skip to Main Content
Ylva Johansson Svarslös I Riksdagsdebatt Om Sysselsättningspolitiken

Ylva Johansson svarslös i riksdagsdebatt om sysselsättningspolitiken

Verkligheten har hunnit ifatt Ylva Johanssons sysselsättningspolitik. Bristen på resultat talar för sig själv. Det lilla hopp som finns står till fortsatta utvidgningar av befintliga och hitintills föga fruktbärande satsningar. Samt till en effektivisering av arbetet inom etableringsuppdraget. I dagsläget kliver hälften av deltagarna rakt in i långtidsarbetslöshet, efter sina två etableringsår.

I övrigt står ministern rådlös och svarslös inför de utmaningar som tränger på. Hon har dessutom svårt att få Arbetsförmedlingen att agera som hon önskar. Det framgick av den interpellationsdebatt om sysselsättningspolitiken, som avhölls mellan Kristdemokraternas Désirée Pethrus och arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S), tisdag den 21 mars 2017.

Interpellation om sysselsättningspolitiken

Désirée Pethrus, riksdagsledamot för Kristdemokraterna, ställde i början av mars en interpellation i riksdagen till arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S).

Désirée Pethrus ville ha svar på flera frågor i anslutning till ersättningsåtgärderna för sysselsättningsfasen (fas 3) inom Jobb- och utvecklingsgarantin. Fas 3 började avvecklas den 1 februari 2016, genom att inflödet till åtgärden ströps.

I interpellationen lyfte Pethrus bland annat fram de relativa framgångarna för fas 3 vad gällde att få människor från en svag grupp i arbete. Nära hälften av deltagarna i fas 3 kom i arbete inom ett år, vilket får anses vara ett anmärkningsvärt bra resultat. De flesta deltagare i fas 3 bar på en mångårig arbetslöshet då de kom in i programmet.

Ylva Johansson har dock under lång tid dömt ut sysselsättningsfasen. Först under valrörelsen inför 2014 års riksdagsval, därefter återkommande under sin tid som statsråd med ansvar för arbetsmarknadspolitiken.

Fas 3 skall avvecklas och ersättas med betydligt bättre åtgärder – det har hela tiden varit Ylva Johanssons budskap och agenda.

Ersättningsåtgärderna för fas 3 håller inte måttet

Nu när avvecklingen av fas 3 är långt gången är det uppenbart att ersättningsåtgärderna, i vart fall än så länge, inte alls håller måttet. Det fallerar antingen vad gäller kvantitet eller i kvalitet. Ylva Johanssons utfästelser har visat sig i huvudsak vara tomma löften.

Det kanske mest stötande är att många långtidsarbetslösa som skulle behöva hjälp med en målinriktad sysselsättning eller annan utvecklande aktivitet, i stället har placerats i innehållslösa och passiviserande icke-aktiviteter av Arbetsförmedlingen. Den behandlingen kommer inte att hjälpa dessa människor tillbaka till arbete.

Den trista utvecklingen har dokumenterats bland annat i Blåelds årskrönika 2016 och av Sveriges Television.

Interpellation med tre frågor

Det är mot bakgrund av det ovanstående som Désirée Pethrus skrivit sin interpellation, vilken konkretiseras i tre frågor:

1. Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att bryta den isolering som före detta deltagare i sysselsättningsfasen hamnat i?

2. Har statsrådet något initiativ till en analys för att granska effekterna av den snabba avvecklingen av sysselsättningsfasen?

3. Tänker statsrådet och regeringen ta några lagstiftningsinitiativ eller vidta någon annan åtgärd för att ge möjlighet till återintroduktion gentemot arbetsmarknaden?

Referat, utdrag och kommentarer

Interpellationsdebatten avhölls tisdag den 21 mars.

Nedan följer ett längre referat, utdrag ur debatten samt kommentarer till densamma. I slutet av texten återfinns en länk till riksdagens webbsidor, där debatten finns dokumenterad till fullo.

Missnöjd med Arbetsförmedlingen

Ylva Johansson inledde debatten med att svara på Désirée Pethrus interpellation. Noterbart var bristen på fräschör i anförandet. Efter ett upprepande av vad som sagts (och utan större framgång prövats) i ett par års tid, landade statsrådet hos Arbetsförmedlingen:

Det som dock är viktigt för dessa personer är att Arbetsförmedlingen numera kan göra en individuell bedömning och fatta beslut om en meningsfull insats eller aktivitet för varje individ.

Viktigt är dock att Arbetsförmedlingen säkerställer att besluten inte tar onödigt lång tid utan att rätt person får rätt insats vid rätt tid.

Fortfarande är jag inte nöjd. Arbetsförmedlingen kan bättre, och fler arbetssökande kan ta del av meningsfulla aktiviteter som stärker deras möjligheter till jobb eller utbildning.

Kommentar: Så Ylva Johansson är inte nöjd, trots att hon nu har haft två och ett halvt år på sig att få Arbetsförmedlingen dit hon vill. Ändå är denna myndighet allt hon har att luta sig mot, när det gäller att anvisa till aktiviteter för deltagarna i Jobb- och utvecklingsgarantin.

Med den bristfälliga relationen mellan minister och myndighet lär resultaten framöver inte bli bättre än vad vi sett hittills, under regeringen Löfven. Vilket är synd för alla de långvarigt arbetslösa i garantin. De kan därmed i de flesta fall ställa in sig på en ytterligare förlängd arbetslöshet.

Fas 3 bättre än sitt rykte

Uppmuntrad av Ylva Johanssons bleka svar gick Désirée Pethrus på i ullstrumporna. Hon återkom, liksom i interpellationen, till att ersättningsåtgärderna för fas 3 är svaga.

Därefter drog hon en lans för den förtalade åtgärden och pekade på de förhållandevis goda resultat som uppnåtts, med människor som varit arbetslösa under mycket lång tid.

Pethrus bollade så över till statsrådet med frågan om Arbetsförmedlingens arbete:

Statsrådet säger också att hon fortfarande inte är nöjd och att Arbetsförmedlingen kan bättre. Vad menar statsrådet att Arbetsförmedlingen ska kunna bättre?

En frustrerad minister

Ordet var nu hos Ylva Johansson, som missnöjt talade om en tråkig utveckling och fortsatte sin kritik av Arbetsförmedlingen:

Jag är inte nöjd med utvecklingen. Generellt går det bra på arbetsmarknaden. Jag är inte nöjd med det heller, men det går i rätt riktning. Men när det gäller långtidsarbetslösa har vi två stora problem. Det ena är att vi har ett tillflöde av långtidsarbetslösa. De kommer framför allt från etableringsuppdraget. Efter två år i etableringsuppdraget är det ungefär hälften som går vidare till långtidsarbetslöshet. Det är helt oacceptabelt. Det är alltså ett allvarligt problem.

Ett annat allvarligt problem är att när regeringen nu har gett Arbetsförmedlingen hela verktygslådan för de långtidsarbetslösa har vi sett att många av dessa verktyg inte har ökat i användning på det sätt som jag hade förväntat mig.

Jag ska väl ärligt säga att jag känner en viss frustration.

Den frustrerade ministern lämnade så över ordet till Désirée Pethrus igen.

Sociala företag har gjort bra arbete med fas 3

Pethrus tog upp tråden med att alltför många går från etableringsuppdraget och in i långvarig arbetslöshet. Ett sätt att förbättra resultatet av etableringsuppdraget, menade hon, vore att börja med insatser redan under den tid då människor väntar på besked om asyl. Désirée Pethrus nämnde SFI, samhällsorientering och sysselsättning av något slag som lämpliga aktiviteter i det sammanhanget.

Hon ville också problematisera något kring det här med utbildningar – det är inte alltid så enkelt som att erbjuda studiemöjligheter. Det behöver finnas vilja och förmåga hos målgruppen också:

Statsrådet säger att vi även ska satsa på utbildningar, och det är bra. På Arbetsförmedlingen säger man dock att en hel del av dessa personer har svårt att ta till sig utbildning, och då måste vi också ha det med i bakhuvudet – ska det verkligen vara utbildning, eller kan vi hitta andra sätt att komma in på arbetsmarknaden?

Innan Pethrus lämnade över till Ylva Johansson, så ville hon gärna få in några ord om de sociala företagens roll inom arbetet med långvarigt arbetslösa i fas 3:

Vi vet att många sociala och kooperativa företag tyvärr har lagt ned. De har tvingats avsluta sin verksamhet för att sysselsättningsfasen försvann, och det tycker jag är lite synd. De gjorde ett väldigt bra arbete för att bryta isoleringen.

Vi är överens om att [sysselsättningsfasen] inte alltid var det bästa och att alla företag verkligen inte var bra – det håller vi med om – men jag tror att det är synd att som regeringen gjorde kasta ut barnet med badvattnet.

Nytt studiestartsstöd för lågutbildade

Då Ylva Johansson fått ordet igen, började hon med ytterligare ett par slängar till Arbetsförmedlingen. Därefter kommenterade hon problemet med bristande studievilja hos lågutbildade långtidsarbetslösa:

Jag har faktiskt varit förvånad över att vi har sett så väldigt få som har gått vidare till utbildning trots att vi har skapat nya möjligheter för detta. Ett skäl jag själv möter när jag är ute och pratar med människor är den personliga ekonomin. Man vill inte ta ett lån för att studera.

Många är också svagt motiverade och vet inte vilken utbildning de ska gå eller om de kommer att klara en utbildning.

Jag tror att det är två saker som behövs för att åtgärda detta. Den ena är att använda de förberedande utbildningarna på ett bättre sätt på Arbetsförmedlingen.

För den som sedan ska gå vidare till reguljär utbildning, vilket är en bra idé för väldigt många, inför regeringen nu ett studiestartsstöd som riktar sig just till långtidsarbetslösa med kort utbildning. Det betyder att man får råd att utbilda sig utan att ta lån. Det tror jag kommer att betyda oerhört mycket för många individer.

Efter denna nyhet vad gäller utbildningsfinansiering för lågutbildade, spenderade Ylva Johansson en stund med att tala om lagändringar och satsningar avsedda att tillföra mer resurser till arbetsintegrerande sociala företag.

Kommentar: Substansen i vad som sades om de tänkta effekterna av resurstillskotten till sociala företag, kan lämpligen placeras i facket “förhoppningsfulla spekulationer”.

Blåeld framhålls som gott exempel

Désirée Pethrus hakade på resonemanget om de sociala företagens betydelse för de långvarigt arbetslösas möjligheter:

Jag tycker att det är bra om vi är överens om att arbetsintegrerande sociala företag ska få mer resurser och större möjligheter; vi är flera inom Kristdemokraterna som driver frågan ganska hårt, och vi kommer att fortsätta att ligga på regeringen. Vi tror nämligen att detta är viktiga företag.

Det är till exempel Lutherhjälpen och Blåeld, och de hjälper människor som har svårt att komma in i arbete. De kan erbjuda en alternativ arbetsgemenskap jämfört med vanliga företag, och det blir en lite mjukare övergång till arbetslivet där människor får pröva sina förmågor.

Désirée Pethrus avrundade så sin del av debatten med att önska sig en reformering av Arbetsförmedlingen. Hon vill gärna se fler aktörer, både från civilsamhället och det privata näringslivet, som skulle kunna bidra till att hitta arbetsmöjligheter även för de som i dag har svårt att få tag på ett jobb.

Som avslutning lämnade hon över en fråga till Ylva Johansson:

Långtidsarbetslösheten ökar. Min sista fråga är: Vad gör statsrådet åt det?

Etableringsuppdraget matar långtidsarbetslösheten

Ylva Johansson svarade rakt av på Pethrus fråga om långtidsarbetslösheten:

Vi ser ett väldigt tydligt mönster när det gäller långtidsarbetslösheten. Anledningen till att den ökar är att vi har rekordmånga människor i etableringsuppdraget, och det är tyvärr fortfarande ungefär hälften som går från etableringsuppdraget till långtidsarbetslöshet.

Detta är den stora orsaken till ökningen, och det är här vi måste sätta in insatserna. Det handlar om att förbättra arbetet inom etableringsuppdraget för nyanlända. Det kommer inom kort en proposition till riksdagen om förändringar, förenklingar och effektiviseringar av etableringsuppdraget.

Efter detta direkta svar på frågan om långtidsarbetslösheten, avslutade Ylva Johansson interpellationsdebatten med några förströdda ord om kompletterande aktörer (till Arbetsförmedlingen) och sociala företag.

Summering: Verkligheten har hunnit ifatt

Vad denna interpellationsdebatt visar, är att verkligheten hunnit ifatt Ylva Johanssons sysselsättningspolitik. Bristen på resultat talar för sig själv. Det lilla hopp som finns står till ytterligare utvidgningar av befintliga insatser, som hittills givit klen utdelning. Samt till en effektivisering av arbetet inom etableringsuppdraget. I dagsläget kliver hälften av deltagarna rakt in i långtidsarbetslöshet, efter sina två etableringsår.

Extratjänster ska prövas hos privata aktörer och lågutbildade lockas till utbildning medelst positiv särbehandling vad gäller studiefinansiering. I övrigt står ministern rådlös och svarslös inför de utmaningar som tränger på. Hennes karska utfästelser har i väsentliga avseenden visat sig vara en innehållslös retorik.

Ylva Johansson har inte heller lyckats styra Arbetsförmedlingen på rätt kurs, under sin tid som ansvarigt statsråd. Hon är tydlig med att hon är både frustrerad och besviken över att myndigheten inte löser sitt uppdrag som önskat, bland annat vad gäller anvisningar till arbetsträning hos sociala företag. En arbetsmarknadsminister som inte har bättre kontroll över Arbetsförmedlingen, denna viktiga och dominanta myndighet, efter två och ett halvt år vid rodret. Det är inte bra.

Länk till debatt

Långtidsarbetslösas sysselsättning. Interpellationsdebatt i riksdagen den 21 mars 2017

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök