skip to Main Content
Men Hallå… Arbetsträna? Jag Ska Ju Bli En “känd Designer”

Men hallå… arbetsträna? Jag ska ju bli en “känd designer”

Ut ur boet till arbetsträning

Det finns inget som är så farligt och nedbrytande som inaktivitet

Att inte känna tillhörighet i ett sammanhang är nedbrytande för vem som helst. Inte sällan leder det till ett tillstånd som liknar utbrändhet.

Internplaceringar eller förberedande insatser utan krav på daglig närvaro bryter snabbt ner även den starkaste oavsett om man är ung eller gammal.

Därför är den viktigaste uppgiften vi har att få ut ungdomar och långtidsarbetslösa i meningsfulla aktiviteter.

 

Det viktigaste är inte VAD man gör utan ATT man gör något

Ofta pratar vi om att det är bättre att en sökande får göra något som man verkligen vill.

Det är i många fall ett drömscenario som inte går att leva upp till. Resultatet är att många sökande blir utan åtgärd och placeras som internplacerade eller i en så kallad förberedande insats utan någon närvaroplikt.

Vi menar att de flesta mår bättre av och blir bättre rustade för ett arbete om man får en plats för arbetsträning hos en anordnare som har kunskap och erfarenhet av just denna grupp av arbetssökande.

Ingen mår bra av att sitta hemma och vänta på att “telefonen ska ringa”.

 

Citat ur MassUtmaning

Risken för att arbetslösheten blir normaltillståndet är stor.

När man blir van vid att inte ha en sysselsättning att gå till tappar man förmågan att själv ta sig ur sin situation. När det händer en arbetslös så går man snabbt från att arbeta är det normala till att arbetslösheten blir ett normaltillstånd.

När det gäller “vuxna” så tappar man snabbt tron på sin egen förmåga och många blir sjuka.

Men när det gäller “ungdomar” så hamnar många i andra sammanhang, inte sällan destruktiva.

Citatet ovan är hämtat ur Tino Sanandajis nyutkomna bok om utanförskap och antisocialt beteende och byter vi ut ordet “skadegörelsen” ur originaltexten mot”arbetslösheten” så ser vi tydliga likheter i risker för ungdomar i utanförskap.

 

Människan är av naturen lat.

Att kunna överleva med så lite ansträngning som möjligt, har troligtvis varit en av de stora drivkrafterna genom alla tider.

Detta slår ofta igenom även idag där vi ser allt större delar i varje generation som vill “få utan att ge något tillbaka”.

Quick-fix gäller i allt fler områden och när det gäller att “arbeta för brödfödan” så är intresset lågt hos alldeles för många.

När det gäller ungdomar är detta helt förödande för dem och deras framtid. Att få “lön utan motprestation” är i längden nedbrytande för de flesta men ännu värre är att många tar det för naturligt.

Arbetslöshet är rent av livsfarligt.

 

Lasse Reuterberg

Ordförande i Södertörns Blåbandsförening samt verksamhetschef för Blåeld.

This Post Has One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Back To Top
Close search
Sök