skip to Main Content
Inrikespolitisk Opinionsröra

Inrikespolitisk opinionsröra

Sverigedemokraterna har den bästa politiken sett till ett urval av politikområden, socialdemokraternas statsminister Stefan Löfven är den partiledare vars trovärdighet ökar mest och en regering ledd av Moderaterna vore det bästa för Sverige.

Se där utfallet av tre opinionsmätningar som publicerades under första veckan av januari, i Aftonbladet och Sveriges Television.

Klara besked om var väljarna står … inte!

Tre opinionsundersökningar som alla söker utröna hur landet ligger inom olika men näraliggande områden. Tre divergerande besked som lutar åt var och ett av de tre stora partierna. Här finns några självklara frågor att ställa.

Kan man lita på opinionsmätningar?

I vilken utsträckning går det att lita på opinionsmätningarna från de olika opinionsinstituten?

Mindre än förr, troligen, framför allt när det gäller frågor där debattklimatet är hätskt och polariserande.

Människor som företräder andra uppfattningar än de som ryms inom den så kallade åsiktskorridoren, kan tänkas känna oro för sanktioner och utfrysning om deras åsikter blev allmänt kända. Det medför i vissa fall att de mörkar sina politiska ställningstaganden, ända fram till den dag då det är dags att gå till valurnan. Trenden förefaller vara densamma över i vart fall delar av den demokratiska västvärlden.

Vi såg resultatet av de mekanismerna i det svenska riksdagsvalet 2014 beträffande Sverigedemokraternas andel av rösterna, i Storbritanniens omröstning om utträde ur den Europeiska unionen sommaren 2016 och i höstens presidentval i USA. De flesta och mest betrodda opinionsmätningarna sade en sak, men när det kom till kritan sade väljarna något annat.

Det innebär att talesättet “den enda opinionsundersökning som betyder något är den som sker i vallokalen” bör tas på allvar av den eftertänksamme bedömaren. Inte minst när undersökningarna spretar som de gör i de här fallen.

Vet väljarna vad de vill?

Vad vill väljarna – egentligen?

Bra fråga. Säg det. Uppenbart är att väljarkåren för stunden är villrådig och kluven, inte bara mellan två utan mellan tre hötappar.

Det kom dock ett delbesked i mitten av januari, i en ny opinionsundersökning från Aftonbladet/Inizio. Undersökningen gällde vilka frågor som för stunden är viktigast för väljarna.

Det visade sig att flyktingar/invandring respektive lag och ordning är de två frågor som anses ha störst betydelse. Områden där Sverigedemokraterna och Moderaterna, efter de senares omvändning och avbön i migrationspolitiken, är starkt profilerade. För Socialdemokraterna däremot kan de här prioriteringarna från väljarnas sida kanske upplevas som lite problematiska.

Vad vill partierna?

Det för oss in på frågan om vad partierna vill och förmår.

Pratar vi restriktiv invandringspolitik kan inget parti slå Sverigedemokraterna vad gäller trovärdighet och ståndaktighet.

Både Moderaterna och Socialdemokraterna har det senaste året anammat huvuddragen i SD:s migrationspolitik, men det finns en klar och betydelsefull skillnad M och S emellan.

Moderaternas ledarskikt har högt och tydligt förklarat att det är närmast omöjligt att återgå till den extremt öppna invandringspolitik Sverige hade fram till november 2015. De högsta företrädarna har antingen gjort avbön för den politik som fördes under Fredrik Reinfeldts tid eller låtsas som om de hela tiden tyckte något annat än Reinfeldt.

Skulle Moderaterna efter dessa deklarationer svänga en gång till i flykting- och asylinvandringsfrågan de närmaste åren, torde partiets trovärdighet vara förbrukad för lång tid framöver.

Socialdemokraterna, däremot, dras med konvulsioner beträffande invandringspolitiken. Starka falanger vill att partiet skall återgå till den mycket generösa politik som fördes tidigare. Närmast prövas frågan i samband med partikongressen i april månad.

Partitoppen och LO-ledningen vill hålla fast vid den nuvarande politiken, men även om den linjen segrar vid kongressen (vilket ändå är det troligaste) så kommer S att gå in i valrörelsen 2018 som ett splittrat parti kring detta laddade politikområde.

När det gäller lag och ordning är det väl få som tvivlar på att Sverigedemokraterna står för en starkt repressiv linje, inte minst vad gäller den grova brottsligheten.

Moderaterna hade tidigare (före Reinfeldt; ständigt denne Reinfeldt) ett renommé som “batongparti”. Av det senaste årets utspel att döma strävar partiet mot att återigen göra rätt för det epitetet.

Socialdemokraterna har en luddigare och mjukare framtoning, där det ibland förefaller vara större betoning på brottslingars väl och ve än på brottsoffrens och den laglydiga allmänhetens.

Så också inom området lag och ordning kan det bli bekymmer i kommande valrörelse, om väljarnas prioriteringar håller i sig.

Vid en manifestation mot det dödliga våldet i Malmö överlämnades en kravlista från lokalbefolkningen till justitieminister Morgan Johansson (S), med bland annat dessa fyra krav:

Fler poliser.
Fler övervakningskameror på allmänna platser.
Tuffare kontroller för vapeninnehav.
Skärpta lagar när det gäller vapeninnehav, vapenbrott och mord.

Ett uppenbart problem för justitieministern är att förslag som dessa i första hand är moderat och sverigedemokratisk politik, inte socialdemokratisk.

Så vad skall Morgan Johansson med den listan till?

Och vilket parti skall de invandrare, företrädesvis arabiska muslimer, som överlämnade listan till justitieministern rösta på i riksdagsvalet 2018, de som har rösträtt? Moderaterna? Sverigedemokraterna?

Den främsta symbolen för den nutida socialdemokratiska synen på lag och ordning är en rikspolischef som sitter i en tevesoffa och tycker synd om en mördare, som brutalt och oprovocerat huggit ned en försvarslös kvinna bakifrån.

En rikspolischef som inrikesminister Anders Ygeman (S) håller om ryggen och gång efter annan uttalar sitt förtroende för.

Den trofastheten lär inte vara någon valvinnare 2018.

 

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök