skip to Main Content
Välgörenhetskonsert Med Kören One Voice Och Sharon Dyall I Johannes Kyrka

Välgörenhetskonsert med kören One Voice och Sharon Dyall i Johannes kyrka

I Johannes kyrka, katedralen med en liten, liten orgel, är det gratiskonsert med kören One Voice och den underbara sångerskan Sharon Dyall. Det är söndagen den 17 april och Blåbandet i samarbete med NBV och S.t Johannes församling ordnar en stödkonsert för Blåbandets och Blue Cross arbete med gatubarn i Kisumu i Kenya.

Kyrkan, Johannes kyrka i Johannes församling, ligger väl gömd för den som flanerar i Stockholm city, ändå ligger den nästan mitt i smeten, närmare bestämt på Brunkebergsåsen nära Johannes brandstation och Malmskillnadsgatans början, eller snarare dess slut. Kyrkogården omges av gatorna Döbelnsgatan, Johannesgatan och Kammakargatan. Under kyrkogården finns SOS-alarm, inrymt i ett bergrum som sägs klara till och med ett atombombsanfall. Till dem kommer alla samtal som rings till 112.

På kyrkogården härskar dock en stilla frid. Fåglarna kvittrar och det finns mycket grönt att vila ögonen på. Stadens trafikbrus anas i bakgrunden. En utmärkt plats att varva ner på mitt inne i stan om man har vägarna förbi.

St:Johannes kyrka

Detta är platsen för kvällens konsert med Sharon Dyall och gospelkören One Voice.

Gospelkören One Voice

Glorious, den kända gospellåten, inte Andreas Jonsons melodifestivallåt, börjar konserten. Ljudet är tyvärr lite grötigt. Körens energi är än så länge lite återhållen, de verkar lite ouppvärmda. Men gospel är ju körens signum så det blir nog bättre.

Det är alltid svårt att fixa ett bra ljud i en kyrka på grund av ekot. Kvällens ljudtekniker har dock gjort allt för att det skall bli bra. Det är bara längst fram som ljudet ringer lite i öronen.

Andra låten är Michael Jacksons Man in the mirror. Den är ju lugn, nästan en ballad, och handlar om att man kanske skall rannsaka sig själv innan man ställer krav på att andra skall vara si eller så. En förhoppning som ju ligger i tiden.

Kören verkar inte ha en enda ledare utan flera, en av dessa, Ulrika, presenterar de andra.

Mirrors är en för mig relativt okänd låt som följer därpå. Jag har ju hört den men kan inte placera den. Det visar sig senare att det är en låt som Justin Timberlake har gjort. Det låter fortfarande lite grötigt i den ekande kyrksalen, tyvärr.

Sharon Dyall

Men så kommer Sharon Dyall in och det blir genast lite svängigare, mera souligt och funkigt och gospellikt. Låten är Getaway och Sharon’s röst är lika bra eller bättre än förr.

Sharon pratar lite om hur vårt samhälle ser ut idag och konstaterar med Stevie Wonder att Love’s in need of love today, med låten vill Sharon sprida lite kärleksvibbar i all enkelhet, i motsats till allt hat som frodas på nätet och på andra ställen. Skulle nog behövas lite mer av den varan lite varstans i dagens samhälle. Kärlek alltså.

Nu blir det allsång! To my fathers house, en gammal gospel som tyvärr är okänd för mig. Det är en fin låt, det svänger betänkligt. Men publiken hänger inte riktigt med. Men de ställer sig i alla fall upp och försöker. Jag vet inte om publiken är religiös men de verkar gilla låten i alla fall, de klappar takten och gungar lite i bänkraderna på sant gospelmanér.

Ulrika verkar vara lite mer ledare än de andra, hon tar nu och presenterar musikerna.

Så följer Princes låt Diamonds and pearls. Den börjar finstämt med diskret komp. Tyvärr dränker kompet senare ibland körstämmorna. Det är dock lite nerv i låten, kanske för att det är första gången kören sjunger denna låten.

Efter denna finstämda ballad är det dags för kvällens absoluta höjdpunkt. Sharon Dyall sjunger, endast acckompanjerad av ett piano, och kören förstås, låten God help the outcasts från Ringaren i Notre Dame (Disneyversionen, Esmeraldas bön på svenska). Den sjungs av den romska flickan Esmeralda i katedralen i Notre Dame i filmen, hon vädjar till högre makter att ta hand om de utstötta i samhället. Sharons röst är fantastisk och ekar ut i den svenska katedralen Johannes kyrka med den lilla orgeln, den står dock oanvänd i ett hörn av scenen. Kanske är det synd att inte utnyttja den ikväll?

Kören och Sharon sjunger sedan Anytime you need a friend som gjorts känd av självaste Mariah Carey. Ljudet låter bättre och bättre under kvällen. Sharons fina röst bräcker väl inte Mariahs unga stämma, men det är bra nära! Mariah Carey har ett röstomfång på fem oktaver men har förmågan att nå toner över sju oktaver, det klarar nog inte Sharon av riktigt.

Lasse Reuterberg

Det är dags för lite avbrott i musiken, Lasse Reuterberg från Blåbandet berättar om Blue Cross i Kisumu i Kenya och deras arbete för gatubarnen där. Kvällens konsert är till förmån för deras arbete i Afrika och frivillig kollekt kommer att tas upp vid dörren när publiken lämnar kyrkan.

Efter Lasses prat och bildvisning är det dags för låten Halo av Beyonce som sjungs av kören till ett ensamt piano. Killarna och tjejerna turas om att sjunga melodin. Refrängen är i stämmor. Ljudet är mycket mera njutbart när kören sjunger själva till ett ensamt piano. När alla i kompet tar i klipper ljudet lite i mina öron i alla fall.

Gospelgruppen One Voice

Snart är det dags för sista låten, Ulrika tackar publiken för kvällen och kören och Sharon stämmer upp i en gospel. Send it on down sjunger dom, enligt set-listan skall låten heta Rain eller It´s raining, jag vet inte säkert vad det är för låt. Även om jag gillar gospel är det inte direkt något jag är bra på.

Men det är inte riktigt slut än! Kören kör en till låt tillsammans, Someone like you, också den med ett ensamt piano som komp. Låten har ni säkert hört med Adele förut. Också Adeles version är med bara pianokomp, en fin kärlekssång. Ljudet vinner på det enkla ackompanjemanget i denna lokal.

Välgörenhetskonsert Blå Bandet

Konserten avslutas grandiost och glädjefyllt med Pharell Williams Happy. Alla i publiken ställer sig upp och klappar och sjunger med och det svänger äntligen rejält! Man skall väl sluta med flaggan i topp!

Publiken traskar upplivade ut i Stockholmsnatten, det har hunnit mörkna ute nu, trots finesser som sommartid som ju skall ge oss längre och ljusare kvällar.

Johannes Hacker

Gammal trött gubbe i keps som arbetar socialt i ett socialt företag. Demokrati kräver arbete och arbete för alla ger en demokratisk framtid.

Back To Top
×Close search
Sök