället bör utvecklas, styras och organiseras. Politiken måste vilja äga framtiden och det kan man bara om man förmår sortera mellan dagens problem, beskriva hur samhället bör se ut i framtiden och hur vägen dit kan se ut.

Dagens Samhälle: “Politiken måste äga framtidens ödesfrågor”

Klarspråk efterlyses

Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) senaste ekonomiska rapport är en nykter prognos kring kommunsektorns framtida finanser. Men när chefekonomen Annika Wallenskog  beskriver samma rapport i medierna säger hon sådant som går stick i stäv med rapportens innehåll, skriver nationalekonomen Tino Sanandaji i Dagens Samhälle:

Huruvida SKL har rätt i sin kalkyl får tiden utvisa. Det jag reagerar på är hur SKL beskriver flyktinginvandringens effekter när man gör uttalanden i media. I Dagens Industri lyfter chefekonomen Annika Wallenskog fram flyktinginvandringen som en källa till vinst.

Det framgår inte hur SKL plötsligen kommit fram till att invandringen är lönsam för kommunsektorn. Är påståendet om skatteintäkter en kalkyl med ett underlag eller bara en hoppfull gissning? Den optimistiska bild som förmedlas av Wallenskog i DI är nämligen oigenkännlig från SKL:s nyktra rapport, där det framgår att flyktinginvandrare har låga och sjunkande arbetskraftstal och att gruppen “har hittills haft en lång väg till arbete och därför en lägre sysselsättningsgrad och högre arbetslöshet än inrikes födda”.

Dagens Samhälle: Rimlig rapport, men orimlig retorik från SKL
Hämta rapport: Ekonomirapporten, oktober 2017

#mtvtube

Dire Straits:

Money for nothing and the chicks for free.

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök