skip to Main Content
Frälsningsarmén Vädjar Till Arbetsförmedlingen

Frälsningsarmén vädjar till Arbetsförmedlingen

Inför midsommarhelgen bjuder vi på en omvärldsbevakning med sedvanligt fokus på arbetsmarknadspolitiken för de grupper som anses svaga på arbetsmarknaden.

På köpet illustreras de politiska maktförhållandena i dagens Sverige. Vi har de senaste åren sett en förskjutning av makten till centrala statsorgan som riksdag och regering – där den egentliga makten i sin tur är samlad på ett fåtal händer – liksom till självsvåldiga myndigheter som Arbetsförmedlingen.

Civilsamhället och det en gång decentraliserade kommunala självstyret underordnas därigenom i allt högre grad en centralmakt, som förefaller sitta betänkligt långt från den verkliga verkligheten. Intrycket blir ofta att dessa centralt placerade maktutövare antingen inte förstår följderna av sina beslut, eller helt enkelt inte bryr sig.

En humanitär organisation som Frälsningsarmén ser sig föranledd att vädja till Arbetsförmedlingen om att få hjälpa till, medan finansministern maktfullkomligt tycker sig kunna kräva att kommunerna ska göra drängtjänst på befallning. En oroväckande bild av ett politiskt och byråkratiskt system som är ute på en farlig väg.

Frälsningsarmén hör till de organisationer i civilsamhället som, utöver sin behjärtansvärda kärnverksamhet, arbetar med att få långvarigt arbetslösa människor tillbaka i arbetsfört skick och hjälpa dem till en starkare ställning på arbetsmarknaden.

Nu riskerar Frälsningsarmén att inom kort tvingas stänga ner delar av sina verksamheter. Orsak: den vårdslösa nedläggningen av fas 3 kombinerad med Arbetsförmedlingens nonchalanta förhållningssätt till sitt uppdrag att få behövande arbetslösa i arbetsträning och andra aktiva åtgärder.

Arbetsmarknaden är mycket stark, rapporterar Arbetsförmedlingen, och generaldirektören Mikael Sjöberg ser framtiden an med tillförsikt. Men av de arbetslösa hör uppemot 80 procent till de så kallade svaga grupperna och för dessa människor går det trögt att komma i jobb. Trots att arbetsmarknadspolitiken nästan slår knut på sig själv, framför allt vad gäller ansträngningar att hitta vägar till arbete för nyanlända.

Den krassa verkligheten, skriver en klarsynt debattör, är att stora grupper av asylinvandrare helt enkelt inte är efterfrågade på svensk arbetsmarknad. Arbetsgivare anställer inte av välvilja – de efterfrågar till syvende och sist kompetens.

Finansminister Magdalena Andersson (S) anser dock att kommuner och landsting i högre grad ska efterfråga inkompetens. De som hittills varit tveksamma till att anställa långvarigt arbetslösa ur fas 3-kategorin i extratjänster, med stor sannolikhet på grund av att dessa arbetslösa inte haft rätt kompetens, skall nu styras med beting och lockas med mutor. Den kommun som anställer i extratjänst skall få en extra dusör, som kan användas till annan kommunal verksamhet om mottagaren så önskar.

Utspelet tyder på en viss desperation inom regeringen. Finansministern håller dock masken och säger sig tro att det blir bättre kvalitet i den kommunala verksamheten, av att anställa personal som inte håller måttet. Kan vara att ministern inte förstått värdet av kompetent personal. Av just detta tecken att döma har inte heller statsminister Löfven gjort det.

Att Socialdemokraterna med varje till buds stående medel, krystande och frustande, försöker pumpa upp antalet extratjänster påstår finansministern är bra för Sverige. Så sammanfaller den socialdemokratiska självbilden med det svenska rikets intressen – det som är bra för partiet, det anses med självklarhet vara bra för Sverige. “Staten – det är jag”, sade solkungen Ludvig XIV. Det är mot den nivån av högfärd Magdalena Andersson synes sträva.

Faktum är att nästan alla kommuner redan bedriver en egen arbetsmarknadspolitisk verksamhet, vid sidan av den som staten ägnar sig åt. Antagligen vet de på lokalplanet betydligt mer än regeringen om vad som fungerar och är lämpligt från plats till plats.

Det vore trevligt med en ordning där finansministern är klok nog att hålla fingrarna borta från kommunernas arbetsmarknadspolitiska beslut. Men en sådan ordning råder uppenbarligen inte.

En beklämmande bild av ett riksstyre med en snurrig inre kompass: arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) lyckas inte få sin viktiga statliga myndighet Arbetsförmedlingen att göra som hon vill, samtidigt som finansminister Magdalena Andersson tycker sig kunna styra och ställa med de en gång självständiga kommunerna och landstingen.

Under normala förhållanden skulle en så vinglig färd snabbt sluta i diket. Men det finns en stark kraft som håller den skrangliga tandemcykeln kvar på vägen – nämligen bristen på kraft hos den “opposition” som vid högtidliga tillfällen fortfarande kallar sig för “allians”.

Ställd mot Arbetsförmedlingen är även Herrens armé i underläge

I dag står hälften av platserna i Frälsningsarméns olika arbetsmarknadsprogram tomma trots att 275.000 personer befinner sig långt från arbetsmarknaden, skriver två ledande funktionärer i en debattartikel i Metro:

Utan tydliga signaler från Arbetsförmedlingen och politiken saknar vi förutsättningar att arbeta vidare. Om vi inte snarast får konkreta besked kan vi tvingas stänga ner platser eller hela verksamheter.

Frälsningsarméns arbetsmarknadsinsatser ger mycket goda resultat. I våra verksamheter har vi fått se långtidssjukskrivna människor tillfriskna och växa och arbetslösa har genom vårt kontaktnät och våra insatser fått en starkare ställning på arbetsmarknaden.

I de verksamheter som fokuserar på att aktivt hjälpa långtidsarbetslösa människor vidare ut på arbetsmarknaden resulterar våra insatser i att ca 30% får ett arbete eller går vidare till studier. I de fall vi gjort insatser för arbetslösa ungdomar är motsvarande siffror ca 70%.

Trots dessa goda resultat och över 125 års erfarenhet har Frälsningsarmén stora utmaningar att samverka med Arbetsförmedlingen. Utan ett nära samarbete saknar Frälsningsarmén såväl ekonomiska förutsättningar som själva möjligheten att skriva in deltagare i våra arbetsmarknadsprogram.

Metro: Frälsningsarmén: Arbetsförmedlingen – ta emot vår hjälp

Snart kommer tumskruvarna fram

Regeringen sätter press på kommuner och landsting att anställa personer på extratjänster, rapporterar Sveriges Television. Det nya målet är 6.500 extratjänster vid årsskiftet:

Regeringen kommer att sätta upp ett särskilt beting för varje kommun respektive landsting.

Exempelvis ska Stockholm stad inrätta 562 extratjänster i år. Hittills har kommunen lyckats skapa cirka 50 – 100 sådan extratjänster.

Göteborg får ett beting på 334 extratjänster och Malmö 197.

Regeringen avsätter nu 500 miljoner nästa år för att fördela på de kommuner och landsting som anställer personer på extratjänster.

– För varje som man har i extratjänst så får man ytterligare resurser. Då kan man använda dom till att anställa fler personer eller nåt annat som kommunerna tycker är viktigt, säger finansminister Magdalena Andersson (S).

– Vi vill att fler kommuner ska använda den här möjligheten. Förutom att staten står för hela lönen så får man därutöver en extra bonus när man anställer på extratjänster. Det är bra för kommunerna, faktiskt för alla oss som bor i Sverige när vi får bättre kvalitet i dom här verksamheterna.

Sveriges Television: Finansministern kräver fler extratjänster
Regeringen.se: 500 miljoner till kommuner och landsting

Extratjänsterna är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som är avsedd att leda vidare till en “riktig” anställning. Men Johan Westerholm på Ledarsidorna.se tvivlar på att kommunerna har ekonomi nog för att kunna anställa efter det att subventionstiden (max 2 år) är slut:

Vad som händer 2019 för den enskilde [som haft en extratjänst under 2017 och 2018] är därmed oklart. Kommunerna har små eller inga medel att ge dessa individer en tillsvidareanställning. En extratjänst är en arbetsuppgift som annars inte skulle utföras.

Kommunernas ekonomi är idag inte i ett skick att de efter två år kan förlänga dessa anställningar. Sveriges Kommuner och Landsting har varnat för skattehöjningar upp till två kronor [per intjänad hundralapp] bara för att hålla dagens åtaganden på samma nivå.

Ledarsidorna.se: Arbetslöshet och kommunal ekonomi – nu är verkligheten ikapp

Utan konsekvensanalys i regeringen

Riksrevisionen har upptäckt en märklighet i propositionerna från regeringen till riksdagen med migrationspolitiskt innehåll under perioden 2004-2015, skriver Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson. Nästan alla saknade konsekvensbedömningar gällande mängden asylsökande:

Redan nu har granskningsmyndigheten dock noterat att [regeringarna 2004-2015] knappt alls räknade på några konsekvenser [av migrationspolitiken].

“Nästan alla förslagen bedömdes sakna väsentliga konsekvenser för statlig och kommunal verksamhet eller ekonomi. I den mån förslagen bedömdes ha ekonomiska konsekvenser, beskrevs de som små. Bedömningarna motiverades i allmänhet kortfattat och det saknades ofta redovisning av bakomliggande analyser”, skriver Riksrevisionen (14/6).

“Genomgången tyder på att regeringens redovisningar i regel sällan förutsåg ekonomiska och andra konsekvenser för statliga och kommunala verksamheter, eller belyste osäkerheter eller risker med förslagen”.

Svenska Dagbladet: Regeringen blundade och körde

Kommunal arbetsmarknadspolitik

Hela 94 procent av Sveriges kommuner har deltagare i egna arbetsmarknadsinsatser, men omfattningen varierar. Det visar en rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU):

Parallellt med den statliga arbetsmarknadspolitiken har det vuxit upp en stor kommunal verksamhet. År 2015 hade 94 procent av kommunerna egna arbetsmarknadsinsatser och minst 83.000 personer deltog. Både socialtjänsten och Arbetsförmedlingen anvisar deltagare till kommunala insatser.

Omfattningen på kommunernas insatser varierar. När hänsyn tagits till befolkningens sammansättning och behov hade de kommuner som hade flest deltagare mer än 10 gånger fler inskrivna i kommunala insatser än de kommuner som hade minst antal deltagare. Vilka grupper som är inskrivna, och hur länge de är i en insats, varierar också.

IFAU: Kommunerna aktiva inom arbetsmarknadspolitiken
Hämta rapport: Arbetar kommunerna på samma sätt? Om kommunal variation inom arbetsmarknadspolitiken.

Fas 3 var kanske inte så dumt, i jämförelse

Traineejobb, moderna beredskapsjobb och extratjänster – alla regeringens åtgärder hittills är fiaskon, trots ständigt gynnsammare villkor. Insatserna är feltänkta, skriver Expressen.

Över 30.000 människor [har] fasats ut [ur fas 3]. De flesta till ingenting. Trots att Magdalena Andersson försäkrade att så inte skulle bli fallet: “Där är vi väldigt tydliga, vi kommer inte att lämna någon människa utanför. Det är en självklarhet för en socialdemokratisk regering”, sa Andersson 2012.

Det var då. Sedan dess har regeringen infört åtgärderna traineejobb, extratjänster och moderna beredskapsjobb. Det skulle bli 32.000, 31.000 respektive 5.000 tjänster. De skulle räcka till alla i Fas 3 och många fler.

Den senaste räkningen summerar till knappt 500 traineejobb, 3.700 extratjänster i kommuner, landsting och föreningar samt 345 statliga beredskapsjobb, de flesta hos Arbetsförmedlingen.

Expressen: Fas 3 är bättre än ingenting

Real power!

Världens starkaste kvinna heter varken Andersson eller Johansson. Hon heter Becca Swanson.

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök