skip to Main Content
Barn Och Anhöriga Drabbas Hårdast När Mor Och Far Super

Barn och anhöriga drabbas hårdast när mor och far super

Omkring sex procent av den vuxna befolkningen i Sverige bedöms missbruka alkohol. Nära en halv miljon vuxna människor med familjemedlemmar, arbetskamrater och grannar.

Betänk hur många människor i den nära omgivningen som påverkas på ett beklagligt eller rent av skadligt vis av andras olämpliga alkoholvanor.

Så drabbas tredje part

Med termen “skador på tredje part” försöker forskare och andra aktörer fånga in olika kategorier av människor som kan drabbas på något sätt, till följd av andra personers alkoholkonsumtion.

Det kan röra sig om familjemedlemmar; om människor som skadats i trafiken på grund av att de råkat ut för en alkoholpåverkad bilist; om folk som utsatts för alkoholrelaterat våld i utomhusmiljöer; om samhället och arbetslivet som gör förluster på grund av nedsatt produktivitet, alkoholrelaterad frånvaro och sjukskrivningar; om arbetskollegor som får en försämrad arbetsmiljö och merarbete till följd av en alkoholmissbrukande medarbetare.

Det behöver inte röra sig om fysiska skador eller ekonomiska förluster. Alkoholens destruktiva potential kan ta sig mer varierande uttryck än så.

Många människor har upplevt att de fått en trevlig kväll förstörd på grund av någon annans alkoholbruk.

Alkoholen minskar hämningarna, vilket gör att våta fester också är bullersamma. Det uppfattas som störande i både offentliga och privata miljöer.

Tre olika slag av störande och irriterande moment är relativt vanliga: att bli trakasserad av en berusad person på en offentlig plats; att bli förolämpad av en berusad person; att hållas vaken på natten på grund av oljud från berusade.

För kvinnor finns dessutom ytterligare ett störande moment: rädsla för någon berusad person på allmän plats.

Missbrukare har inte bara flaskan

De flesta anhöriga till alkoholmissbrukare påverkas av missbrukets avigsidor, om än på skilda sätt och i olika utsträckning. Föräldrar, syskon, livskamrater.

Värst utsatta är förstås barnen, de som är mest maktlösa i relationen till den missbrukande föräldern.

Omkring 10 procent av barnen i de nordiska länderna växer upp i familjer där en eller båda föräldrarna har alkoholproblem.

Redan det att en vuxen super sig full och kontinuerligt dricker för mycket gör att de närstående mår sämre och dras med en känsla av osäkerhet.

Allvarliga alkoholproblem i familjen innebär stora påfrestningar för barnen, med allt från försummelser till dålig behandling och rent av tvångsomhändertaganden.

Barn i sådana familjer belastas många gånger mer än barn i familjer utan dylika problem. Olycksrisker, självmordstankar och psykiska sjukdomar är betydligt vanligare bland dessa barn än andra.

I en studie om barn i familjer med rusmedelsproblem lyfte forskarna fram bland annat instabilitet och oförutsägbarhet i tillvaron, brutna löften och avsaknad av bekräftelse från föräldrarnas sida samt det förhållandet att barn tvingas ta ett större ansvar för hemmet. Lägg därtill barnens ensamhet och utanförskap och deras känslor av skuld och skam.

Det om barnen, för denna gång.

För den som arbetar mot alkoholens sociala och emotionella skadeverkningar finns det anledning att återkomma. Ofta.

Att vara anhörig till en missbrukare är inget vanligt hinder i ens liv

Att vara anhörig till missbrukare

Att vara anhörig eller nära vän till en alkoholist eller narkoman är inte som en grop i vägen eller en buckla på kofångaren. Inte heller som en ordinär dikeskörning eller urspårning, då man ganska lätt kan ta sig upp på banan igen. Att stå nära en missbrukare är mer förödande än så.

Det är ett slukhål.

Allt man har faller i, sväljs och är borta. Man själv också. Hela tillvaron.

Det som finns kvar är förödmjukelsen, känslan av otillräcklighet och skammen i att ständigt låta sig utnyttjas.

De anhöriga och medberoende som lyckas kravla sig upp ur det svarta hålet har erfarenheter. Ärr. Trauman. Märken i själen. Hål i plånboken.

Och en orubblig beslutsamhet. Aldrig igen. Aldrig, aldrig mer. Förrän nästa gång.

Susanna Alakoski: April i anhörigsverige

Susanna Alakoski Copyright/fotograf: Sara Mac KeyCopyright/fotograf: Sara Mac Key

Susanna Alakoski har under det senaste decenniet erövrat en position som anhörigeländets speciella skildrare, via några kritikerrosade och väl säljande romaner. Böckerna färgas så tydligt av hennes egna erfarenheter, att de i viss mån torde kunna betraktas som självbiografiska.

En i sammanhanget högeligen relevant bok heter April i anhörigsverige och gavs ut våren 2015.

Det kan vara lärorikt att ta del av ett kort utdrag ur den boken, en skildring ur barnets perspektiv:

“Vi var många. Vi hade det inte lätt. Vi uppfattade oss som ensammast i världen men drogs till varandra på ett besynnerligt sätt utan att nämna det vi visste om oss själva. Vi önskade att någon skulle ställa frågor om våra pappor som flög i luften av bagateller. Om våra fyllemorsor som bråkade högljutt på apotek och i skoaffärer. Vi undrade om det var normalt att föräldrar spädde ut morgonkaffet med vodka.

Några av oss hade föräldrar som höll sig mindre berusade genom att byta ut vinet mot öl. En del hade föräldrar som älskade minttabletter. Andras var beroende av munspray på grund av dålig andedräkt.

En del levde med vardagsfylla. Andra levde med perioder. Några hade föräldrar som helgdrack, andra storkonsumerade gin och tonic på verandan.

Vi andades urin. Darrsvett. Ågren och råsvett. Pappor sluddrade: Säg åt din pappa att gå och lägga sig nu! Mammor bad: Ge din mamma en ordentlig örfil nu så hon skärper sig!

Föräldrar föll i trappor. Föräldrar hade sömnpiller i fickorna. En del var skakiga och nervösa. Andra var bullriga och gränslösa. Hjälplösa och tröstlösa. En del av oss växte upp med tomma kylskåp, andra med klädbrist och sömnbrist.

Vi längtade efter att fira dop, bröllopsdagar, jular, påsk, midsommaraftnar som vanliga människor, men hänvisades till ensamhetens hörn vid de dukade festborden.

Vi upplevde allt viktigt bli oviktigt. Vi såg skillnad på kamouflerade spritväskor och vanliga matkassar. Vi tvingades bevittna kvalfyllda delirium och ovissa ambulansfärder. En del av oss åkte jojo mellan nykterhet och dödliga återfall. Vi levde med råsup, strösup, helgsup och veckovist drickande.

Vi bevittnade larv, och tarv. Bevittnade företaget gå under, pengar lånas, möbler säljas, bilar krockas. Vi åhörde nattliga nojor smyga längs väggarna. Fylletjat om livsleda dränerade sovrummen på luft.”

Blå Bandets främsta uppgift

Blå Bandets verksamhet har sin utgångspunkt i barnens utsatta position.

Eftersom de unga är beroende av sina föräldrar, är de oskyddade och maktlösa vid tillfällen då flaskan kommer fram och den lokala vuxenvärldens omdöme och ansvarstagande ger sig på vift.

I familjer där omdömeslöst drickande är regelbundet återkommande, eller i svårare fall en del av vardagen, permanentas förfallet. Följden blir en tillvaro i misär för barnen. Något som kan leda till att de med tiden själva faller in i destruktiva vanor.

Blå Bandet arbetar för att barn och ungdomar ska kunna ha en uppväxt som är fri från drickandets och missbrukets baksidor. Det ger dem bättre möjligheter att utvecklas till vuxna människor med förutsättningar att skapa sig ett gott och värdigt liv.

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök