skip to Main Content
Vilseledande Av Arbetsförmedlingen Om Internplaceringar Inom Fas 3

Vilseledande av Arbetsförmedlingen om internplaceringar inom fas 3

I samband med ett inslag i Sveriges Television för en knapp månad sedan, den 29 juli, gjorde en chefstjänsteman vid Arbetsförmedlingen ett par uttalanden som kan vara värda en närmare granskning.

Inslaget i SVT handlade om den brådstörtade avvecklingen av fas 3. Det går så fort att med nuvarande takt kommer alla sysselsättningsplatser att vara borta redan i början av 2017, ett helt år tidigare än planerat.

Orsakerna till den alltför hastiga avvecklingen är säkert flera. En del är förstås helt legitima, men i andra fall kan man bli fundersam. Det finns till exempel indicier om att vissa av Arbetsförmedlingens tjänstemän, för att snabba på avvecklingen, tar genvägar som arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) betecknar som olämpliga.

Det finns trovärdiga vittnesmål om hur deltagare i fas 3 nekats förlängning eller omplacering på en ny sysselsättningsplats, då tiden vid den gamla löpt ut. I stället har de, mot sin vilja, hänvisats till öppen arbetslöshet inom Jobb- och utvecklingsgarantins ram.

Detta kallas inom Arbetsförmedlingen för “internplacering“. Den långvarigt arbetslöse ställs utan aktiv åtgärd och blir i stället anmodad att söka ett visst antal jobb, som ska rapporteras till Arbetsförmedlingen var månad.

Arbetsmarknads- och etableringsministern har i klara och bestämda ordalag deklarerat att så bör inte Arbetsförmedlingens tjänstemän bete sig. Det gjorde hon i en interpellationsdebatt mot Christian Holm Barenfeld (M) i riksdagen den 17 juni:

Ylva Johanson: Det är inte bra om man avslutar fas 3-placeringar i förtid utan att ha ett bra alternativ. Individen måste få stöd, till exempel till arbetsträning eller till utbildning, för att komma vidare. Detta är viktigt att säga.

Vilseledande formuleringar

När Jeanette Azinovic, enhetschef på Förmedlingsavdelningen på Arbetsförmedlingen, konfronterades av SVT:s reporter, svarade hon så här:

– Det är olyckligt om man går hemma, för det är absolut inte meningen. Är det så att man går hemma och inte gör någonting, då bör man ta kontakt med Arbetsförmedlingen för att få hjälp.

Formuleringen “Det är olyckligt om man går hemma, för det är absolut inte meningen” är i det här sammanhanget vilseledande. Den antyder att situationen, med en hemmasittande långtidsarbetslös utan aktivitet, uppkommit mer eller mindre av sig själv trots Arbetsförmedlingens bästa ansträngningar. Det har, får man förmoda, “bara blivit” så.

Men så är det ju inte i de fall som det refereras till här. Det har inte “bara blivit” så olyckligt att den arbetslöse går hemma. Vad det är fråga om är att förmedlare på Arbetsförmedlingen medvetet och avsiktligt har placerat dessa personer i passiv arbetslöshet, mot deras vilja. Trots att det funnits (och finns) tillgång till just den aktivitet som dessa arbetslösa vill ha – en bibehållen sysselsättningsplats.

Vad gäller rekommendationen att den arbetslösa som går hemma “bör ta kontakt med Arbetsförmedlingen för att få hjälp“, så är det alltså precis vad de arbetslösa redan gjort. De har berättat för sina arbetsförmedlare att de vill ha en förlängning av sina nuvarande sysselsättningsplatser inom ramen för tvåårsbegränsningen, eller så vill de ha en anvisning till en ny anordnare efter det att tiden hos den tidigare anordnaren gått ut.

Så nog har de berörda individerna tagit kontakt med sina arbetsförmedlare, alltid. Men i stället för att då göra det rimliga, det vill säga ge dessa personer en anvisning till den sysselsättningsplats de önskar, så har Arbetsförmedlingen beslutat att “internplacera” dem hemma, utan aktivitet.

Så också i det avseendet är svaret till SVT:s reporter vilseledande.

Innehållslösa formuleringar

Det finns ytterligare en aspekt som är värd att betona: det som här sägs från Arbetsförmedlingen är inte bara vilseledande, det är också innehållslöst.

För det är inte alls säkert att myndigheten har någon lämplig eller meningsfull aktivitet att erbjuda den arbetslösa som alternativ till sysselsättningsplatsen.

Blåelds verksamhetschef Lasse Reuterberg har återkommande kontakter med tjänstemän inom Arbetsförmedlingen, i sitt arbete med att hålla verksamheten vid Blåeld flytande. Reuterberg har genom dessa kontakter fått veta att av de c:a 18.000 personer som är inskrivna i Jobb- och utvecklingsgarantin (JOB) i Stockholms län, så är det bara omkring 6.000 som har någon aktivitet.

Av dessa 6.000 individer är c:a 3.400 i skrivande stund (24 augusti) placerade i fas 3 och därmed på väg att avvecklas ur statistiken över arbetslösa i aktiva åtgärder. Så antalet, och andelen, arbetslösa i JOB som har en aktivitet kan komma att sjunka avsevärt redan under det närmaste halvåret.

Två tredjedelar av deltagarna i Jobb- och utvecklingsgarantin i Stockholms län, omkring 12.000 människor som varit arbetslösa minst ett år, i många fall betydligt längre tid än så, har alltså inte fått sig någon aktivitet anvisad av Arbetsförmedlingen.

Man kan fråga sig varför. Kanske Arbetsförmedlingen inte anser att det behövs så mycket aktiv arbetsmarknadspolitik för de långtidsarbetslösa, som till exempel arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson vill hävda att det gör?

Ylva Johansson, som förra hösten med sådan stolthet visade fram långa förteckningar över allt som den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken säger sig kunna erbjuda inom ramen för JOB:

Arbetslivsinriktad rehabilitering, arbetspraktik, arbetsträning, förstärkt arbetsträning, yrkesinriktad utbildning på folkhögskola, arbetsmarknadsutbildning, extratjänst, arbetsträning under tolv månader samt möjlighet att lämna Jobb- och utvecklingsgarantin för utbildning med aktivitetsstöd. Och dessutom då sysselsättning hos fas 3-anordnare, fram till och med den sista januari 2018.

Det formella utbudet inom Jobb- och utvecklingsgarantin är som synes aktningsvärt, i vart fall på papperet. Uppräkningen ovan är faktiskt inte uttömmande – det finns ytterligare några möjligheter att välja, för den som så önskar. Ändå räcker utbudet alltså bara till för aktiviteter åt en tredjedel av deltagarna.

Arbetsförmedlingen – en aktivistisk myndighet?

Vad gäller den alltför hastiga avvecklingen av fas 3, kommenterade Arbetsförmedlingens Jeanette Azinovic så här:

– Vi tror att när ett beslut fattas om att ett program ska avvecklas då är det ganska naturligt att man börjar titta på andra aktiviteter och insatser.

Det är lätt att uppfatta uttalandet som en signal om att Arbetsförmedlingen i den här frågan ägnar sig åt aktivistisk myndighetsutövning, genom att inte bara verkställa en politisk agenda utan också vilja sätta den. Myndigheten går i så fall i samma fotspår som bland annat Migrationsverket och Polismyndigheten, med avfall från den traditionella svenska ämbetsmannakoden.

Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson brukar inte vara snål med självberömmet. I en interpellationsdebatt mot Elisabeth Svantesson (M) i riksdagen den 17 juni, hänvisade Ylva Johansson vid ett par tillfällen till att regeringen hade gjort “verkstad” av arbetsmarknadspolitiken.

Ministern förefaller dock ha bristfällig kontroll över vad som sker på verkstadsgolvet.

Är det för mycket begärt, månntro, att be Ylva Johansson om mer av aktiv arbetsmarknadspolitik och mindre av aktivistisk myndighetsutövning från hennes verkstad?

Favorit i repris

Goddag, mitt namn är Johansson, jag är verkmästare på Arbetsförmedlingen!

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök