skip to Main Content
Seminarium Med Blå Bandet I Almedalen Om Utanförskapet Inom Arbetsmarknadspolitiken

Seminarium med Blå Bandet i Almedalen om utanförskapet inom arbetsmarknadspolitiken

Onsdag den 6 juli håller Blå Bandet ett seminarium i Almedalen om ett angeläget ämne: den nuvarande arbetsmarknadspolitikens oförmåga att hitta lämpliga lösningar för många av de människor som befinner sig i långvarig arbetslöshet.

I det här inlägget påvisas en strukturell brist hos arbetsmarknadspolitiken. Gruppen av människor det rör sig om beskrivs med hjälp av författaren Susanna Alakoski. Begreppet arbetsanordnare, en viktig resurs att ta tillvara, ges ett innehåll.

Seminariet

Blå Bandets seminarium presenteras så här i Almedalens program:

Arbetsmarknaden är som ett pussel där ett antal bitar saknas och bildar hål. Dagens arbetsmarknadspolitik försöker omforma ett stort antal bitar bredvid och som representerar långtidsarbetslösa, att passa i ”de tomma hålen”.

Problemet är att ett flertal av dessa bitar tillhör ett helt annat pussel än det som politiken önskar lägga. Seminariet kommer att visa på hur den sociala ekonomin och arbetsintegrerande sociala företag kan vara en verklig resurs som arbetsanordnare och bygga det pussel som kan ge arbete åt dem som står längst från arbetsmarknaden idag och i framtiden.

Seminarium: Varför lägger politiker ideologiskt pussel där många inte passar in?

I seminariet medverkar:

Lars Bryntesson (S), departementsråd. Han tar fram idéer om utveckling av social innovation och sociala företag på regeringens uppdrag.

Katarina Brännström (M), ledamot av riksdagens Arbetsmarknadsutskott. Hon debatterade tidigare i vår med arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) om ersättningsåtgärderna för fas 3.

Lasse Reuterberg, förbundsordförande för Blå Bandet och verksamhetschef för Blåeld. Djupt engagerad i Blå Bandets förebyggande arbete kring alkoholfrågor och ungdomar.

Den otillräckliga arbetsmarknadspolitiken

Utslagning sker inte bara på arbetsmarknaden. Också arbetsmarknadspolitiken sorterar undan människor. De som har svårast att hävda sig på arbetsmarknaden, kan vara de som riskerar att bli utan adekvat stöd och hjälp inom arbetsmarknadspolitiken.

Det beror till stor del på att den befintliga politiken i allt för hög grad saknar den typ av lösningar, som de mest bortsorterade är i behov av och kan tillgodogöra sig.

Här kan det vara instruktivt att ta del av en text från hösten 2014, som avhandlar just detta besvärliga förhållande: Bortvalda och utsorterade – arbetsmarknadens restposter.

Den av vår nuvarande regering linjerade arbetsmarknadspolitiken kan beskrivas som ett rutnät, med raka linjer och hårda väggar i rutorna.

Många av de människor som lever i ett långvarigt utanförskap är emellertid inte fyrkantiga nog och passar därför illa i rutorna. De kan dessutom ha svårt att hålla sig till de räta linjer som sammanbinder rutorna.

För dessa personer krävs det mjukare och mer flexibla lösningar, i verksamheter där hörnen är avrundade och väggarna inte så hårda. Spångarna däremellan får heller inte vara så smala att människor faller av vid minsta snedsteg.

Det som behövs är verksamhetsformer som dels ställer rimliga krav på individen, dels visar förståelse för att människors förmåga att leva upp till dessa krav kan variera. Med acceptans för svagheter, större tolerans för avvikelser och en i vissa avseenden mer tillåtande och vid behov förlåtande attityd.

Det ovan beskrivna är svårt att realisera inom ramarna för en regelstyrd myndighet. I vart fall där de centrala måtten inte är anpassade efter utsatta människors behov, utan efter kriterier baserade på vad som ger beröm eller kritik internt i organisationen och från det uppdragsgivande departementet.

Vad en god arbetsmarknadspolitik bör handla om är först och främst förståelse av de långvarigt arbetslösa det rör sig om. I nästa steg bör det handla om verksamheter som utgår från de reella förhållanden som råder och de behov och förmågor de berörda individerna faktiskt har.

Susanna Alakoski om de som hamnar utanför

Susanna Alakoski är en av våra främsta skildrare av utanförskap i det moderna Sverige. Det är nog svårt att överträffa hennes sammanfattning nedan, av den stora grupp människor som har lätt att hamna utanför.

Här återfinns sannolikt flertalet av de långvarigt arbetslösa som inte passar in hos en arbetsgivare, och inte heller särskilt väl i arbetsmarknadspolitiken, men för vilka en arbetsanordnare skulle kunna vara en oas i öknen.

Ur romanen Håpas du trifs bra i fengelset:

Vet du hur många ord jag ringat in, gjort korsord av. Ord som förklarar innebörden av att vara den som tillhör de sämst ställda.

Låginkomsttagarna, dom som inte har, dom som inte kan, dom som inte vill, socialgrupp fyra, slaskproletariatet och dom med dålig karaktär, dom arbetslösa, dom med skyddad anställning, dom ointresserade, dom okunniga, dom lågt begåvade, dom olämpliga, dom tärande, dom extra resurskrävande, dom lågutbildade, dom bidragsberoende, dom med sämre förutsättningar och dåliga tänder, dåliga matvanor, dålig sömn.

Dom med det sociala arvet, dom socialt missanpassade, dom underlägsna, dom med lågt arbetstempo, dålig ordning, dom med problem under uppväxttiden, dom marginaliserade grupperna, utbölingarna, parasiterna, offren, dom utsatta, dom icke röstberättigade, soffliggarna, dom med läs- och skrivsvårigheter, dom med motivationssvårigheter, aggressioner och bristande koncentrationsförmåga. Dom som hamnar i observationsklass.

Dom det går att spara in på och dom som inte protesterar. Dom oorganiserade. Utanförmänniskorna.

Arbetsanordnare – en resurs att ta vara på

Begreppet “arbetsanordnare” kanske är obekant för en del läsare. Det saknar ännu en exakt definition, så en beskrivning av företeelsen är på sin plats.

En arbetsanordnare kan vara en aktör som erbjuder arbetstillfällen med förhållanden lämpade för människor, som av olika skäl inte förmår leva upp till de höga krav som numera ställs på arbetsplatserna inom såväl näringsliv som offentlig sektor.

Arbetsuppgifterna hos dessa arbetsanordnare kan vara önskvärda att få utförda, även om det inte går att få lönsamhet i arbetsinsatsen med traditionella ekonomiska modeller.

En nutida arbetsgivare – med produktionskrav, effektivitetskrav, kvalitetskrav i varje led och lönsamhetskrav – har inte utrymme för mindre kvalificerad och ibland mer svårhanterlig arbetskraft.

För att ta vara på den resurs, i och för sig något begränsad, som dessa svårplacerade människor ändå utgör, behövs det tillåtande arbetsplatser hos förstående arbetsanordnare.

Det har dessutom det goda med sig att personerna ifråga ges en chans att bidra till sin egen försörjning och därtill får möjlighet att vara del av den sociala gemenskapen på en arbetsplats.

Arbetsintegrerande sociala företag bör vara väl lämpade som arbetsanordnare.

En världsbra idé – om sociala företag

Låt tusen blommor blomma.

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

This Post Has One Comment

Kommentarer är avstängda.

Back To Top
×Close search
Sök