skip to Main Content
Det är Spriten, Dumbom!

Det är spriten, dumbom!

Många skandaler inom politik och facklig verksamhet har en direkt koppling till överdriven och vårdslös alkoholkonsumtion. Mäktiga män och kvinnor har fått se karriären få ett hastigt slut, efter att de tittat allt för djupt i glaset och gjort bort sig på den offentliga scenen.

Här följer ett halvdussin uppmärksammade fall från de senaste decennierna. Riksdagsmän, partiledare, höga tjänstemän och fackbossar – med alkohol i blodet visar de sig alla vara människor, som i tid borde lyssnat på bartenderns klassiska uppmaning: “Det skall nog inte vara mer här”.

 

Järnrör och helrör

Onsdag den 13 januari var det partiledardebatt i Riksdagen. Ämnet för dagen var påträngande allvarligt: händelserna i samband med ungdomsfestivalerna i Kungsträdgården somrarna 2014 och 2015, då grupper med invandrarungdomar förgrep sig sexuellt på minderåriga flickor.

Under debattens gång försökte statsminister Stefan Löfven (S) misskreditera Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i dennes nypåtagna roll som jämställdhetsapostel.

Löfven menade att han hade svårt att ta “SD-ledarens nyvunna vurm för jämställdhet” på allvar och refererade därvid till den så kallade “Järnrörsskandalen” sommaren 2010. En händelse där de tre SD-politikerna Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling efter en blöt natt på krogen skämde ut både sig själva och sitt parti.

Oaktat detaljerna i skandalen (rasistiska påhopp, sexistiska utfall och allmänt aggressivt beteende) var det från början till slut en gedigen uppvisning i dåligt omdöme från de tre unga männens sida.

En betydande del av denna kraftigt devalverade omdömesförmåga hade inmundigats i flytande form. De tre herrarna var påtagligt berusade, vilket framgår av en film som förevigade händelsen och med tiden fick stor spridning i sociala medier.

Det här med alkohol och berusning är förstås ingenting som SD:s politiker har monopol på. Starka drycker tärs rimligtvis över hela det politiska fältet, allt efter smak, råd och tillfälle.

Låt oss följa statsminister Löfvens exempel och gräva fram ett antal sprit- och vindoftande skandaler inom politikens (och fackets) domäner från de senaste decennierna.

 

Två politiker som inte bara brottades med törsten

Ett tragikomiskt fall var riksdagsmannen Per Bill (M), som efter en ambitiös vinprovningskväll sprang barnvagnsslalom på Stadsgårdskajen på Södermalm en vacker höstkväll 2004. Ett par ordningsvakter tyckte att han höll sig alltför nära kajkanten och försökte få stopp på det riskabla precisionsnumret.

Det slutade med en brottningsmatch, där Per Bill förlorade på fall, och en polisanmälan.

Det komiska inslaget, som något lite balanserar tragiken, är att Per Bill vid tillfället var alkoholpolitisk talesman för Moderaterna.

Ett uppdrag som han fick lämna, föga förvånande. Han fick däremot behålla sin plats i riksdagen, vilken han besatt fram till 2015 då han utnämndes till landshövding i Gävleborgs län.

Anna Sjödin var ordförande i Sveriges Socialdemokratiska ungdomsförbund under ett drygt år, från augusti 2005 till december 2006. Hon hade nog hoppats på att sitta längre, men en krogskandal i januari 2006 och dess rättsliga efterspel gjorde att hon valde att lämna posten, efter starka påtryckningar inifrån rörelsen.

Detaljerna från incidenten var färgstarka, med en Sjödin som nekades servering därför att hon ansågs alltför berusad, handgemäng med ordningsvakterna (Anna Sjödin spelade rugby under sin skoltid och kunde nog ta för sig i krogslagsmål) och ordväxlingar som inte stod Järnrörsskandalen långt efter vad gällde rasistiska och sexistiska smädelser – om man ska tro de inblandade parternas utsagor i rätten.

 

De politiska tjänstemännen kan också

Inte bara politikerna själva utan också deras nära medarbetare finns i riskzonen, då en bardisk eller ett välmöblerat restaurangbord dyker upp vid rätt (eller fel) tillfälle.

Dåvarande statsminister Reinfeldts statssekreterare Ulrika Schenström, en betrodd tjänsteman med ansvar för stab, inrikesplanering och kommunikation 2006-2007, planerade inte bättre än att hon hamnade i en komprometterande situation på en restaurang.

Sällskapet vid bordet, journalisten Anders Pihlblad från TV4, var trevligt, mycket trevligt. Trivseln visade sig dock bli en belastning. Aftonbladet kom över bilder som visade en närkontakt och antydde en intimitet de tu emellan, som under några dagar komplicerade tillvaron för Fredrik Reinfeldt.

Ulrika Schenström hade nämligen jourtjänstgöring för krisberedskapen i regeringskansliet den aktuella krogkvällen. Det är ingen överdrift att kalla det olämpligt att sitta på krogen, vänslas och dricka sig berusad, under sådana omständigheter.

Statsminister Reinfeldt betygade dock sitt obrutna förtroende för Schenström, ända fram till dess hon avgick några dagar efter det att skandalen slagits upp i Aftonbladet. Så brukar det gå till i de fina kretsarna, där diskretion ofta är en hederssak.

Även om det kan bli lite si och så med det diskreta, allt eftersom promillehalten i blodet stiger.

 

Facket, alkoholen och kvinnosynen - o tempora, o mores!

Tillbaka då för ett ögonblick till Stefan Löfven. En gång i en lyckligare tid (innan Löfven blev partiledare för S och sedermera statsminister) var han ordförande i LO:s mäktigaste förbund IF Metall.

Detta påpekas eftersom det känns fel att utelämna fackföreningsrörelsen, som ju har ett betydande politiskt inflytande i Sverige, i sammanhanget. Vi pratar, som läsaren förstått, om sprit och kvinnosyn i kombination med politik, efter det att statsminister Löfven själv slagit an tonen under partiledardebatten den 13 januari.

Det är väl ingen större hemlighet att alkohol inte är direkt förbjudet vare sig bland fackets medlemmar – även om drickandet rekommenderas att skötas på fritiden – eller bland deras högre fackliga representanter.

Då och då har det genom åren dessutom framskymtat att kvinnosynen hos de manliga förtroendevalda kan vara en smula gammaldags.

Det är därför inte helt förvånande, om än för statsministern lite olägligt, att ett fackförbund (Kommunal) kom att stå för årets första svenska sprit- och kvinnoförnedringsskandal.

Nu var det i och för sig inte fackförbundets höga dignitärer som söp till och gjorde bort sig i fyllan och villan, men det kanske ändå hade varit bättre om så varit fallet.

Fackförbundets ledning hade i stället sett till att andra kunnat ta del av starka drycker och charmanta kvinnors sällskap, genom en krogrörelse av grandios karaktär. Maten var dyr och de alkoholhaltiga dryckerna mycket dyra.

Tyvärr ville verksamheten, trots de höga priserna, inte riktigt bära sig – krog- och konferensäventyrligheterna ska ha gått med över 300 miljoner kronor i förlust. Pengar att spekulera för fanns det dock gott om, i ett förbund som enligt Aftonbladet årligen drar in över en miljard kronor i medlemsavgifter.

Särskilt genant för Kommunal var rapporterna om fester i lokalerna, där champagnen flödade och inhyrda nakna kvinnor dansade för gästerna. Den verkligheten ska ställas mot fackförbundets egna etiska regler, som förbjuder innehav av aktier i bolag som kan ha koppling till pornografi och prostitution.

Som extra krydda kan noteras den svenska porrstjärnan Puma Swedes närvaro på scenen, klädd som en gång Eva i Edens lustgård före syndafallet.

Det må vara tillåtet att fundera över hur den gamle fackpampen Stefan Löfven kände sig på onsdagskvällen den 13 januari, då han tog del av de dagsfärska detaljerna i Kommunals krog- och osedlighetsaffärer. Efter det att han tidigare på dagen stått i riksdagens talarstol och läxat upp Jimmie Åkesson, för omdömeslöst och sexistiskt beteende från några SD-politikers sida fem och ett halvt år tidigare.

 

Ett ämne som faktiskt inte är Tabu (om än lite barnförbjudet)

Björn Rosengren var en karismatisk ordförande för TCO under åren 1982-1994. Trots en utbredd popularitet bland medlemmarna blev han tvungen att lämna sin post 1994. En historia från hösten 1991 hade hunnit i fatt honom.

Ingen läsare blir väl vid det här laget förvånad över beskedet att alkohol (och mindre sedesamma kvinnor) ingick i den problembild som kom i dagen. Det mest graverande ansågs dock vara att Björn Rosengren varit alltför vidlyftig med förbundsmedlemmarnas pengar under sin representation.

En avkopplande runda i Stockholmsnatten tillsammans med en god vän, förde vad det led Rosengren till den kända/ökända porrklubben Tabu. Trivseln var god och mysighetsfaktorn förledande, så Rosengren med sällskap slog sig ned och beställde in välsmakande och rusande drycker.

Drinkarna var dyra, väldigt dyra, men i en miljö där alkohol och manliga hormoner snabbt steg sällskapet åt huvudena (servitriserna var unga, välformade och lättklädda, i bemärkelsen avklädda) var det ingen som tänkte på vad det kostade, förrän notan kom på bordet.

Den var saftig så det stänkte men Björn Rosengren fann sig snabbt, efter att ha höjt en liten smula på ena ögonbrynet. Det är i ett sådant läge man ska ha ett kreditkort kopplat till ett konto välfyllt av medlemsavgifter i plånboken. Det hade Rosengren.

Efterspelet blev lite surt. När skandalen kom i dagen fick Rosengren ta sitt pick och pack och lämna ordförandeskapet i TCO. Dock med bibehållen lön – fattas bara annat, inom den svenska fack- och politiska societeten.

Men slutet gott, allting gott. Björn Rosengren landade med tiden som näringsminister i en av Göran Perssons regeringar, 1998-2002. Ingen skugga över hans eftermäle.

 

En läxa vi ständigt glömmer

Med denna kavalkad av beskänkta estradörer har vi försökt påminna om en gammal läxa. Den borde vara väl inlärd, men glöms ändå bort om och om igen: spriten är en stark men opålitlig kompanjon – och det är inte många som tål den. Inte inom politiken, inte inom facket och inte annorstädes heller.

 

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök