skip to Main Content
Förändringen Av Nystartsjobben Slår Hårt Mot äldre Arbetslösa

Förändringen av nystartsjobben slår hårt mot äldre arbetslösa

Äldre arbetslösa anses vara en av de svagaste grupperna på arbetsmarknaden. Nystartsjobb är en arbetsmarknadspolitisk lönesubvention som under flera år visat sig ge människor ur den gruppen ett gott stöd och hjälp till bibehållet arbete. Man kan tycka att en sådan möjlighet borde vårdas och bevaras.

Men icke så.

De förändringar av nystartsjobben som trädde i kraft den 1 februari 2017, gör att reglerna för nystartsjobben inte längre tar någon speciell hänsyn till de äldre arbetslösas svårigheter att konkurrera om jobben.

Därmed är de äldre arbetslösa den enda av de svaga grupperna, som inte har någon särskild form av arbetsmarknadspolitiskt stöd riktad just till den. (Som svaga grupper på arbetsmarknaden räknas i övrigt funktionsnedsatta, lågutbildade och utomeuropeiskt födda – den sistnämnda kategorin i praktiken synonym med asylinvandrare.)

En framgångssaga

Nystartsjobben har under flera år varit en av de mest lyckade subventionsformerna, bland Arbetsförmedlingens ymniga flora av anställningsstöd.

I skrivande stund är det drygt 44.000 individer som har nystartsjobb, en nivå som legat relativt stabil under ett par års tid. Det är med marginal den enskilda subventionsform som hjälpt flest arbetslösa att få ett jobb.

Detta gäller också för nyanlända asylinvandrare, vilket siffror som presenterades av Arbetsmarknadsdepartementet den 3 februari i år visar. För de personer som hade ett arbete 90 dagar efter avslutad etableringsplan, rörde det sig i 60 procent av fallen om nystartsjobb.

Obegripligt med förändringar av nystartsjobben

Den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken dras med stora brister vad gäller insatser för just de svaga grupperna bland de arbetslösa. Det är något som vi här på Blåelds nyhetssida uppmärksammat flera gånger under vintern.

Enkelt uttryckt – många åtgärder är undermåliga, innehållslösa och ineffektiva. I flera fall har nyskapade konstruktioner med lönesubventioner blivit stora besvikelser. Det finns därför mycket som borde förändras, i meningen förbättras.

Sett mot den fonden är det smått obegripligt att regeringen gett sig till att mixtra med nystartsjobben, en väl fungerande och för de svaga grupperna framgångsrik lönesubvention.

Men arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) kanske inte hört talas om det amerikanska talesättet: “If it ain’t broken, don’t fix it”. I vilket fall så har hon inte klarat av att hålla fingrarna borta från nystartsjobben, vilket som redan noterats medfört betydande försämringar för en utsatt grupp.

Vilka är då förändringarna och vad blir följderna?

De två viktigaste förändringarna gäller dels hur stor den maximala lönesubventionen kan vara, dels hur lång stödperioden för en enskild individ kan vara.

Tidigare motsvarade den maximala subventionen två arbetsgivaravgifter, räknat på lönesumman för den aktuella anställningen. Med den nya ordningen kan arbetsgivaren, givet vissa förutsättningar, få en subvention som motsvarar två och en halv arbetsgivaravgifter.

När det gäller stödperiodens längd, kan den efter förändringen vara högst två år. Oavsett den arbetslöses ålder eller hur länge personen ifråga varit arbetslös.

Tidigare hade äldre arbetslösa som gått utan arbete under lång tid möjlighet till en längre stödperiod. Detta var viktigt för dem, eftersom deras chanser på arbetsmarknaden kan krympa radikalt då de inte längre är berättigade till nystartsjobb.

Mer specifikt var det så, att en människa som är 56 år eller äldre kunde få nystartsjobb under dubbelt så lång tid som hon eller han varit arbetslös, dock som längst i tio år. Vid fyllda 65 upphörde rätten till nystartsjobb.

Det innebar att en äldre person som varit arbetslös i många år och som fått ett nystartsjobb hos en stabil arbetsgivare, om än med små ekonomiska marginaler, kunde hoppas på att få behålla jobbet ända fram till pension. Ingen liten sak för en människa som varit ute i kylan under många år.

Efter förändringarna av villkoren för nystartsjobb är det inte alls lika säkert att personen i exemplet ovan får ha jobbet kvar. Om arbetsgivaren inte anser sig kunna betala en osubventionerad lön – eller av produktivitetsskäl inte vill göra det – så riskerar den äldre som haft nystartsjobb att finna sig arbetslös igen. Med just inget annat att se fram emot än ytterligare ett antal arbetslösa år, innan pensionsåldern kommer som en befriare.

Vissa grupper kan påverka sin situation mer än andra

Det finns ett förhållande som kan tyckas självklart, men kanske ändå är värt att utveckla en smula. Det handlar om vilka möjligheter de arbetslösa i de så kallade svaga grupperna har att själva påverka den faktor, som utgör deras svaghet i konkurrensen om jobben.

Den lågutbildade har goda möjligheter att göra något åt den bristen, i varje fall så länge hon eller han inte har kommit allt för långt upp i åren. Det finns gott om studievägar och alternativ. Både inom det ordinarie utbildningssystemet och genom arbetsmarknadspolitiken.

Vad gäller de “utomeuropeiska invandrarna” så går det bra att lära sig språket, seder och bruk, bekanta sig med det svenska samhället och jobba på kontaktnätet. En del av det uppräknade är inte lätt, men för en ambitiös person går det att förkovra sig på flera sätt som minskar det språkliga och kulturella avståndet till arbetsmarknaden, kompetensbiten oräknad.

Arbetslösa med en i arbetslivet handikappande funktionsnedsättning sitter oftast fast med den begränsning som är. I många fall finns inte så mycket att göra åt just det hinder som funktionsnedsättningen utgör i arbetsgivares ögon. Däremot finns det särskilda former av stöd som en person med funktionsnedsättning kan få, genom de olika myndigheter som kan aktiveras i försöken att få tag på ett jobb.

Arbetslösa äldre än 55 år torde ha de minsta möjligheterna att påverka sin situation, vad gäller den aspekt som utgör deras speciella hinder på arbetsmarknaden: den åldersmässiga. Det är svårt att bli yngre. Oaktat denna irreversibla position finns det inte några särskilda stöd till förmån för den som riskerar att drabbas av åldersdiskriminering på arbetsmarknaden.

Inte nu längre, sedan villkoren för nystartsjobben förändrades.

Sparar regeringens stora pengar genom förändringarna?

Ett motiv för att genomföra en förändring av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd med lönesubvention är att det finns betydande summor att spara. Men det är knappast fallet här.

De äldre som drabbas av ändringarna i nystartsjobben är en begränsad grupp, med väl avgränsande kriterier för att enligt de tidigare reglerna få ha nystartsjobb längre än två år. Det rör sig om människor som haft det svårt i långvarig arbetslöshet och som har små möjligheter på arbetsmarknaden om de förlorar sitt nystartsjobb (vilket är en påtaglig risk för många av dem, med det nya regelverket).

Med tanke på att det är en begränsad grupp och att det finns goda skäl för att ge dem ett extra stöd, så motiverar en relativt blygsam besparing knappast den genomförda förändringen.

Det är för övrigt värt att notera att extratjänster och beredskapsjobb kostar nästan dubbelt så mycket som nystartsjobben, räknat per deltagare och månad.

Enligt uppgifter hämtade ur Arbetsförmedlingens Prognos för utbetalningar 2017-2021, daterad 2017-01-18, så beräknas snittkostnaden per deltagare i nystartsjobb till 11.900 kronor i månaden, per deltagare i extratjänst till 20.500 kronor i månaden och per deltagare i beredskapsjobb till 22.000 kronor i månaden.

För att runda av den här delen av resonemanget – kom ihåg att Arbetsförmedlingen lämnar tillbaka 3,5 miljarder kronor som var avsedda att subventionera anställningar under 2016. Så någonstans i systemen finns det uppenbarligen pengar att spara, utan att behöva ge sig på nystartsjobben.

Argumenten för förändring

Regeringens argument för att förändra villkoren för nystartsjobben är klena, på gränsen till försumbara.

I ett pressmeddelande den 19 september 2016, betitlat “Förbättrat mottagande och kortare vägar till arbete“, motiverar regeringen förändringarna så här:

“Nystartsjobb har utvecklats till den vanligaste formen av subventionerad anställning sett till antalet deltagare. Det finns däremot en viss risk för att övergångar till arbete subventioneras mer än vad som är arbetsmarknadspolitiskt motiverat.”

Det finns alltså “en viss risk för” att något ska hända, som kanske inte “är arbetsmarknadspolitiskt motiverat”.

Med tanke på hur mycket i regeringens arbetsmarknadspolitik som kan ifrågasättas med argumentet att det kanske inte fullt ut “är arbetsmarknadspolitiskt motiverat”, och med tanke på att begreppskonstruktionen “en viss risk för” kan appliceras på det mesta i livet och tillvaron, så är dessa argument inte mycket att hänga i vare sig julgranen eller midsommarstången. Kanske gör de sig bäst på majbrasan.

Låt oss se:

Det finns numera “en viss risk för” att en arbetsgivare inte förlänger anställningen med en äldre som förlorat rätten till nystartsjobb. Det finns “en viss risk för” att arbetsgivaren i stället anställer en yngre förmåga. Det finns “en viss risk för” att den nya anställningen blir med en kraftigare subvention, vilket är bättre för arbetsgivaren men mer kostsamt för skattebetalarna. Det finns “en viss risk för” att det blir en minuseffekt i statskassan av detta.

Eftersom den äldre som nu förlorat sitt nystartsjobb har det svårare – enbart på grund av sin ålder – att få ett jobb än den yngre arbetslöse som tar över nystartsjobbet, innebär det också att det finns “en viss risk för” att det blir en minuseffekt på arbetslösheten.

Så kan vi lägga ytterligare två minusposter till det kommande bokslutet för Ylva Johanssons arbetsmarknadspolitik. Det finns i vart fall en viss risk för det.

Det är ingen hemlighet att regeringen gärna vill att så många asylinvandrare som möjligt ska komma in i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som kan tänkas leda vidare till arbete. Det argumentet finns också vad gäller förändringarna av regelverket för nystartsjobben.

Men enligt Arbetsförmedlingens statistik var 61 procent av de med nystartsjobb under 2016 utrikes födda. Siffran har stigit stadigt de senaste åren, från 50 procent 2014 och 55 procent 2015. (Uppgifterna återigen hämtade ur Arbetsförmedlingens Prognos för utbetalningar 2017-2021, daterad 2017-01-18.)

Det finns således inget rimligt skäl att ändra förutsättningarna för nystartsjobben, med argumentet att de skall göra nyanlända asylinvandrare mer attraktiva för arbetsgivarna. Där är vi redan, dessutom i en ökande grad. Och detta före förändringarna.

Retroaktiv lagstiftning?

En särskild skönhetsfläck är hur förändringen av nystartsjobb infördes.

Arbetsförmedlingen räknar nämligen in tid som människor haft nystartsjobb redan före den 1 februari 2017, då det ska avgöras om de är berättigade till nystartsjobb. Så den äldre arbetstagare och arbetsgivare som haft kontrakt om nystartsjobb i två år då förändringen infördes och kanske planerat för både ett, två och tre år till, står nu inför en situation då arbetstagaren hux flux inte är berättigad till förlängt nystartsjobb.

Eftersom det (se ovan) finns “en viss risk för” att arbetsgivaren därmed inte kommer att förlänga anställningen, så kan den äldre med nystartsjobbet hastigt och olustigt finna sig vara den äldre arbetslöse med mycket små möjligheter på arbetsmarknaden.

Det anständiga hade förstås varit att nollställa alla tidigare perioder med nystartsjobb då förändringen av regelverket infördes. Men anständighet och sittande regering träffas väl sällan i tjänsten.

Försämrar för sociala företag

Organisationen Verdandi, som bland annan samhällsnyttig verksamhet driver sociala företag, har i ett öppet brev till Ylva Johansson tagit upp problem som skapas av förändringarna för nystartsjobben.

Verdandi skriver bland annat:

“Hastigt förändrar Arbetsmarknadsdepartementet nu villkoren för arbetsintegrerande sociala företag (ASF) genom sitt beslut att ändra reglerna för Nystartsjobb från och med den första februari 2017. Det får stora och negativa konsekvenser. Dessutom undrar vi vad som ska ske med de människor som nu riskerar att hamna i öppen arbetslöshet.

I vår verksamhet möter vi många långtidsarbetslösa, och har därför startat arbetsintegrerande sociala företag. Ambitionen har varit att skapa nya lågtröskeljobb – en väg framåt för de som hamnat utanför arbetsmarknaden. Syftet har hela tiden varit att bidra till en bättre framtid för långtidsarbetslösa.

Det har tidigare funnits två insatser med subventionerade anställningar för långtidsarbetslösa. Det är dels Särskilt Anställningsstöd som hela tiden begränsats till ett år. Därefter har arbetsgivare kunnat anställa med Nystartsjobb ett år i taget under lika lång tid som den anställde har varit arbetslös. Det är de enda möjligheter som funnits till subventionerade anställningar för ASF med ambitionen att skapa arbetstillfällen för långtidsarbetslösa.

Efter beslut om ändringarna av Nystartsjobben har spelreglerna nu ändrats dramatiskt för alla verksamma inom arbetsintegrerande sociala företag. Det innebär konkret att många arbetsintegrerande sociala företag nu tvingas säga upp personal och lokaler.”

Att förstöra det som fungerar

Riksrevisionen ser det som ett problem, när det lovas runt i arbetsmarknadspolitiken men sedan hålls tunt med svaga resultat.

Ylva Johansson förefaller däremot tycka att det är ett problem när det blir hög måluppfyllelse för åtgärder, eller när de levererar goda resultat.

Sysselsättningsfasen, genom vilken en tredjedel av deltagarna kom i arbete inom ett år, skulle till varje pris läggas ned. Hittillsvarande substitut är antingen svaga och innehållslösa åtgärder som inte alls håller måttet. Eller, som extratjänsterna, satsningar som än så länge inte kommit i närheten av initialt upphaussade prognoser.

Sociala företag och seriösa aktörer inom civilsamhället uträttade ett gott arbete med deltagare inom sysselsättningsfasen. Det har även arbetsmarknads- och etableringsministern tvingats erkänna, trots sin ingrodda aversion mot fas 3. Ändå driver hon en politik som kommer att göra det svårt för många sociala företag.

Nystartsjobben som fungerat utmärkt för flera svaga grupper, bland annat äldre och asylinvandrare, fick alltså inte heller vara i fred. Här skulle en klåfingrig minister in och helt i onödan förstärka subventionen för asylinvandrare, samtidigt som hon kraftigt försämrat för de långvarigt arbetslösa bland de äldre.

Regeringen ställer grupp mot grupp

Det saknas goda argument för förändringen av nystartsjobb, men i ett pressmeddelande från regeringen den 1 februari skrivs det egentliga skälet ut i klartext: “Förändringarna innebär även att en arbetsgivare som anställer nyanlända alltid kan få en subvention på 2,5 gånger arbetsgivaravgiften.”

Det handlar helt enkelt om att föra över resurser från en svag grupp på arbetsmarknaden – äldre långvarigt arbetslösa – till en annan svag grupp: nyanlända asylinvandrare med låg kompetens och bristfälliga språkkunskaper.

Här ställer regeringen grupp mot grupp, väl medveten om att den svagare gruppen av dessa inte har någon av betydelse som talar för sig och därmed har svårt att göra sin stämma hörd.

Asylinvandrares behov av samhällets resurser är ett ämne som genomsyrar och stundtals dominerar samhällsdebatten. Men hur ofta och hur högt talar någon för de äldre långvarigt arbetslösa?

En vandring i öknen

Nå, här har ni ändå en sådan röst, från en aktör – Blåeld – som jobbar med alla de svaga grupperna bland de långvarigt arbetslösa: äldre, funktionsnedsatta, lågutbildade och asylinvandrare.

Kanske är det en ropandes röst i öknen, som klingar ohörd och dör ut mot en vidsträckt horisont. Må så vara. Att inom ramen för den nuvarande låghaltiga arbetsmarknadspolitiken försöka uträtta något av värde för de svaga bland de arbetslösa, kan gott jämställas med en ökenvandring.

Den som saknar envetenhet, uthållighet och en säker kompassriktning är snart förlorad.

True aim

Zimmerman:

But if the arrow is straight and the point is slick,
it can pierce through dust no matter how thick.

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

This Post Has One Comment

Kommentarer är avstängda.

Back To Top
×Close search
Sök