skip to Main Content
Det Svenska Samhället Har Fått Ett Långvarigt Utanförskap Att Hantera

Det svenska samhället har fått ett långvarigt utanförskap att hantera

Det finns ett utanförskap som är direkt kopplat till de senaste decenniernas asylinvandring. En tilltagande medvetenhet om detta utanförskap och dess konsekvenser har de senaste åren gett allt kraftigare avtryck i samhällsdebatten.

Utanförskapet är mångfacetterat – det räcker att kasta ett par blickar på de senaste månadernas nyhetsflöde och de åsiktsbrytningar skeendena gett upphov till, för att inse det.

Det finns bland annat en diskussion kring skillnader i normer och grundläggande värderingar, liksom en debatt om hur många nybyggda bostäder som behövs och hur snabbt dessa måste fram.

Den punkt som kanske väger tyngst är frågan om självförsörjning – arbetslösheten bland asylinvandrade är hög och tenderar att öka. Höstens stora inströmning av asylsökande i Sverige har kastat rejält med ved på brasan.

Tre huvudlinjer kan urskiljas, vad gäller att närma arbetsmarknad och asylinvandrare till varandra: lönesubventioner av olika slag, utbildningsinsatser och införandet av en låglönemarknad.

Den senaste tiden har sänkta ingångslöner, för arbeten med lägre krav på kvalifikationer, stått i fokus i debatten. Något som avspeglas i veckans mediebevakning. Dessutom tar vi en titt på marknaden för lönesubventioner.

En detalj som förändrats påtagligt de senaste åren är hur asylinvandringens samhällsekonomiska utfall beskrivs och värderas i media och bland politiker.

Ännu för några år sedan motiverades asylpolitiken regelmässigt med att invandringen skulle skapa stora ekonomiska mervärden för det svenska samhället. Det senaste året har i stället så kallade humanitära aspekter dominerat; därmed har det i allt högre grad kommit att handla om hur kostnaderna för asylmottagandet och etableringen i Sverige ska fördelas inom riket.

Det framhålls dock fortfarande på sina håll att den nuvarande asylinvandringen kan komma att löna sig på lång sikt. Om bara det svenska samhället förmår ta vara på resurserna hos de många (mer eller mindre) nyanlända.

En fråga som sällan ställs, och i förekommande fall än mer sällan besvaras, är vad som egentligen menas med “på lång sikt”.

Men vem vet – har vi tålamod kanske vi ändå får besked, på lite sikt.

Det segregerade utanförskapet – är låga lönekostnader botemedlet?

“Med de senaste årens mycket stora invandring till Sverige och det oundvikliga ökade utanförskap som kommer att bli följden, står vårt land inför problem som är de allvarligaste sedan andra världskriget.” Så ödesmättat inleder företagaren och samhällsdebattören Thomas Gür en gästledare i Svenska Dagbladet:

De integrationsreformer som vi äntligen börjat diskutera, så som avregleringar, fler okvalificerade arbeten samt lägre ingångslöner, är nödvändiga. Men de kommer inte att vara tillräckliga för att markant minska det stora utanförskapet.

Vi måste istället rikta in oss på att för en generation framåt behöva hantera ett omfattande utanförskap och bidragsberoende, med insikten att en mycket stor andel av de som befinner sig i utanförskap inte kommer att bli självförsörjande.

Svenska Dagbladet: Att hantera ett långvarigt utanförskap

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) och Centerpartiets partiledare Annie Lööf möttes i går kväll (söndag 21 februari) i en het debatt i SVT:s Agenda, om Centerpartiets förslag om lägre ingångslöner för nyanlända asylinvandrare:

– Jag tror att vi behöver enkla jobb för människor som annars skulle gå på bidrag. Vi måste bryta bidragsberoendet, sade centerledaren Annie Lööf.

– Det är lätt att sänka andras löner. Det är ganska många som redan har svårt att klara sig på den lön de har i dag, människor som jobbar inom restaurang, handel och kommunerna. Sänker man deras löner ytterligare går det inte att leva på lönen. Det är en farlig väg som leder till ökade klyftor i Sverige, ansåg arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S).

Sveriges Television: Ylva Johansson: Sänkta löner farlig väg att gå

Regeringen förbereder en bred satsning på kollektivavtalad yrkesintroduktion, rapporterar Arbetet. Det innebär att lägstlönerna för nyanlända asylinvandrare med låga kvalifikationer kan komma att sänkas:

Regeringen bäddar för en kraftig utvidgning av de YI-jobb (yrkesintroduktion) som idag finns för unga under 25 år när de även kommer att rikta sig till nyanlända som varit i Sverige kortare tid än 3 år och har låga kvalifikationer.

IF Metall har i sitt avtal ställt upp på sina avtalsområden och undantagit berörda från avtalens lägstalöner. De som kombinerar jobb och utbildning på YI-anställningar får 75 procent av den avtalade lägstlönen. I avtalet för teknikföretagen innebär det en lön på 14 000 – 15 500 kronor i månaden.

Arbetet: Regeringen förbereder sänkta lägstlöner

Lönesubventioner för miljarder och ännu fler miljarder

Statliga bidrag till arbetsgivare för att anställa nyanlända med så kallade instegsjobb skjuter i höjden; det totala bidraget väntas landa på över 1 miljard kronor år 2018, skriver Svenska Dagbladet:

Arbetsgivare som anställer personer som nyligen fått uppehållstillstånd kan få 80 procent av lönekostnaden betald av staten genom de så kallade instegsjobben. Utöver lönesubventionen kan arbetsgivarna också få ersättning för handledning med 50 kronor per dag i tre månader.

Förra året kostade instegsjobben staten 675 miljoner kronor, en ökning med över 110 miljoner kronor jämfört med 2014. Arbetsförmedlingens utgiftsprognos visar att kostnaderna för arbetsmarknadsåtgärden väntas öka succcessivt de kommande åren och spränga enmiljards-vallen 2018.

Svenska Dagbladet: Nyanlända kan bli klipp för arbetsgivare

Det är reapris på den arbetskraft som betraktas som mindre attraktiv på arbetsmarknaden. Staten betalar 20 miljarder kronor om året för att subventionera löner, skriver Arbetet:

Nystartsjobb, instegsjobb, särskilt anställningsstöd, traineejobb … Det finns en flora av anställningsformer där staten betalar en stor del av lönekostnaden för personer som annars har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden.

Tidigare dominerade bidrag till arbetsgivare som anställer funktionshindrade. Men på senare år har subventionerade jobb för invandrare och långvarigt arbetslösa blivit vanligare. Grovt räknat finns 150 000 jobb där staten står för en stor del av lönen.

Arbetet: Redan rea på 150 000 jobb

Om bara om, så vore det lätt – i verkligheten är det svårt

Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg ägnar sig åt en del önsketänkande i en debattartikel i Dagens Nyheter: om bostäder, utbildning, reformer på arbetsmarknaden och Migrationsverkets handläggningstider. Dessutom önskar han sig – förstås – ökade anslag till Arbetsförmedlingen. Tjänstefel vore det väl annars:

En bilaga till Långtidsutredningen menar att om sysselsättningsgraden för människor födda utanför Europa ökar med cirka sju procentenheter förbättras de samhällsekonomiska förutsättningarna kraftigt.

Arbetsförmedlingen [räknar] med att vi under 2016 kommer att ta emot drygt 37.000 nya deltagare i det tvååriga etableringsuppdraget, som förbereder nyanländas väg in på arbetsmarknaden.

År 2017 och 2018 tillkommer drygt 53.000 respektive 59.000 nya deltagare i etableringsuppdraget. Antalet nya deltagare till etableringen har ökat stadigt under de senaste åren, år 2013 var det 18.000 personer.

Dagens Nyheter: “Det ser ljust ut – om vi klarar etableringen av nyanlända”

Av de asylinvandrare i Malmö som anlände för tio år sedan, är nära två tredjedelar utan arbete. Det visar en kartläggning som Sydsvenskan har gjort tillsammans med Statistiska Centralbyrån:

Vår kartläggning visar att det är betydligt svårare för flyktingar i Malmö att få jobb – jämfört med övriga landet. Av dem som kom för tio år sedan hade bara 36 procent jobb 2014. Av de flyktingar som kom för fem år sedan hade bara 18 procent arbete.

Vår kartläggning visar att nästan hälften av flyktingarna som kom 1997 hade ett jobb efter tio år. Men för varje år som har passerat har det i princip blivit svårare och svårare för flyktingar i Sveriges tredje största stad att slå sig in på arbetsmarknaden. Kurvan pekar neråt. Från 48 procent, år 2007, till 36 procent, år 2014.

Fortfarande är det också en stor skillnad mellan könen. För kvinnorna tar det betydligt längre tid innan de börjar jobba. Vår och SCB:s undersökning visar att 91 procent av kvinnorna inte hade något jobb efter fem år. Bara nio procent hade börjat jobba.

Sydsvenskan: Unika siffror: Svårare för flyktingar att få jobb i Malmö
Realtid.se: Blir det lång sikt snart?

No decent place to stand

Leonard Cohen:

… I don’t even know what side we fought on, or what for.

Foto i sidhuvud: r2hox (CC BY-SA 2.0)

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök