skip to Main Content
Är Arbetsmarknadspolitiken En Djungel?

Är arbetsmarknadspolitiken en djungel?

I veckans omvärldsbevakning börjar och slutar vi med Kristdemokraterna. Först ut är en riksdagsledamot för partiet, som kallar floran av arbetsmarknadspolitiska åtgärder för en djungel. Han menar att det är dags att röja upp i den alltför ymniga vegetationen.

I andra ändan av bevakningen sjunger KD:s partiledare Ebba Busch Thor ut vår lilla exposé.

På vägen fram mot denna melodiösa final serveras några artspecifika smakprov ur den famösa djungelfloran: nyheter och åsikter om traineejobb, praktikplatser och utbildningar.

Apropå utbildningar, så förklarade professor Magnus Henrekson vid Rotary Talks 2017 att det i många fall kanske inte behövs så mycket formell utbildning för att klara av ett jobb. Däremot är det viktigt med en uppsättning karaktärsegenskaper såsom motivation, uthållighet, självdisciplin, punktlighet, emotionell stabilitet och ansvarstagande.

Det vill säga, egenskaper som kan vara ännu svårare att tillägna sig i vuxen ålder än teoretiska kunskaper och färdigheter. En näraliggande slutsats, mot den fonden, blir att en i antisocialt beteende och kriminellt leverne inskolad ungdom kan vara svår att få in på rätt spår som samhällsnyttig medborgare. Det ska böjas i tid.

På detta, missa för allt i världen inte bevakningens avslutande debattinlägg om kameluppfödning och nötodling i Göteborg. Svensk “integrationspolitik” när den är som den är.

I den arbetsmarknadspolitiska djungeln råder arbetsmarknadsministerns lag

Det är dags att slopa ineffektiva stödformer och börja ta tudelningen på den svenska arbetsmarknaden på allvar, skriver Larry Söder, riksdagsledamot för Kristdemokraterna, i en debattartikel i Dagens Samhälle:

De utsatta grupperna [bland de arbetslösa] matchar dåligt med fortsatt höga kvalifikationskrav och ingångslöner på svensk arbetsmarknad. Ett flertal ekonomer och internationella bedömare pekar ut detta som ett stort hinder och menar att det behövs fler enkla jobb till lägre ingångslöner. Senast i förra veckan menade SNS konjunkturråd i en ny rapport att personer med dåliga förkunskaper ska kunna anställas till lägre löner.

Men regeringen hörsammar inte detta. Istället försöker de lösa situationen genom att ge konstgjord andning åt en djungel av olika arbetsmarknadsåtgärder – något som lett till krångel för företagen och ineffektivitet i stödet till de arbetslösa. Vi kristdemokrater menar att det behövs en rejäl rensning bland stödformerna för att förenkla för arbetsgivarna och öka effektiviteten.

Dagens Samhälle: Djungel av åtgärder rår inte på arbetslösheten

Traineejobb ett kapitalt misslyckande

Traineejobben var Socialdemokraternas flaggskepp, storsatsning och primära löfte till väljarna. Men resultatet hittills är löjeväckande, skriver Siri Steijer, programansvarig för arbetsmarknadsfrågor hos Timbro, i en debattartikel i Expressen:

Efter att halva mandatperioden nu gått har de 32.000 [utlovade] traineejobben resulterat i 270 stycken – i hela riket. Att uppnå detta katastrofresultat tog dessutom oerhört lång tid. Första året blev det endast ett enda traineejobb i hela landet.

När regeringen slår sig för bröstet över sju procents arbetslöshet ekar det ihåligt. Sanningen är att alla jobbsatsningar för den grupp som mest behöver hjälp har gått riktigt uselt – regeringens paradreform inkluderad.

I år hoppas regeringen att Arbetsförmedlingen ska göra av med 30 miljarder av skattebetalarnas pengar på olika anställningsstöd. För att förtydliga är detta betydligt mer än vad Polisen kostar.

Även om Arbetsförmedlingen naturligtvis kommer att försöka spendera dessa pengar – eftersom det ligger i uppdraget – bedömer myndigheten i sin utgiftsprognos att man kommer gå med överskott. Och det beror naturligtvis på att anställningsstöden är ett fiasko. Redan i dag lämnar AF tilbaka flera miljarder årligen som man inte lyckats göra av med.

Expressen: Totalflopp för Löfvens främsta vallöfte

Fler praktikplatser för funktionsnedsatta – förhoppningsvis

Varje år ska minst tusen personer med funktionsnedsättningar få praktik i statliga myndigheter, skriver Arbetet:

Myndigheterna fick i uppdrag ta emot minst tusen nyanlända om året för praktik under perioden 1 april 2016 till 31 december 2018. Antalet praktikplatser för funktionsnedsatta siffersattes dock inte.

Statskontoret konstaterade i november förra året att nästan tre av fyra myndigheter hade ordnat praktikplatser. Det var dock betydligt fler nyanlända som fick praktik under våren och sommaren 2016 än det var personer med funktionsnedsättning. Ungefär 390 nyanlända att jämföra med 82 personer med nedsatt arbetsförmåga.

Under torsdagen har regeringen därför beslutat att siffersätta praktikmålet även för personer med funktionsnedsättning. Från och med nu till nästa års slut gäller tusen praktikplatser om året även för arbetssökande med funktionsnedsättningar. Praktikplatserna förmedlas av Arbetsförmedlingen.

Arbetet: Fler ska få praktik hos myndigheter

Är arbetsmarknadsutbildningarnas tid förbi?

Vi betalar miljarder för en verksamhet – arbetsmarknadsutbildning – som direkt motarbetar arbetslösas chanser till arbete, skriver Svenska Dagbladets ledarskribent Linda Nordlund:

På Arbetsförmedlingens hemsida står att “en arbetsmarknadsutbildning garanterar inte att du får ett jobb, men den förbättrar dina chanser rejält”. Det är tyvärr en direkt lögn.

Myndighetens egen Arbetsmarknadsrapport 2016 visar att den arbetssökande som har deltagit i arbetsmarknadsutbildning har mindre chans att få ett jobb ett år efter kursstart, än de som inte gick utbildningen.

“För att arbetsmarknadsutbildningen ska ge goda effekter måste deltagarna kunna tillgodogöra sig utbildningen och utbildningen måste riktas bättre mot arbetskraftsefterfrågan”, är slutsatsen i rapporten.

Det borde vara självklart: om man inte kan språket eller är motiverad blir det svårt att hänga med i undervisningen.

Svenska Dagbladet: Lägg ned utbildningarna

Hur mycket utbildning behövs för att klara ett jobb?

Temat vid Rotary Talks 2017 var “När välfärdssamhället inte räcker till – vad kan vi göra?”. En av talarna var professor Magnus Henrekson, vd vid Institutet för näringslivsforskning, som bland annat talade om det faktiska behovet av utbildning på arbetsmarknaden:

Viktiga komponenter – vi kallar det här för icke-kognitiva färdigheter, för det låter bättre. Dygder kallade man det förut.

Motivation, uthållighet, självdisciplin, punktlighet, emotionell stabilitet, ansvarstagande.

Om man har de egenskaperna, då är det faktiskt så att för väldigt många jobb så sitter ju kunskapen i strukturkapitalet. De sitter i datorn.

Det här är ekonomiskt värdefull kompetens, om det är företag som har strukturerat det här på ett bra sätt. Och då behöver inte människor så himla mycket utbildning.

Presentationsbilder till Magnus Henreksons föredrag

Glöm inte kamelerna

Cynismen och rasismen i projektet “Stadslandet Göteborg” är uppenbar, skriver folklivsforskaren Dan Korn i en debattartikel i Dagens Samhälle. Istället för att ge människor en inträdesbiljett till det svenska samhället satsas stora resurser på att hålla människor i invandrartäta förorter kvar i utanförskap:

Nordöstra Göteborg ska bli ett slags friluftsmuseum, ett jippo byggande på tron att “utrikesfödda gillar att odla” och uppenbarligen gillar de också att mjölka getter och hålla kameler. Denna exotisering av människor går att ordna för det facila priset av 32 miljoner kronor, varav 14,7 miljoner går till olika administrativa åtgärder inklusive “forskning”, “utvärdering”, “ledning” och “kommunikation”.

Nyheten om Göteborgs kommuns bidragsregn över flera olika projekt i Lärjedalen för kameluppfödning, är en historia med många bottnar. En handlar om desperation. Många ser att problem som kommit att förknippas med förorter till stor del handlar om misslyckad integration. Och man har ingen aning om hur problemen ska lösas.

Integrationsprojekt kan därför vara precis hur verklighetsfrämmande och omöjliga som helst. Bidragsmiljonerna regnar över dem i alla fall, eftersom politiker och tjänstemän vill kunna visa att de “satsar på förorten”. Om det leder till positiva resultat för förorterna och deras invånare är inte så viktigt. Det viktigaste är att man kan visa att man gör något.

I stället för att inbilla sig att nyanlända bara kan kameluppfödning och nötodling och att miljöerna kring deras bostäder ska förvandlas så att det liknar deras ursprungsländer kan arbete för att bevara svenskt kulturlandskap vara meningsfullt för en del. Det man vårdar brukar man få kärlek till. Miljövård är därför något som verkligen kan leda till integration.

Dagens Samhälle: “Kameler och getter ger ingen inträdesbiljett”

Sångfågel på fallrepet

Ebba tar ton:

How come you don’t vote for me … ?

 

Bild i sidhuvud: “The Repast of the LionCC0 1.0

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök