skip to Main Content
Långvarigt Arbetslösa Lämnas Utan Meningsfull Aktivitet När Fas 3 Avvecklas

Långvarigt arbetslösa lämnas utan meningsfull aktivitet när fas 3 avvecklas

Sveriges Television har uppmärksammat den skriande bristen på meningsfulla aktiviteter för tidigare fas 3-deltagare, i ett nyhetsinslag under mellandagarna.  Detta beklagliga fenomen avhandlades också i Årskrönikan 2016, här på Blåelds nyhetssida veckan före jul.

De uppgifter Sveriges Television lägger fram talar för sig själva. Det finns dock en detalj i reportaget som är värd en längre kommentar.

Andra stycket av brödtexten ser ut så här:

Programmet [Jobb- och utvecklingsgarantin], som var uppdelat i tre faser, erbjöd de arbetslösa kartläggning och coachning, arbetsträning och så slutligen en sysselsättningsplats hos en anordnare. Sysselsättningar som kritiserats av den nuvarande regeringen för att vara en meningslös förvaring som inte leder till jobb.

Inslaget i övrigt är fyllt av sifferuppgifter, i exakt eller avrundad form. Men när det gäller kvantitativa uppgifter som skulle vidimera att fas 3 är/var en åtgärd som inte leder till jobb, står inga siffror att finna.

Endast det diffusa “en meningslös förvaring som inte leder till jobb“.

Det här har varit en genomgående företeelse i rapporteringen kring fas 3 under en följd av år, vad gäller de kritiska rösterna. Det har talats om “för få som får jobb” och “för liten andel som får jobb” – men siffrorna och andelsvärdena uteblir konsekvent. Omdömena backas inte upp av faktauppgifter, så att läsaren själv kan göra en bedömning av utsagornas värde.

Varför kritik och rapportering har utvecklats så är svårt att säga – rimligtvis har de som uttalar sig tillgång till statistik som anger antal och andelar. Hur skulle de annars kunna hävda att resultatet är för klent? Och vad menas för övrigt med “dåligt resultat” – jämfört med vad?

Gav fas 3 verkligen så dåliga resultat?

Låt oss göra ett försök att kasta en blick bakom förlåten.

Arbetsförmedlingen publicerar då och då under året prognoser för utbetalningar för den kommande femårsperioden. Dessa dokument innehåller allehanda faktauppgifter. Dock inte exakta uppgifter om hur många i fas 3 som fått jobb, tyvärr.

Men det finns däremot uppgifter om utflödet från fas 3 under det senaste året före publiceringen av dokumentet, månad för månad, och därigenom går det att få en uppfattning om omsättningen av deltagare inom fas 3. Det går därmed också att göra en ungefärlig skattning, mellan tummen och pekfingret, av hur många som kan tänkas ha kommit vidare till jobb från fas 3.

Med dessa uppgifter i sin hand kan sedan envar göra sin egen bedömning av resultaten – bra, dåligt eller mittemellan.

I den Prognos för utbetalningar 2016-2020 som är daterad 2016-02-19, finns det på sidan 74 uppgifter om inflöde och utflöde för fas 3 för varje månad under 2015.

En hastig huvudräkning visar att strax under 26.000 deltagare lämnade fas 3 det året. Några tusen fler än så tillkom dock, varför antalet i fas 3 ökat till runt 39.000 i början av 2016. Det vill säga strax innan inflödet till åtgärden ströps.

Ett årligt utbyte av runt 26.000 deltagare i en åtgärd som innehåller omkring 39.000 individer, är detsamma som en årlig omsättning bland deltagarna på cirka 65 procent. Det rimmar illa med talet om “förvaring”. Det innebär nämligen att man (teoretiskt) kan ha bytt ut hela deltagarantalet inom loppet av 1½ år.

Det bör jämföras med att alla de långvarigt arbetslösa som tidigare hamnade i fas 3 först hade varit i de inledande två faserna av Jobb- och utvecklingsgarantin under totalt ett år och nio månader, utan att komma ur den. Efter bara ett år i fas 3 hade sedan alltså två tredjedelar av deltagarna tagit sig vidare. Det stora flertalet av dem till arbete, eftersom det är den enda utvägen i större mängd som deltagare i fas 3 tidigare hade eller valde.

Det är inte något dåligt resultat för den gruppen av arbetslösa. Annat än för den bedömare som inte har klart för sig vilka svårigheter det rör sig om eller för den som framför allt vill göra politiska poänger utifrån en diffus och tendentiöst vinklad faktabild.

Sociala företag och seriösa fas 3-anordnare som Blåeld har regelmässigt under ett år klarat av att hjälpa mellan 35-45 procent av deltagarna i fas 3 till jobb eller utbildning. Den som tycker det är dåligt får gärna försöka själv, med den kategorin av arbetslösa.

Verkligheten – Regeringsretoriken 1 – 0

Hur det gått när den socialdemokratiska retoriken kring fas 3 stött på verkligheten har vi nu facit av. De tidigare deltagarna i fas 3, och de deltagare i Jobb- och utvecklingsgarantin som nu och framöver varit där mer än 21 månader, erbjuds i flertalet fall sämre aktiviteter än inom fas 3. Eller också erbjuds de ingen aktivitet alls.

De som skulle få en särskild skräddarsydd typ av jobb, de så kallade extratjänsterna, räknas inte till fler än 1.822 i veckan före jul 2016. Efter att arbetsformen formellt funnits tillgänglig under mer än ett år. Det är ett dåligt resultat.

Det här misslyckandet för regeringen är problematiskt för den som vill ta arbetsmarknadspolitiska insatser på allvar, vad gäller de hundratusentals arbetslösa som har en svag ställning på arbetsmarknaden.

I strävan att bli bättre kvalificerad och mer attraktiv för en arbetsgivare är det framför allt kompetenshöjning, arbetsmeriter, referenser och kontaktnät som är av värde.

Utbildningsbehovet är förvisso stort hos de som befunnit sig en längre tid i Jobb- och utvecklingsgarantin. Det visar bland annat en rapport från Statskontoret som presenterades hösten 2013.

Men att det finns behov av utbildning är inte detsamma som att majoriteten av de långvarigt arbetslösa har viljan att förkovra sig eller förmågan att klara av kvalificerade studier.

För de som inte vill eller klarar av att studera, är sysselsättning under arbetsliknande förhållanden ett utmärkt sätt att förbättra sig på alla de fyra punkterna som nämndes ovan: kompetens, meritering, aktuella referenser och i vart fall ett embryo till ett kontaktnät på arbetsmarknaden.

För nyanlända asylinvandrare och för de som redan bott några år i Sverige men ännu inte fått kontakt med det svenska samhället i någon högre grad, skulle sådan sysselsättning också kunna ge ett värdefullt fotfäste på rätt sida av segregationsbarriärerna.

Permanent arbetslöshet och livslångt bidragsberoende i siktet

Nu erbjuds i stället icke-aktiviteter utifrån så kallade individuella behov. En felskriven och disharmoniskt framförd symfoni, med uselt samspel mellan dirigenten (Ylva Johansson) och en svag orkester med ostämda instrument (Arbetsförmedlingen).

Arbetsförmedlingens kärnkompetens är sedan flera år administration, kontroll och repression. När det gäller konstruktiva insatser verkar förmågan bli allt svagare och mer fragmentarisk.

Avvecklingen av fas 3 är ett talande exempel på detta.

I stället för de utlovade meningsfulla substituten – extratjänster, utbildning och arbetsträning – tillhandahåller myndigheten innehållslösa “aktiviteter”, medan ansvariga chefer gömmer sig bakom en ridå av tomma ord och billiga ursäkter.

Det är värt att upprepa dessa rader ur Årskrönikan 2016:

Summa summarum: de “aktiviteter” som Arbetsförmedlingen i huvudsak använder sig av som ersättningsåtgärder för fas 3, är sekunda åtgärder med låg aktivitetsnivå. Inte mycket bättre än att gå öppet arbetslös och söka jobb, med rapport till Arbetsförmedlingen då och då.

Det är knappast vad en långvarigt arbetslös, med svag ställning på arbetsmarknaden, behöver för att komma vidare i karriären. Om det nu inte är permanent arbetslöshet och livslångt bidragsberoende som är tänkt att vara karriären, förstås.

Sämre och sämre dag för dag

De flesta arbetslösa som lyfts ut ur fas 3 av Arbetsförmedlingen har lämnats åt sitt öde, visar siffror som Sveriges Television tagit del av:

[Den tidigare Jobb- och utvecklingsgarantin], som var uppdelad i tre faser, erbjöd de arbetslösa kartläggning och coachning, arbetsträning och så slutligen en sysselsättningsplats hos en anordnare. Sysselsättningar som kritiserats av den nuvarande regeringen för att vara en meningslös förvaring som inte leder till jobb.

I februari 2016 beslutade därför regeringen att ta bort fasindelningarna och närmare 40.000 människor i Fas 3 skulle istället få en meningsfull aktivitet utifrån sina egna behov. Men siffror från Arbetsförmedlingen visar istället att den kritiserade “förvaringen” har bytts ut mot ingen sysselsättning.

Av de cirka 40.000 människorna har runt 14.000 hittills skrivits in i Arbetsförmedlingens åtgärder som skulle leda till jobb. Av dem har mer än 3.000 personer ingen registrerad aktivitet, enligt Arbetsförmedlingens egna siffror.

Nästan 4.000 människor har satts i programmet “Matchning och uppföljning” – ett program som ska erbjuda individuell hjälp. Men det enda stöd, som framgår av statistiken, är att den arbetslöse får hjälp under ett möte med sin handläggare, högst varannan eller var tredje månad.

Flera arbetslösa som SVT Nyheter har pratat med känner att de inte får den hjälp som regeringen utlovat och att Arbetsförmedlingen inte ger tillräckligt med stöd.

Sveriges Television: Människor lämnas sysslolösa när fas 3 avvecklas

Nowhere Man

John Lennon:

He’s a real Nowhere Man, sitting in his nowhere land …

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök