skip to Main Content
Vad Menar Politikerna Med “enkla Jobb” Och Var Finns De Jobben Någonstans?

Vad menar politikerna med “enkla jobb” och var finns de jobben någonstans?

Vet politikerna själva vad de menar, när de talar om de “enkla jobb” som ska lösa problemen med den stora arbetslösheten hos lågutbildade asylinvandrare?

Och finns det verkligen “enkla jobb” i någon större utsträckning? På område efter område görs inventeringar för att försöka hitta lågkvalificerade rekryteringsbehov, men också en gång i tiden handfasta yrken som lantbruk och skogsbruk rekryterar numera främst akademiskt utbildade.

Bilmekaniker ska vi inte tala om.

Men bekymren kring det stora asylmottagandet stannar inte vid frågan om jobben. Det är ju det här med integrationen också.

En väl påläst och meriterad samhällsdebattör vill att Sverige förkastar det multikulturella projektet och satsar på anpassning av invandrare istället. Han hänvisar till aktuell forskning, men frågan är om det har någon avgörande betydelse i debatten.

Den över tid framväxande problembilden kring invandring och integration i Sverige beror väl knappast på brist på kunskap bland seriösa forskare, utan snarare på överskott av utopier hos den härskande klassen.

Oavsett vilka de bakomliggande orsakerna till massutmaningen är, vad som nu behövs är en plan. Men det finns ingen plan. Eller?

Att hitta enkla jobb verkar vara ett svårt jobb

Socionomen och samhällsdebattören Hans Li Engnell funderar över vad politikerna menar när de talar om de så kallade “enkla jobben”. Vet politikerna själva alltid vad de pratar om?

Att vidareutbilda sig eller komplettera en utbildning är inte särskilt komplicerat, även om det kan ta onödigt lång tid. Den riktigt svåra nöten att knäcka är hur personer helt utan yrkeskunskaper eller utbildning ska bli efterfrågade på den svenska arbetsmarknaden.

Här återkommer vi till de så kallade enkla jobben. Vad är egentligen ett enkelt jobb i dag? De simplaste sysslorna som inte kräver utbildning eller någon specifik kompetens har i hög grad rationaliserats bort eller utförs i dag av maskiner.

Det förefaller faktiskt tveksamt att politikerna själva begriper vad “enkla jobb” är. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har tagit bilmekaniker som exempel (vilket fått branschen att rasa). Löfven brukar prata om extratjänster i vården, som om det var någon form av lågkvalificerad struntsysselsättning att vårda sjuka, gamla och barn.

Om det är “enkla jobb” som ska göra icke efterfrågad arbetskraft attraktiv bör vi kräva av politikerna att de åtminstone kan förklara vilka sorts arbeten de menar. Sanningen är ju att ett av ytterst få jobb i dag som inte kräver utbildning eller någon särskild kompetens faktiskt är politiker. Men fler sådana klarar vi oss definitivt bättre utan.

Fristad: De enkla jobbens frälsning

Finns det någon som har förhoppningar om att asylinvandrare med bristfällig utbildning ska kunna få jobb inom de gröna näringarna, så är de förhoppningarna tyvärr ogrundade. Efterfrågan på okvalificerad arbetskraft är marginell också inom dessa yrkesområden, skriver Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson:

De gröna näringarna har nyligen utvärderats i jakten på enkla jobb med integrationspotential. Skogsstyrelsen, Arbetsförmedlingen och Sveriges Lantbruksuniversitet har efter regeringsuppdrag publicerat rapporten “Främja nyanländas väg till anställning i de gröna näringarna och naturvården”.

Rapporten kartlägger efterfrågan på arbetskraft i skogssektorn, lantbruket och hos trädgårdsanläggningar.

Lantbruksföretagen uppger att det finns ett behov av att anställa. Men det är personer med akademisk utbildning som söks – särskilt agronomer, lantmästare och yrkeslärare. De trettio lantbruk (det är hyggligt stora företag med upp till 100 anställda) som svarat på enkäten har i dagsläget totalt behov att nyanställa 60 personer med akademisk utbildning, 16 med gymnasieutbildning och 3 med grundskolebetyg.

För varje enkelt jobb går det alltså tjugo akademiker.

Även skogsföretagen svarar att man i dagsläget söker efter personer med universitetsutbildning. Hälften anger också att de behöver anställa arbetskraft med specialiserad gymnasiekompetens från exempelvis naturbruksgymnasium.

Svenska Dagbladet: Därför tar nyanlända inte jobb som bärplockare
Hämta rapport: Främja nyanländas väg till anställning i de gröna näringarna

Integration – krav på anpassning istället för multikulturalism?

Aldrig tidigare har Sverige i förhållande till befolkningens storlek tagit emot så många asylsökande på så kort tid, med en bakgrund som skiljer sig så tydligt från vad som kan anses vara normerande i Sverige. Den förändringen väcker naturligtvis frågor om hur integrationen bäst bör bedrivas, skriver islamologen Eli Göndör i en debattartikel i Dagens Samhälle:

Bland forskare blir det allt vanligare att se det multikulturella projektet som ett hinder för lyckad integration.

Forskarna är tydliga med att fullständig assimilation inte är nödvändig eller ens önskvärd. Vad människor upprätthåller för värderingar eller uppfattningar på ett individuellt plan har inte så stor betydelse. Däremot måste immigranter ges så fullständig information som möjligt om vad som förväntas av dem för att kunna bli fullvärdiga medborgare.

Språkinlärning anses i sammanhanget ha avgörande betydelse och bör enligt forskarna finansieras av staten. Information och förväntningar bör dessutom på olika vis kopplas till medborgarskapet. Det görs enligt studierna bäst genom att rikta in integrationen mer mot anpassningsåtgärder och i princip begrava det multikulturella projektet.

Ekonomiprofessorn Paul Collier från Oxford konstaterar dessutom i sin bok Exodus (2013) att nivåerna på å ena sidan vad som förenklat kallas identitetspolitik och å andra sidan välfärd korrelerar med integrationens framgångar och misslyckande. Ju mer välfärd och identitetspolitik desto sämre integration och tvärtom.

Även nivån eller omfattningen av multikulturell politik avgör hur många människor som söker sig till ett land. Ju större satsning på multikulturella åtgärder desto större invandring och sämre integration.

Om forskarna har rätt gör Sverige fel.

Dagens Samhälle: Dags att begrava det multikulturella projektet
Ledarsidorna.se: Integrationspolitik – från omhändertagande till att ställa krav

Varning för etniska konflikter

Det finns en tankefigur i samhällsdebatten att efter en normalisering av invandringsflödena till Sverige, kommer politikens fokus att lämna migrationsfrågan och återgå till gängse områden som sysselsättning, skola, bostäder eller brott och straff. Det skriver företagaren och samhällsdebattören Thomas Gür i en gästledare i Svenska Dagbladet.

Men, hävdar Gür, tankefiguren om denna normalisering är inte bara felaktig utan också potentiellt samhällsfarlig:

Migrationsfrågan kommer att hänga med oss länge än, oavsett de restriktioner som införts. Migrationsverkets prognos är att ytterligare en halv miljon kommer att söka uppehållstillstånd som asylsökande eller anhöriga, fram till 2020.

Den viktigaste invändningen mot tesen om “normalisering” är att samtliga viktiga politikområden numera, på grund av den utlandsfödda befolkningens storlek, är präglade av en etnisk uppdelning.

Vi kommer därför att inom dessa klassiska politikområden leva länge med misskötseln av migrationsfrågan. Om, eller snarare när, fördelningspolitiska avvägningar och målkonflikter om knappa resursers användning i större utsträckning också får en etnisk karaktär, står vi inför allvarliga politiska problem.

Allvarligt är också att vår politiska elit i huvudfåran i stort saknar förståelse för denna vådliga dimension som en etnifiering av politiken skulle innebära. Det finns ingen historisk erfarenhet att bygga vidare på. Inte nog med det. Våra ledande politiker är dessutom sällsynt naiva i frågor om etnicitet och risker med etniska motsättningar – både på grundval av bristande livserfarenhet och snäv social rekryteringsbas.

Vi står som samhälle och nation, med politikens egen försköningsterminologi, inför mycket stora utmaningar. Vi måste börja med att avvisa särlösningar på etnisk grund.

Svenska Dagbladet: Varning för etniska särlösningar

Utan plan i riksdagen

Patrik Engellau från debattforumet Det Goda Samhället kom i ett socialt sammanhang i samspråk med en riksdagsledamot om migrationen. En dialog utvecklade sig, under vilken det framkom att de politiska partierna – bekymmersamt nog – överlag förefaller sakna en plan för att hantera den allvarliga situationen:

Nästan hela svenska folket håller med dig om att migrationen är Sveriges största problem, sa jag för att uppmuntra riksdagsledamoten.

Det är faktiskt en monumental utmaning, sa riksdagsledamoten bekymrat.

Kan du i så fall förklara för mig, fortsatte jag, hur det kommer sig att inget parti har någon plan för hur det här problemet ska lösas.

De flesta politiker skulle nog säga att de har en plan, sa riksdagsledamoten, men jag ska vara ärlig, det ska man ju vara som politiker, och det är väl som du säger, vi har ingen plan.

Jag vet, sa jag, det har inget parti. Men varför har ni ingen plan för Sveriges viktigaste problem? Vad är skälet?

Det är inte så lätt, sa riksdagsledamoten.

Det Goda Samhället: Det finns ingen plan

Visst finns det en plan

Sickan Jönsson:

Jag har en plan.

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök