skip to Main Content
Riksdagsdebatt Om Fas 3 Och Ersättningsåtgärderna, Mellan Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson Och Moderaternas Katarina Brännström

Riksdagsdebatt om fas 3 och ersättningsåtgärderna, mellan arbetsmarknadsminister Ylva Johansson och moderaternas Katarina Brännström

Vid en interpellationsdebatt i Riksdagen den 22 mars gick Katarina Brännström (M), ledamot i riksdagens arbetsmarknadsutskott, upp mot arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S).

Debatten gällde avvecklingen av fas 3 och de ersättningsåtgärder som regeringen har beslutat om.

Vi återger nedan de första replikskiftena kontrahenterna emellan. För att låta läsaren ostört göra sin egen bedömning av de argument som utväxlades, avstår redaktionen från kommentarer här och nu – dock med följande undantag.

En faktauppgift som lämnades under debatten kan nämligen vara värd att särskilt uppmärksamma. Den kom från Katarina Brännström, som i sin andra replik hävdade att “23 000 kom i jobb eller utbildning från fas 3 förra året”.

Ylva Johansson sade inte emot den sakuppgiften, vilket gör det rimligt att förmoda att den är korrekt.

Det är i så fall ett mycket bra resultat för verksamheten i fas 3, jämfört med hur utfallet brukar beskrivas av kritikerna. Nära två tredjedelar av deltagarna i åtgärden kom alltså vidare redan inom ett år, genom sysselsättningarna i fas 3. Då bör man betänka att den som hamnat i fas 3 i allmänhet varit arbetslös i minst 3 år, många betydligt längre tid än så.

Blåeld kunde i sin rapport Leder det till jobb då från juni 2013 berätta att den genomsnittliga tiden i arbetslöshet för deltagarna var 9 år. Blåeld arbetar således med människor som torde höra till de mer svårplacerade på arbetsmarknaden. Detta till trots kunde verksamhetsledaren Lasse Reuterberg 2014 glädja sig åt att 40 procent av deltagarna gick vidare till arbete.

En kvantifierad uppgift som den Katarina Brännström ger, i reda siffror, har varit sällsynt i debatter och kommentarer om fas 3. Kritiker har för det mesta nöjt sig med att tala om “alltför dåliga resultat” eller i liknande vaga och svepande formuleringar.

I Arbetsförmedlingens rapport Prognoser för utbetalningar 2015-2019 (sid 76) anges utflödet från fas 3 under perioden oktober 2014 – september 2015 till i runda tal 26 000 personer, det vill säga något mer än två tredjedelar av deltagarantalet. Det var i snitt drygt 2 150 personer i månaden, som lämnade fas 3 under den tidsperioden.

Den människa som lever med uppfattningen att fas 3 är en slutstation, där var och varannan sitter fast tills pension eller döden befriar, ges härmed möjlighet att fjärma sig från den villfarelsen.

Sedan inflödet till fas 3 ströps den 1 februari, har utflödet faktiskt varit ännu hastigare än föregående år. Mellan 1 februari och 1 april minskade antalet deltagare i fas 3 med totalt nästan 7 000. Ett snitt på nära 3 500 personer i månaden.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons extratjänster växte under samma tid från 86 till 319 – i hela landet.

§ 9 Svar på interpellation 2015/16:476 om regeringens hantering av fas 3

Anf. 44 Arbetsmarknadsminister YLVA JOHANSSON (S):

Herr talman! Katarina Brännström har frågat mig vad regeringen har gjort för att annan behandling av personer i fas 3 ska komma till stånd sedan regeringsskiftet för ett och ett halvt år sedan och om alla de som nu finns i fas 3 kommer att vara i annan sysselsättning den 31 januari 2018.

Så sent som den 22 januari i år redogjorde jag i en interpellationsdebatt med Katarina Brännström för flera av regeringens insatser för personer i sysselsättningsfasen. Jag vill återigen passa på att redovisa regeringens politik på detta område.

Den tidigare regeringens politik för deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin med tidsgränser och detaljstyrning innebar att få gick vidare till arbete eller studier och att antalet deltagare i den så kallade fas 3 ökade. För deltagare i den tidigare fas 3 har regeringen infört en särskild studiesatsning med möjlighet att studera i upp till ett år, med bibehållet aktivitetsstöd vid komvux inklusive yrkesvux, universitet och högskola samt inom yrkeshögskola. Förordningen om extratjänster trädde i kraft den 1 november 2015, och arbetet med extratjänster har nu påbörjats.

Den 1 februari i år trädde ett antal förordningsändringar i kraft som innebär att inflödet av nya deltagare till dagens sysselsättningsplatser stoppas och att fas 3 ska vara avvecklat till den 31 januari 2018.

Vidare har regeringen ökat möjligheterna för dem som har varit arbetslösa under längst tid att ta del av arbetsträning. Personer som står långt ifrån arbetsmarknaden behöver ofta flera insatser som följer på varandra. Regeringen anser att arbetsträning är en viktig byggsten som, till skillnad från sysselsättningsplatserna, ställer krav på anordnare att anpassa insatsen utifrån de behov som deltagaren har för att komma närmare arbetsmarknaden. Extratjänsterna har utvidgats till att även omfatta verksamhet hos myndigheter som utövar offentliga befogenheter.

Ytterligare förändringar som skett från den 1 februari i år är att jobb- och utvecklingsgarantins fasindelning och kravet på specifik nivå av aktiviteter avskaffats och att samtliga deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin har möjlighet att deltidsstudera under sex månader vid sidan om deltagande i garantin. Regeringen har också förlängt möjligheten till studier i svenska för invandrare inom garantin från sex till tolv månader. En ny satsning på yrkesinriktade kurser inom bristyrken på folkhögskola i upp till 24 månader har dessutom införts.

Därutöver har regeringen tagit ett steg för att tillvarata det viktiga arbete som de arbetsintegrerande sociala företagen gör genom att den 25 februari i år besluta att genomföra en treårig satsning där totalt 60 miljoner kronor tillförs för sysselsättningsfrämjande insatser via arbetsintegrerande sociala företag. Som ett led i detta arbete har Tillväxtverket har fått i uppdrag att i samverkan med Arbetsförmedlingen utarbeta och genomföra ett nationellt program med insatser som stimulerar till att fler arbetsintegrerande sociala företag startar och växer för att därigenom öka antalet sysselsatta. Ett arbete har också initierats inom Näringsdepartementet för att se över hur man kan stärka socialt företagande och sociala innovationer.

Sammantaget innebär regeringens politik flera nya satsningar men också att förvaringen av människor i sysselsättning som inte leder vidare upphör. Det är en stor förändring att Arbetsförmedlingen nu kan erbjuda insatser som utgår från varje individs behov och att förutsättningar ges för att fler ska få ett arbete eller börja studera. Arbetsförmedlingen har dessutom tillförts ökade medel för att kunna ge individanpassade insatser.

Anf. 45 KATARINA BRÄNNSTRÖM (M):

Herr talman! Jag ska be att få tacka statsrådet för svaret. Det är ett långt och detaljerat svar om allt som regeringen hoppas på ska fungera för denna grupp av långtidsarbetslösa. Den har vuxit sedan den nya regeringen tillträdde från 35 000 till ca 39 000 personer.

Anledningen till min interpellation som besvaras i dag var ett reportage i LO-tidningen Arbetet den 26 februari om avvecklingen av fas 3. Där skrivs det om snigelfart och deltagare som är kritiska. Man är kritisk mot Arbetsförmedlingens hantering med mera och även att det endast finns ca 100 av de extratjänster som ska ersätta fas 3.

Arbetsmarknadsministern citeras även på ett annat ställe. Det jag reagerar på är det som står nästan sist. Arbetsmarknadsministern säger: Många har blivit illa behandlade av den gamla regeringen.

Jag tycker att det är ett märkligt påstående från en minister. I går hörde jag om en person som nu har blivit avstängd från fas 3 – en 62-årig man med psykiskt handikapp. Han har nu blivit hänvisad till en studieförberedande utbildning på folkhögskola. Efter 20 år av arbetslöshet slängs han ut från en trygg plats i fas 3 där han har fungerat mycket väl – detta på tal om att bli illa behandlad.

Sedan regeringen tillträdde har många långtidsarbetslösa tillkommit trots Ylva Johanssons löften förra valet om en snabb avveckling. Om knappt två år ska det hela vara avvecklat, precis som ministern skriver. Men det går väldigt långsamt. Det borde ha varit 1 000 personer i månaden som får en annan form av sysselsättning. Men så är det inte; det är 114 personer till och med februari månad. Det är ett riktigt dåligt resultat med tanke på det höga tonläget och alla de stora löftena före valet. Det visar också att regeringen nog även underskattar hela utmaningen och uppgiften.

När vi i Alliansen sjösatte fas 3 gjorde vi det för att alla de som stod allra längst bort – många människor med kanske tio år i arbetslöshet – skulle komma tillbaka till normala rutiner, få ett sammanhang och känna meningsfullhet efter en lång tid av sysslolöshet. Exakt detta har fas 3 lyckats bra med, vilket inte alltid har kommit fram i debatten. Majoriteten har varit nöjda. Det som inte heller har kommit fram är att många har fått jobb. Förra året var det 23 000 personer som gick till jobb eller sysselsättning.

Det var många som var gömda och glömda under Göran Perssons tid. Det är dessa människor vi talar om nu. Det är en stor utmaning.

Det som nu sker är att Arbetsförmedlingen ska avveckla fas 3. Människor skickas hem i väntan på att få höra om någonting annat. Jag har hört om två personer i 60-årsåldern som bara har fått gå rakt hem och sätta sig vid köksbordet. Vad är det för sorts bra sysselsättning?

Nu stänger goda verksamheter ned i ideella organisationer och i sociala företag. Det är många som har varit duktiga och haft omvittnat högt deltagande och bra resultat. En verksamhet hörde av sig till mig i går och sa: Nu gråter deltagarna när de får besked från Arbetsförmedlingen.

Man kan undra hur Arbetsförmedlingen sköter avvecklingen. Ingen vet. Vad händer med de människor som nu inte längre ska få vara kvar? Är ministern nöjd med arbetet med avvecklingen och resultatet av sina reformer? Hur går det med extratjänsterna, som nu har utvidgats till att omfatta även myndigheter? Jag läste någonstans att det inte har tillkommit en enda inom landstinget. Där Socialdemokraterna har majoritet i landet och styr landstingen har man inte lyckats klämma fram ett enda jobb som extratjänst.

Det är mycket ord men lite resultat. Det är anledningen till att jag har ställt interpellationen och kommer att fortsätta följa utvecklingen.

Anf. 46 Arbetsmarknadsminister YLVA JOHANSSON (S):

Herr talman! Här står två grundläggande olika synsätt mot varandra. Katarina Brännström, Moderaterna, står för det ena. När Moderaterna styrde sänkte de ersättningen till arbetslösa, de placerade arbetslösa i återvändsgränden fas 3 och de förklarade att det var den enskildes fel att man var arbetslös.

Vi socialdemokrater har en helt annan syn. Vi ser till varje människas förmåga och resurser. Det handlar om att få människor att växa. Det handlar om att ge människor förmågan att använda sina egna resurser för att kunna komma tillbaka till arbete. Det handlar om att rusta människor tillbaka till arbete. Därför satsar vi stort på utbildning – många olika former av utbildning.

När Katarina Brännström från Moderaterna styrde låg långtidsarbetslösheten still. Ingenting hände. Ingenting positivt hände med långtidsarbetslösheten samtidigt som fas 3 växte. Nu sjunker långtidsarbetslösheten. Det är mycket glädjande. Men det är från en hög nivå – inte i internationell jämförelse men i svensk jämförelse. Det kommer att behövas fler insatser för att säkerställa att alla människors arbetskapacitet verkligen tas till vara på arbetsmarknaden. Då kommer det att krävas flera olika insatser.

Herr talman! Jag har i mitt svar redogjort för den mångfald av insatser som regeringen har beslutat om.

Anf. 47 KATARINA BRÄNNSTRÖM (M):

Herr talman! Det sker en smutskastning som gäller hur elak alliansregeringen alltid har varit, hur vi har kastat människor hit och dit och hur vi inte har gjort någonting rätt. Låt mig påminna än en gång om att under den tid vi styrde rådde den djupaste ekonomiska kris. Likväl kom det till 350 000 nya jobb under denna tid. Det är ett exceptionellt resultat. Vi blev ett tag korade till de bästa i världen. Så illa kan det alltså inte ha varit, men smutskastningen är alltid likadan.

Jag är övertygad om att Ylva Johansson och regeringen har ett gott syfte: att göra något gott för de här människorna. Jag har inte tänkt raljera över det, men jag tror att man underskattar den enorma utmaning det handlar om. Det finns ingen quick fix, framför allt inte när regeringen inte har några nya idéer. Det är gammal retorik från 70-talet: arbetsträning, arbetsmarknadsutbildningar, praktik och annat.

Extratjänsterna, som var en sådan stor grej inför valet, har inte blivit någon succé ännu. Om ett halvår har halva tiden av mandatperioden gått. Vi får se vad resultatet är då, men det är ganska svagt. Att det går bra för Sverige nu och att långtidsarbetslöshet och annan arbetslöshet sjunker har ingenting med regeringen att göra, utan det är ren tur. Er budget och er politik har gällt i några månader. Med den minsta lilla konjunkturnedgång skulle det spricka.

Klyftan mellan dem som har jobb och dem som kommer allt längre från jobb växer tyvärr. I och med de nyanlända till Sverige de senaste två åren kommer vi framåt 2017–2018 att stå inför en stor utmaning när de ska ut på arbetsmarknaden.

Ylva Johansson skriver i sitt svar om alla de reformer – eller förhoppningar ska man väl kalla dem – som man tror på. Men det är som vanligt med den här regeringen: mycket ord och lite resultat. Det är ett högt tonläge och väldigt lite ödmjukhet.

Man ska satsa 60 miljoner på tre år på sociala företag. Det är nästan löjligt. De sociala företagen har tagit hand om många människor och fått god ersättning för det. De har fått upp människor på banan. Det är inte för inte som 23 000 kom i jobb eller utbildning från fas 3 förra året. Men många av dessa företag har redan börjat lägga ned, för de vet att de inte kommer att klara sig. Många av dem kommer inte heller att få några pengar. 20 miljoner om året är ingenting i dessa sammanhang. Kalla inte det för en satsning!

Man förlitar sig på kommunsektorn. Kommunerna i Sverige ska visst klara allting, och nu ska de även se till att få människor i jobb. De ska fixa extratjänster, och de ska fixa boende till nyanlända. Det är en otrolig utmaning. Förringa inte den! Jag tycker att det är lite pinsamt.

Regeringen har dessutom valt bort kontrollen av Arbetsförmedlingen. Man ger dem mer pengar trots att arbetslösheten sjunker, men man säger: Ni behöver inte tala om vad ni gör med pengarna. Ni behöver inte skicka några rapporter till oss.

Individuella bedömningar har gällt hela tiden. Vi har tagit hänsyn till varje enskild person. Vi såg dem som Göran Persson gömde och glömde. Det var därför jobbreformen kom till. Vi kan stå här om något år igen och diskutera resultatet. Men svartmåla inte bara det som den ena regeringen har gjort och hylla det som den nya regeringen gör, som vi ännu inte har sett ett enda resultat av!

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök