skip to Main Content
Byråkratisk Formalia Står I Vägen För Arbetsträning Hos Sociala Företag

Byråkratisk formalia står i vägen för arbetsträning hos sociala företag

Det saknas en formell definition av vad ett arbetsintegrerande socialt företag är. Den futtiga detaljen försvårar för Arbetsförmedlingen att upphandla tjänsten “arbetsträning” från sociala företag.

Det framgick vid en interpellationsdebatt mellan Sofia Modigh, riksdagsledamot för Kristdemokraterna, och närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S). Debatten ägde rum tisdagen den 21 mars, med utgångspunkt i en interpellation från Sofia Modigh om framtiden för de arbetsintegrerande sociala företagen.

För ytterligare förståelse av den problemsituation som Sofia Modigh beskriver i sin interpellation, rekommenderas texten “Sociala företag – inom kort ett minne blott?“.

Sofia Modighs interpellation

De arbetsintegrerande sociala företagen (ASF) gör en viktig insats för att få människor som har stora svårigheter att få ett arbete in i arbetsliv och samhälle.

En kvinna från Hushållsfixarna i Hudiksvall berättar att hon för första gången har hittat en arbetsplats där hon får vara sig själv, och hon säger att en konkurs skulle vara det värsta som kunde hända. Jag skulle helt enkelt behöva läggas in på psykiatrisk klinik igen. Kraschar företaget så kraschar jag, (SVT den 29 maj 2016).

Minst 38 arbetsintegrerande sociala företag avvecklades eller sattes i konkurs förra året. År för år har antalet arbetsintegrerande sociala företag ökat, men 2016 minskade antalet för första gången (Tillväxtverket 2017). Mot bakgrund av att det finns drygt 300–400 ASF i Sverige kan man inte förbise ett så stort bortfall. Inte när vi dessutom, via de arbetsintegrerande sociala företagens intresseorganisation (Skoopi), återkommande får rapporter om att olika ASF går på knäna och har svårt att få verksamheten att gå ihop på grund av att det offentliga på kort tid minskat antalet placeringar/köpta tjänster.

Trots att regeringen för ett år sedan sjösatte en treårig satsning där totalt 60 miljoner kronor skulle tillföras för sysselsättningsfrämjande insatser, genom arbetsintegrerande sociala företag, har vi i dag en situation där vi alltså ser att allt färre företag i den här sektorn klarar av att fortsätta sin verksamhet.

I regeringens satsning fick Tillväxtverket i uppdrag att i samverkan med Arbetsförmedlingen utarbeta och genomföra ett nationellt program med insatser som ska stimulera dessa företag och därigenom öka antalet sysselsatta. Trist nog har vi just nu en motsatt utveckling.

Ge Arbetsförmedlingen en chans till, uppmanade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vid Stora sociala företagsdagen i Göteborg i september 2016. Frågan är hur många fler arbetsintegrerande sociala företag som måste läggas ned innan Arbetsförmedlingen ger ASF-företagen en chans att leverera arbetsträning med mera till personer med arbetshinder eller i arbetslöshet.

Regeringen har utöver satsningen på 60 miljonerna kronor gett enheten för främjande och förenkling vid Näringsdepartementet i uppgift att se över hur man kan stärka socialt företagande och sociala innovationer. Det arbetet har letts av Lars Bryntesson. Vad detta arbete har medfört är tämligen oklart då man valt att inte offentliggöra arbetets slutresultat.

Med anledning av detta vill jag fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg:

1. Vilken är enligt ministern förklaringen till att antalet arbetsintegrerande sociala företag minskar, trots regeringens satsningar?

2. Vilka åtgärder planerar ministern och regeringen att vidta för att fler personer ska få sysselsättning via arbetsintegrerande sociala företag?

3. Vilka är resultaten från Lars Bryntessons arbete och varför har resultaten inte offentliggjorts?

Kort sammanfattning av debatten

Mikael Damberg gled i huvudsak förbi Sofia Modighs två första frågor, med svar som brast både vad gäller substans och precision.

Beträffande den tredje frågan, om vad utredaren Lars Bryntesson kommit fram till, menade Damberg att det är viktigt att skapa generella strukturer för stöd av den sociala ekonomin i stort. Vad gäller speciella satsningar (med vilka han förmodligen avsåg fas 3 och kanske också arbetsträning i större mängd) var han inte påtagligt entusiastisk.

En näraliggande slutsats är att regeringen inte engagerar sig särskilt mycket i hur det går för de sociala företagen i det kortare perspektivet. I stället talas det om att arbete pågår med att skapa förutsättningar för generella stöd, med framför allt rådgivning och lagstiftning. Detta ska då på längre sikt möjligen göra det lite enklare att driva sociala företag och få lönsamhet i dem.

Ett uttryck från tiden då svenskt lantbruk bedrevs under kärva förhållanden, lyder: “Kon dör, medan gräset växer”.

I det här fallet kanske det uttrycket kan modifieras till: “Kon dör, medan regering och myndigheter funderar kring var gräset bör planteras”.

Att hålla kon vid liv genom att ge den att äta från det välfyllda foderförrådet, är det dock inte tal om. Föreståndaren för förrådet påstår sig inte veta hur en ko ser ut. Det saknas visst definition.

Utförligt referat av debatten mellan Modigh och Damberg

Varför minskar antalet arbetsintegrerande sociala företag?

Näringsminister Damberg undvek att svara på den här frågan från Sofia Modigh, i sitt inledande svar på hennes interpellation. Modigh valde att uttrycka sig diplomatiskt om det förbiseendet från statsrådets sida:

– Det förvånar mig att statsrådet ger mig något svepande svar om hur det kan komma sig att antalet arbetsintegrerande sociala företag minskar samtidigt som regeringen gör en satsning för att få dem att öka, sade Sofia Modigh.

På detta unnade sig Modigh några kompletterande funderingar:

– Det är ungefär 40 arbetsintegrerande sociala företag som har gått i konkurs eller avvecklats under 2016. Är det inte rimligt att man som statsråd är självkritisk? Är det något fel på satsningen? Är det något annat hinder i omvärlden som uppstått? Eller vad har hänt som gör att utvecklingen går åt helt fel håll?

Efter den salvan blev Mikael Damberg för skams skull tvungen att prestera något slags svar. Han förlitade sig dock återigen på fotarbetet och fortsatte glida undan kärnan i frågeställningen:

– Frågan om statistik är inte helt enkel, eftersom vi egentligen inte har officiell statistik över detta. Det är inofficiell statistik, som är helt korrekt, som redovisats i den här debatten, sade näringsministern.

Därefter flydde Damberg frågan, genom att hänvisa till kommande efterforskningar i ämnet:

– Det startades väl 15 nya företag under den här tiden också. Men Tillväxtverket säger att det här är indikativt. Det är liksom inte riktigt så att vi vet. Ett uppdrag blir att borra i detta, så att vi får mer fast mark under fötterna.

Vad har regeringen för planer för att få fler behövande i sysselsättning, via arbetsintegrerande sociala företag?

Mikael Damberg hänvisade till ny upphandlingslagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 2017. Den möjliggör för upphandlande myndigheter, bland annat Arbetsförmedlingen, att genomföra reserverade upphandlingar riktade mot vissa leverantörer.

Genom den nya lagstiftningen ges de arbetsintegrerande sociala företagen en större möjlighet att få kontrakt och leverera tjänster än vid ett vanligt upphandlingsförfarande, betonade Damberg.

Nu var det dags för Sofia Modigh att ta upp den viktiga frågan om arbetsträning – en insats som arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) brukar framhålla som väl lämpad för sociala företag att anordna.

– I ministerns svar till mig skrev han just om arbetsträning, och arbetsträning är en sådan tjänst som man upphandlar, sade Modigh.

– Men när de arbetsintegrerande sociala företagen diskuterar med Arbetsförmedlingen, lyfts det ofta fram att det inte finns någon definition av vad ett arbetsintegrerande socialt företag är. Det är därför svårt för Arbetsförmedlingen att köpa tjänster av dessa företag, eller göra upphandlingar.

Modigh fortsatte:

– Om regeringen och statsrådet sätter stor tilltro till de generella systemen är min fråga: Har man i rockärmen att man också ska göra en definition eller kanske snarare slå fast den definition som finns men som inte är fastställd, så att säga, för att underlätta för Arbetsförmedlingen att i sådana fall köpa eller upphandla de här tjänsterna av de arbetsintegrerande sociala företagen?

Det frågan svarade inte näringsministern direkt på, utan gled undan med till intet förpliktande fraser om upphandlingar i största allmänhet:

– Vet vi att det är svårt med upphandlingar? Ja. Vet vi att vi har skapat en ny upphandlingsmyndighet för att hjälpa olika organisationer att göra rätt med upphandlingarna? Ja.

– Jag tror att det här kommer att få effekt, men det kommer säkert att vara så att man kommer olika snabbt fram på det här området med upphandlingar. Det är jag tämligen övertygad om.

Sofia Modigh insåg förmodligen att det inte gick att komma så mycket längre mot denne slingerbult, men lade ändå in ett sista ord med tyngd:

– Jag tror att det är viktigt att statsrådet i den här interpellationsdebatten tar till sig det som Arbetsförmedlingen själva säger: Om idén om upphandling ska fungera behövs det en definition av vad arbetsintegrerande sociala företag är. Som jag ser det kan inte den definitionen tillfredsställas av något annat än att regeringen tar fram ett förslag, och jag hoppas att ett sådant kommer så att processen kan gå vidare, sade Modigh.

Vad kom utredaren Lars Bryntesson fram till, vad gäller frågan om hur regeringen kan stärka socialt företagande och sociala innovationer?

Som ett direkt resultat av Lars Bryntessons arbete har regeringen gett Vinnova i uppdrag att förstärka sitt arbete med sociala innovationer och avsätta minst 55 miljoner kronor för att genomföra riktade insatser för social innovation, sade Mikael Damberg.

Näringsministern fortsatte:

– Tillväxtverket har också fått i uppdrag att se över och redovisa hur myndigheten främjat utvecklingen och arbetar för att utveckla sina tjänster, information och kommunikation för att möta behoven hos sociala entreprenörer och sociala företag.

Sofia Modigh replikerade:

– Lars Bryntesson åkte land och rike kring under ett halvår och intervjuade och diskuterade med arbetsintegrerande sociala företag och andra organisationer, säger Modigh. Alla som jag har träffat fick intrycket att han skulle ta fram förslag för att förbättra villkoren för arbetsintegrerande sociala företag, social innovation med mera och att de skulle redovisas i en slutrapport – en slutrapport som alla tog för givet skulle vara offentlig.

– Men inget resultat har presenterats, och ingen återkoppling har getts till de arbetsintegrerande sociala företagen. Den besvikelse som jag har mött är stor, och många frågar mig: Varför är resultatet hemligt? Jag undrar faktiskt: Lovar regeringen runt och håller tunt – eller?

Men att så skulle vara fallet, förnekade Mikael Damberg:

– Lars Bryntesson hade en idékatalog. Det var väldigt många olika åtgärder. Hade vi presenterat hela idékatalogen hade det låtit som att vi lovade att göra allt. Då skulle det se ut som att vi lovar mycket men håller tunt.

– Lars Bryntessons huvudslutsats när han kom till oss var: Ni måste påverka det generella systemet, så att de här typerna av företag passar in. Det handlar om arbetsintegrerande sociala företag, men det handlar också om den sociala ekonomin i stort.

Nu hade statsrådet fått upp ångan:

– Det är väl den huvudslutsats som vi har dragit: Vi måste jobba med de generella stödsystemen i större utsträckning, så att detta kommer in som ett naturligt element i främjandet av verksamheten hos Almi, Tillväxtverket eller Vinnova, som vi också har talat om, i de fall där det funkar. Där har de stor betydelse.

– I en del sårbara sektorer väljer man ibland att göra väldigt mycket specialsatsningar, vilket kan vara jättebra på kort sikt, men vill man växa i den sociala ekonomin i Sverige tror jag att det som är Lars Bryntessons perspektiv, att få in det här i de generella systemen, som spelar störst roll.

Här fick näringsministern medhåll av Sofia Modigh:

– Jag delar uppfattningen att det är bra om de generella systemen känner till arbetsintegrerande sociala företag och kan jobba med dem i stället för emot dem.

Mikael Damberg rundade av interpellationsdebatten med några ord om dualismen i det sociala företagandet:

– Det handlar ju ofta om finansiering och rådgivning, för en del av dem som startar de arbetsintegrerande företagen behöver också hjälp och rådgivning. De brinner ofta för den sociala aspekten i det hela och gör enorma insatser som kanske går långt utöver deras arbetstid.

– En del av dem är dock inte jättevana att driva ekonomiska företag och organisationer, så man måste se på det från båda hållen: Å ena sidan måste de främjande organisationerna förstå drivkrafterna och vad det här är för typ av organisationer och företag.

Men, avslutade Mikael Damberg, jag tror också att det är viktigt att man jobbar med affärsfrämjande, och då måste man ha kunskap om detta. Det är hela poängen med Lars Bryntessons rekommendationer, varför vi har valt att fokusera på mer generella insatser som upphandling och lånemöjligheter men också att vårt främjandesystem i övrigt ska känna till de här företagen.

Länk till debatten

Arbetsintegrerande sociala företag. Interpellationsdebatt i riksdagen den 21 mars 2017.

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök