skip to Main Content
Mörka Moln över Blåelds Himmel

Mörka moln över Blåelds himmel

Kombinationen av hastig avveckling av fas 3 och alldeles för få anvisningar till arbetsträning håller på att knäcka väsentliga delar av den sociala ekonomin.

De uteblivna anvisningarna innebär att det uppdämda behovet av arbetsträning kommer att bli allt större. Utslagningen av sociala företag medför samtidigt att antalet goda platser för arbetsträning blir allt färre.

De som i slutändan drabbas hårdast är de enskilda individerna bland de långvarigt arbetslösa.

Lasse Reuterberg, Blåelds primus motor, är djupt bedrövad över den utveckling han ser inom arbetsmarknadspolitiken för de svagaste bland de arbetslösa, där allt fler hänvisas till passivitet av Arbetsförmedlingen:

– Till syvende och sist handlar det om personer som lever i arbetslöshet och utanförskap. Det är många som mår dåligt. Vi får aldrig glömma att arbetslöshet och utanförskap leder till ohälsa. Därför är det så viktigt att få delta i en aktivitet tillsammans med andra människor.

Med slutet i sikte

Mörka moln tornar upp sig på himlen, över Blåeld och verksamhetschefen Lasse Reuterberg, då vi sätter oss för att samtala om situationen för de sociala företag och de aktörer inom civilsamhället som arbetar med och för de svagaste bland de långvarigt arbetslösa.

Avvecklingen av sysselsättningsfasen, som den nuvarande regeringen påbörjade i februari 2016, har gått fort. Betydligt snabbare än prognoserna visat på. Blåeld har, liksom många av de andra idéburna organisationerna som jobbar med dessa frågor, hållit stånd i det längsta.

Men nu har också Lasse Reuterberg tvingats till reträtt på vissa fronter. En del verksamheter har fått stänga ned i brist på deltagare. Andra går inte längre att hålla vid liv av ekonomiska skäl. Och för Lasse tyngst av allt: han tvingas nu säga nej till att förlänga anställningar och, än mer smärtsamt, måste börja säga upp personal.

De allra flesta av dessa anställda är människor som, efter många år i arbetslöshet, genom insatser som fas 3-deltagare vid Blåeld kvalificerat sig för en anställning. Få vet bättre än Lasse Reuterberg hur svårt det kommer att bli för dem att hitta arbete någon annanstans.

Blåeld, liksom många andra sociala företag och seriösa anordnare inom det civila samhället, utlovades många anvisningar till arbetsträning. På så vis skulle Blåeld kunna fortsätta hjälpa människor i behov av långvarigt stöd på vägen tillbaka mot arbetsmarknaden och organisationen skulle kunna fortleva.

Men de utlovade anvisningarna till arbetsträning har i stort sett uteblivit, trots att arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) vid ett flertal tillfällen offentligt uppmanat Arbetsförmedlingen att få fart på anvisningarna.

Nu står de sociala företag, vars främsta verksamhetsidé är att ge sysselsättning, arbetsträning och anställning åt människor som har svårt att hävda sig på den ordinarie arbetsmarknaden, vid kanten av bråddjupet.

Kristdemokraternas Sofia Modigh är som verksamhetschef i föreningen Skoopi djupt engagerad i arbetet med de sociala företagen. Hon vittnade tidigare i vår i en interpellationsdebatt i riksdagen om hur ett 40-tal företag måst stänga ned under 2016. Utslagningen fortsätter och lär accelerera allt eftersom avvecklingen av fas 3 rullar på och deltagarantalet närmar sig nollpunkten.

Om det inte mycket snart tar ordentlig fart med Arbetsförmedlingens anvisningar av behövande arbetslösa till arbetsträning.

Lasse Reuterberg

En obligatorisk åtgärd kan vara påkallad

Lasse Reuterberg börjar med att blicka tillbaka, för att visa på skillnaden mellan då och nu. Han sätter med en gång fingret på vad han ser som den främsta orsaken till att tiotusentals långvarigt arbetslösa nu måste gå utan aktivitet – den detalj som också orsakat de akuta nedläggningshoten för så många sociala företag:

– Det som kritiserades – den tvingande åtgärden – saknas idag. I stället skall Arbetsförmedlingen göra så kallade individuella bedömningar av behoven för varje enskild långtidsarbetslös. Det fungerar helt enkelt inte – människor kommer inte ut i för dem meningsfulla aktiviteter.

– Man bör komma ihåg att det inte bara är en skyldighet att delta i arbetsmarknadspolitiska aktiviteter, det är också en rättighet. Den rättigheten ska varje långtidsarbetslös kräva av Arbetsförmedlingen.

Allas arbetsinsatser värderas inte lika högt

– Oavsett värdegrund och tron på alla människors lika värde, så behöver vi tyvärr acceptera att allas arbetsinsatser inte är lika mycket värda i arbetsgivarnas ögon, säger Lasse Reuterberg.

Det finns en växande grupp inom arbetskraften som står mycket långt från möjligheten till ett jobb på den ordinarie arbetsmarknaden. För de människor som ingår i den gruppen behövs det andra insatser än inom den traditionella arbetsmarknadspolitiken.

Det krävs långsiktigt och långvarigt arbete, med andra hänsyn till individens behov än vad Arbetsförmedlingen normalt visar de människor som vänder sig till myndigheten. Det kan för många av de som inte är attraktiva på den ordinarie arbetsmarknaden behövas arbetstillfällen med mildare krav och bättre anpassade förutsättningar. En alternativ arbetsmarknad, kort och gott.

Det är i den nischen som sociala företag och seriösa anordnare i civilsamhället verkade – och i viss mån fortfarande verkar – inom fas 3.

– Arbetsmarknadspolitiken under alliansen separerade i de arbetslösa som stod närmare arbetsmarknaden och de som stod längre ifrån, säger Lasse Reuterberg.

– Då fick vi med tiden ett antal anordnare, som hade uppdraget att jobba med den här gruppen.

Fas 3 och sociala företag var en väl fungerande kombination

Sociala företag och ett antal seriösa anordnare inom civilsamhället utvecklade en fungerande modell för att arbeta med människor inom sysselsättningsfasen.

Detta uppmärksammades dock bara i liten utsträckning i debatten om fas 3. Dessa goda anordnare hamnade i skuggan, då media till övervägande del sökte sig till avarterna i sin rapportering. Parallellt exploaterade främst den dåvarande socialdemokratiska oppositionen det artikulerade missnöjet från ett relativt fåtal aktivister i sociala media.

Den faktiska verklighet som steg för steg växte fram fick knappast alls något genomslag, vare sig i media eller i den politiska debatten:

– att resultaten för fas 3 vad gäller att få långvarigt arbetslösa åter till arbete var förvånansvärt goda;

– att merparten av deltagarna i fas 3 var nöjda med sin sysselsättningsplats;

– att det framför allt var fas 1 och fas 2 inom Jobb- och utvecklingsgarantin som fungerade illa.

Det var fas 1 och fas 2 som brast

Lasse Reuterberg ser positivt på fas 3 som en åtgärd som utvecklades med tiden. Bland annat blev det möjligt att inom ramen för programmet gå arbetsmarknadsutbildningar.

Det talades mycket om inlåsningseffekter, men statistiken visar att omsättningen av deltagare låg runt två tredjedelar om året. En tredjedel av det genomsnittliga antalet deltagare kom i arbete under ett år. (Se fotnot längst ned i texten.)

– Den så kallade inlåsningseffekten i fas 3 försvann alltså – nu har man i stället fått utelåsningseffekter, konstaterar Lasse Reuterberg och ruskar lite uppgivet på huvudet.

Tanken var från början att ha tre faser inom Jobb- och utvecklingsgarantin, med bra stöd och åtgärder från Arbetsförmedlingen i de två första faserna. Den lilla restpost som trots detta intensiva stöd från Arbetsförmedlingen inte lyckades komma i arbete, skulle placeras i fas 3 för att hållas igång med en långvarig sysselsättning.

Men det visade sig finnas ett grundläggande fel i förutsättningarna:

– Arbetsförmedlingen klarade inte sitt uppdrag med fas 1 och fas 2, vilket gjorde att ett stort antal människor som aldrig borde ha hamnat i fas 3 ändå föll ner dit, säger Lasse Reuterberg.

Ylva Johanssons omstuvningar inom sysselsättningspolitiken har inte lett till några förbättringar, tvärtom. Problemen kvarstår, dessutom i förvärrad form.

– Arbetsförmedlingen klarar inte uppdraget i Jobb- och utvecklingsgarantin i dag heller, men nu har vi inget fas 3 som fångar upp de arbetslösa som fallit igenom de första 450 dagarna, summerar Lasse Reuterberg

Den brådstörtade avvecklingen av fas 3 utplånar sociala företag

Redan vid halvårsskiftet 2016 var det tydligt att avvecklingen av fas 3 nästan skenade. I höstas, för ett halvår sedan, låg avvecklingen nästan ett år före den prognos som Arbetsförmedlingen gjorde hösten 2015. En prognos som visade den avvecklingstakt myndigheten bedömde som lämplig, för att hinna få acceptabla ersättningsåtgärder på plats för de långvarigt arbetslösa.

Blåeld, liksom andra sociala företag och seriösa anordnare inom fas 3, upprättade budget för 2016 och planerade inför 2017 utifrån Arbetsförmedlingens prognoser. Dessa prognoser visade sig redan ett halvt år efter det att avvecklingen påbörjats inte bara näst intill värdelösa, utan farligt missvisande.

I en prognos som publicerades den 19 februari 2016, alltså efter det att avvecklingen påbörjats, förutspådde Arbetsförmedlingen att fas 3 skulle innehålla drygt 16.000 deltagare i april 2017. Det verkliga utfallet enligt myndighetens statistik är 7.264, mindre än hälften jämfört med prognosen.

– Den sociala ekonomin planerade verksamheten utifrån prognoserna. När deltagarantalet blev mindre, drabbades sociala företag av uteblivna, planerade anvisningar, säger Lasse Reuterberg.

– Små och medelstora företag är troligen de som drabbats värst hittills.

Det finns en stor grupp sociala företag vilka har en primär inriktning mot att hjälpa och stödja människor, som i hög grad är oönskade på den ordinarie arbetsmarknaden. Kanske så mycket som 25 procent av de företagen försvann redan under hösten 2016.

Situationen har förvärrats än mer under 2017.

Lasse Reuterberg gjorde tidigt en dyster förutsägelse om konsekvenserna av nedläggningen av fas 3:

– Jag förutsåg att tusentals arbetstillfällen skulle försvinna, till följd av avvecklingen av fas 3. Tyvärr ser det ut som om jag får rätt.

Arbetsträning skulle ersätta fas 3, men tji fick de sociala företagen

Arbetsförmedlingen målade en ljus bild av möjligheten till omställning från fas 3 till arbetsträning, men den bilden har visat sig vara falsk. Alldeles för få långvarigt arbetslösa har tilldelats arbetsträningsplatser, trots att det – än så länge – funnits en stor tillgång på lämpliga platser, hos bra sociala företag.

Lasse Reuterberg hade möten på Arbetsförmedlingen, det gjordes prognoser och sommaren 2016 skrevs det avtal med Blåeld om 75 stycken arbetstränande. Nu, snart ett år senare, har Blåeld trots avtalen bara fått se ett par anvisade arbetslösa till arbetsträning.

Lasse Reuterberg sammanfattar bistert:

– Avvecklingstakten för fas 3 blev mycket brutalare än vad Arbetsförmedlingens prognoser sade. Uppväxlingstakten för arbetsträning uteblev i stort.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har vid ett flertal tillfällen det senaste året kritiserat Arbetsförmedlingen för att den inte anvisar arbetslösa i behov av arbetsträning till sociala företag. Myndigheten har dock än så länge visat en anmärkningsvärd lomhördhet gentemot ministerns uppmaningar till bättring.

Enligt uppgifter som Lasse Reuterberg tagit del av inifrån Arbetsförmedlingen, ska det bara i Stockholms län finnas ett tusental personer som är i behov av arbetsträning.

Enbart Arbetsförmedlingen i Skärholmen lär ha 150 långvarigt arbetslösa, eller fler, som inte har någon åtgärd att gå till.

– På de AF-kontor vi har kontaktat finns det 100-tals arbetslösa, som i princip går utan åtgärd överhuvudtaget. På varje enskilt kontor, betonar Lasse Reuterberg.

Sociala företag – en resurs som kommer att saknas

Allt eftersom allt fler sociala företag och anordnare inom civilsamhället försvinner, så blir det färre platser att anvisa arbetsträning till. Det kommer en dag då de ansvariga på allvar inser att de måste ge utsatta människor insatser som dessa faktiskt behöver. Det uppdämda behovet av arbetsträning kommer att vara stort, men det finns en uppenbar risk för att antalet goda platser då kommer att vara för litet. Detta kommer att gå ut över de enskilda långvarigt arbetslösa.

Lasse Reuterberg startade den arbetsmarknadspolitiska verksamheten vid Blåeld utifrån det sociala engagemang, som tidigare fört honom till Blå Bandets arbete mot alkoholens skadeverkningar. Han är djupt bedrövad över den utveckling han nu ser inom arbetsmarknadspolitiken för de svagaste bland de arbetslösa:

– Till syvende och sist handlar det om personer som lever i arbetslöshet och utanförskap. Det är många som mår dåligt. Vi får aldrig glömma att arbetslöshet och utanförskap leder till ohälsa. Därför är det så viktigt att delta i en aktivitet tillsammans med andra människor.

– Kom ihåg att det inte bara är en skyldighet att delta i arbetsmarknadspolitiska aktiviteter, utan det är också en rättighet. Den rättigheten ska varje långtidsarbetslös kräva av Arbetsförmedlingen.

Vi avslutar samtalet med en av Lasse Reuterberg länge närd förhoppning:

– Min önskan är att det fanns någon person, på någon nivå på Arbetsförmedlingen, som vågade sätta ned foten och säga: “Folk får inte gå hemma. Att inte delta i en aktiv åtgärd, det är inte okej.”.

 

Fotnot: I originaltexten fanns en uppgift om att hälften av deltagarna i fas 3 kom i arbete under ett år. Det var en felaktig uppgift, som baserade sig på en missuppfattning av tabell 43 i Arbetsförmedlingens Återrapportering 2016, Arbetsmarknadspolitiska program, Årsrapport 2015.

Den korrekta tolkningen bör vara att tabell 43 avser de deltagare som lämnat sysselsättningsfasen under ett års tid.  Det rör sig om drygt två tredjedelar av det genomsnittliga antalet under 2015.

Den rätta uppgiften (förutsatt att min reviderade tolkning är korrekt!) är alltså att något mer än en tredjedel av deltagarna i fas 3 kom i arbete under 2015. Även det ett gott resultat, för den som är bekant med förutsättningarna för den stora majoriteten av deltagarna i sysselsättningsfasen.

Ett tack till Maria Lavander, som genom en fråga i kommentarsfältet fick mig att tänka till inte bara en gång, utan två gånger, om hur tabell 43 egentligen skulle tolkas. Utan hennes fråga skulle den felaktiga uppgiften fortfarande stå kvar som en skönhetsfläck i krönikan.

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök