skip to Main Content
Framtidstro Med Farhågor I Almedalen: Blå Bandets Seminarium Om Utanförskapet Inom Arbetsmarknadspolitiken

Framtidstro med farhågor i Almedalen: Blå Bandets seminarium om utanförskapet inom arbetsmarknadspolitiken

Blå Bandets seminarium om den nuvarande arbetsmarknadspolitikens oförmåga att hitta lämpliga lösningar för många av de människor som befinner sig i långvarig arbetslöshet, avhölls i ett välfyllt tält en småmulen dag i mitten av Almedalsveckan.

Seminariepanelen hann med att diskutera flera aktuella frågor, som rör utsikterna för de människor som står längst från arbetsmarknaden: Fas 3 och avvecklingstakten, Arbetsförmedlingens (o)förmåga att göra individuella bedömningar samt framtiden för den sociala ekonomin. Dessutom lyftes behovet av en alternativ arbetsmarknad fram, med förutsättningar som är bättre anpassade till de människor som har svårt att göra sig gällande på den ordinarie arbetsmarknaden.

Den samtalande trion var hoppfull och hade tro på framtiden, men ett mörkt moln kastade sin skugga över seminariet: avvecklingen av fas 3 går på tok för fort. Det finns befogade farhågor för att många sociala företag ska ha försvunnit, innan lämpliga ersättningsåtgärder hunnit etableras som ett av fundamenten inom den sociala ekonomin.

Deltagarna i panelsamtalet var:

Lars Bryntesson, departementsråd med uppdrag att ta fram idéer om utveckling av social innovation och sociala företag på regeringens uppdrag.

Katarina Brännström (M), ledamot av riksdagens Arbetsmarknadsutskott, med stort engagemang för social ekonomi och sociala företag.

Lasse Reuterberg, förbundsordförande för nykterhetsorganisationen Blå Bandet och verksamhetschef för Blåeld (Blå Bandets verksamhet för långtidsarbetslösa).

Lars Bryntesson Lasse Reuterberg Katarina Brännström

Fas 3 fungerar väl med sociala företag

Blå Bandets Per-Olof Svensson ledde panelsamtalet. Han började med att ställa frågan: Är fas 3 en så faslig åtgärd som det ofta sägs?

Katarina Brännström menade att fas 3 fått ett oförtjänt dåligt rykte:

– Jag har följt fas 3 från början. Jag tror fas 3 fick bli en symbol för mycket av det man var missnöjd med när det gällde alliansen och vår politik. Man pratade om människor som arbetade gratis och skräckexempel som stolar som målades om flera gånger.

– Det jag har sett – och jag har varit ute på oerhört många verksamheter – det var ju människor som var väldigt trasiga och som fått komma in i någon sorts gemenskap och värme. Jag har inte mött någon som varit missnöjd; jag har mött dom som velat ha lite bättre villkor, men inte någon som varit missnöjd med verksamheten.

– Jag tror inte man ska underskatta den typen av verksamhet och jag tror att vad man än må kalla det framöver, så behövs det något liknande. Det finns människor som kommer att ha väldigt svårt att kunna få en anställning, men de kan uträtta väldigt mycket, de har väldigt mycket att ge.

Lars Bryntesson betonade hur väl fas 3 harmonierat med den sociala ekonomin, då sysselsättningsplatserna anordnats hos arbetsintegrerande sociala företag:

– Jag tycker att det är viktigt att man tar vara på de goda erfarenheterna från fas 3, för det finns sådana, och det är kopplat just till sociala företag. Det finns många sådana företag som också i framtiden måste få goda förutsättningar att bedriva sin verksamhet.

– Det arbetsmarknadspolitiken framför allt handlar om är att sätta individens behov i centrum – vi behöver alla i arbete. Även den med begränsad förmåga måste kunna bidraga på arbetsmarknaden.

Lasse Reuterberg ansåg att det som framför allt orsakat bristerna hos fas 3, var att åtgärden lanserats i allt för stor hast:

– Jag tyckte att när man införde fas 3, eller hela Jobb- och utvecklingsgarantin, då hade man lite för bråttom. När man sjösätter en så stor förändring av arbetsmarknadspolitiken som Jobb- och utvecklingsgarantin var och det går för fort, då hinner inte alla med och då kommer det en massa skräp med i detta.

– Det är det som håller på att hända nu igen, när man avvecklar det här – i stället för att man har några bra ersättningsåtgärder, så går det för fort och då hamnar människor i kläm. Det är detta som jag möts av varje dag. Så jag skulle nog vilja säga, och det har jag gjort vid många tillfällen, att ta det lite lugnt: det är inte så bråttom.

– Det som händer nu är att politikerna, med Ylva Johansson i spetsen, har bestämt att fas 3 ska vara avvecklat till januari 2018. Men, säger vi, Arbetsförmedlingen håller på sina håll på att avveckla det till mitten av 2016 och då finns ingen annan åtgärd än att skicka hem folk.

– Så i dag går två tredjedelar av deltagarna i Jobb- och utvecklingsgarantin i Stockholms län utan någon åtgärd, man sitter hemma och stirrar in i väggen. Det går för fort.

Lars Bryntesson höll med Lasse Reuterberg om vådan av en för hastig avveckling av fas 3:

– Jag håller med om att man måste skynda långsamt. Det finns en tid nu fram till 2018 och man ska ju ersätta fas 3 med något som är bättre än fas 3. Jag tror att en riktad verksamhet till sociala företag är en oerhört mycket bättre lösning än en generell verksamhet.

– Inriktningen nu är att titta till individernas behov. Jag tror att man måste kombinera det här med de sociala företagen som viktiga aktörer, då det gäller att lösa individernas behov och ge den meningsfulla sysselsättning som sociala företag är särskilt bra på.

Är talet om “individuella bedömningar” av den arbetslöses behov grundlöst?

Katarina Brännström var skeptisk till om de vackra orden om “individuella bedömningar” hade så mycket grund i verkligheten:

– Det här med individuella bedömningar, det säger alla, men om man frågar de här individerna själva så är det väldigt få som upplever att de får en individuell bedömning.

– Vad man gjort på flera håll, enligt människor som jag har träffat nu under våren, är att man bara tog bort dem från en [fas 3]-verksamhet och den verksamheten släcktes ned och så gick människor hem. Någon hade fått ett erbjudande om en utbildning, en annan ingenting.

– Att skicka hem människor till ingenting när de har haft en sysselsättning, det är inte att göra individuella bedömningar. Vi vet hur läget ser ut på våra arbetsförmedlingar. Det är kaos på många ställen. De har inte tid och möjlighet att hjälpa alla dessa människor på ett individuellt sätt. Så det är fagra ord, men i verkligheten ser det annorlunda ut.

Lars Bryntesson såg sig här föranlåten att kommentera:

– Jag har haft mycket dialog med arbetsmarknadsdepartementet. Det entydiga svar jag fått när jag redovisat situationen och ställt den här frågan, är att om Arbetsförmedlingen gör på det sättet och skickar hem människor från fas 3 till ett intet, inget alls, då gör man fel.

– Det är inte regeringens politik, så ska det inte vara. Vi vet att skillnaden mellan en viljeinriktning och en tillämpning ibland kan variera, och det varierar ibland både mellan regionerna, mellan arbetsförmedlingskontor, ja till och med mellan de enskilda handläggarna. Det är naturligtvis ett bekymmer.

Lasse Reuterberg tog frågan om de individuella bedömningarna i steget och kastade sig därefter återigen över Arbetsförmedlingens bitvis irreguljära hantering av fas 3-avvecklingen:

– Det är klart att man måste se på individen och vilka behov personen har för att kunna matchas in på arbetsmarknaden. Jag delar Lars uppfattning till 100 procent att socialt företagande kan klara detta. Det är det enda som kan det.

– Ylva Johansson sade faktiskt i en interpellationsdebatt häromdagen [den 17 juni], att det inte är okej att Arbetsförmedlingen skickar hem folk till en icke aktiv åtgärd.

– Vi i Blå Bandet träffar de här människorna som hamnar mitt emellan och de skickas i dag hem, bara för att det går lite för fort; jag säger lite för fort, jag är ödmjuk i det här fallet – det går alldeles på tok för fort. I Stockholm är det alltså två tredjedelar av de som är i Jobb- och utvecklingsgarantin som inte har någon åtgärd.

– Jag skulle så gärna vilja veta var någonstans de operativa besluten fattas emellan regeringens politiska intentioner – för de är bra tycker jag och det var de i den gamla regeringen också – och det som utförs av Arbetsförmedlingens handläggare i botten. Någonstans fattas de operativa besluten och ingen kan i dag svara på var de fattas.

Vilken är framtidens arbetsmarknadspolitiska åtgärd?

Per-Olof Svensson frågade så vad paneldeltagarna ser som framtidens arbetsmarknadspolitiska åtgärd, den som ska lösa problemen för de svaga grupperna på arbetsmarknaden.

Katarina Brännström nämnde moderaternas nya älsklingsprojekt, matchningsanställningar, och talade därutöver om behovet av en ny form av arbetsmarknad.

Lars Bryntesson framhöll återigen socialt företagande som en väldigt bra åtgärd. Han menade att det krävs en anpassning av arbetsvillkoren för de enskilda individerna, som just sociala företag är särskilt lämpade att åstadkomma.

Lasse Reuterberg såg framför sig en parallell arbetsmarknad för den grupp som faller utanför ramarna i dag:

– Drömbilden är nog att vi startar en ny arbetsmarknad, en alternativ arbetsmarknad inom den sociala ekonomin. Där vi kan skapa de här jobben, där vi kan jobba med de här människorna i lugn och ro, så att de inte känner pressen på sig att behöva jaga ihjäl sig för att rapportera och allt det här.

Katarina Brännström flikade in en kommentar om Arbetsförmedlingens svaghet:

– Arbetsförmedlingen, en av våra största myndigheter, går på knäna. Det är jättemånga brister inom den organisationen, som gör att den här gruppen av människor, som är den svagaste [på arbetsmarknaden], det är den som står längst bort även från Arbetsförmedlingens åtgärder.

Lars Bryntesson tog upp att detta med att vara socialt företag är något som har speciella kännetecken. Det är inte privat näringsliv och inte heller offentlig sektor. Ändå finns det kommuner som bedriver verksamhet och oriktigt kallar det socialt företagande. Liksom det finns företag inom näringslivet som använder sig av beteckningen socialt företag, fast de inte alls uppfyller villkoren för detta. Så de två grupperna ska sorteras ut – det är enbart de verksamheter som uppfyller kriterierna för socialt företagande som ska uppmärksammas och stöttas i det här sammanhanget.

Katarina Brännström pekade på något akut:

– Det börjar bli bråttom innan de här sociala företagen tvingas ge upp och dör.

Lasse Reuterberg passade på att dra fram lite ny terminologi ur rockärmen:

– Vi som kallas sysselsättningsanordnare borde döpas om till arbetsanordnare, för det är det vi gör i dag. Vi skapar arbeten som inte fanns tidigare, så vi kallar oss själva i dag för arbetsanordnare. Får vi rätt förutsättningar och det inte stryps i förtid, så kan vi skapa väldigt mycket nya jobb.

Många sociala företag tynar bort med fas 3-avvecklingen

Seminariehalvtimmen rann snabbt undan för de tre pratglada i panelen och det var dags för en slutreplik från var och en av deltagarna.

Lars Bryntesson tog upp en detalj, som han hoppas ska kunna ha stor betydelse för de sociala företagens möjligheter att bedriva en långsiktigt hållbar verksamhet:

– Det som är ett elände är upphandlingsregelverket. Men det är på väg att reformeras. Vi kommer att ha till exempel det här med riktade upphandlingar, reserverade kontrakt och så. Det möjliggör för den sociala ekonomins företagande att bli en resurs och blomma ut på det sätt som är så fantastiskt möjligt i framtiden.

Lasse Reuterberg betonade att sanden håller på att rinna ut ur timglaset för det sociala företagandet:

– Det känns som att när vi pratar med politiker, så är man ganska eniga om att vi behöver göra någonting och det är bråttom. Det är bråttom, för i dag håller faktiskt den sociala ekonomin på att lida svältdöden. Händer ingenting inom det närmsta året så kommer många stora aktörer att försvinna, eftersom en stor del av ersättningen i dag kommer från fas 3.

– Så det är bråttom och jag hoppas att man både inom regeringspartierna och allianspartierna, oppositionen, tittar och fokuserar mycket på den här nya arbetsmarknaden som jag vill kalla den för, den sociala ekonomin. Det finns ju en samsyn, alla tycker att den sociala ekonomin är bra – men det är bråttom.

Katarina Brännström hyllade de sociala företagarna:

– Jag vill skicka med ett tack till er [inom den sociala ekonomin], som gör en så otroligt fin uppgift. Jag har fått insyn i den här verksamheten efter det att jag kom in i riksdagen och har lärt mig otroligt mycket.

– Skulle den här delen av civilsamhället krympa, då får vi i politiken jättestora problem. För då blir det den offentliga sektorn som ska lösa mycket utav det ni gör, det som ni gör på ett mycket bättre sätt än det offentliga gör. Jag hoppas att ni håller ut och att regeringen skyndar på.

– Vi jobbar inom Alliansen med ny politik, vad vi ska göra när vi vinner valet. Man måste vara väl förberedd och man måste ha tänkt igenom de här sakerna. Det här är väl kända problem och det gäller att ha en karta klar: så här gör vi och så kör vi. Inte att man kommer till regeringskansliet och sedan börjar att fundera på “hur ser verkligheten ut, vad ska vi ha för lösningar”. Det gäller att snabba upp processerna här ifrån politikens sida och det är bråttom.

– Ni [företagen inom den sociala ekonomin] måste få finnas kvar och det tänker vi jobba för.

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök