skip to Main Content
Årskrönika 2015. Med Blicken Mot Framtiden

Årskrönika 2015. Med blicken mot framtiden

Året lider mot sitt slut och det är dags att sammanfatta några av de viktigaste händelserna.

Först ut en lättsinnig parallell mellan regalskeppet Vasas undergång och höstens seglats på invandringspolitikens stormiga hav.

När detta drama lagts för ankar, tar vi oss en titt på fas 3 och extratjänsterna. Vad är beslutat, hur ser förutsättningarna ut och vilka är utsikterna för det närmaste året?

Om svaren som ges på de frågorna är bärkraftiga – ja, det vet vi kanske vid den här tiden nästa år.

Redaktionen rekommenderar också Sommarkrönikan 2015, om fas 3, sociala företag och integration, samt Årskrönikan 2014, om bland annat företeelsen “reformerad arbetsmarknad”.

Historiska haverier

Söndagen den 10 augusti 1628 kantrade regalskeppet Vasa på Stockholms ström och gick i kvav. Hon tog minst 30 människoliv med sig i djupet.

Det hade inte saknats varningstecken på vägen fram mot den ödesdigra jungfruturen.

Vid det sedvanliga krängningsprovet började fartyget pendla så svårt att amiral Clas Larsson Fleming, som var ansvarig för hela Vasaprojektet, lät avbryta övningen. Skeppet låg då ännu vid kaj.

I samband med utredningen efter katastrofen skrev det svenska riksrådet till konung Gustav II Adolf:

När skeppet kom uti bukten vid Tegelviken kom något mere väder i seglen, och strax begynte det att kränga mycket åt lä, men rätade sig något upp igen, intill dess det kom emot Beckholmen, där det alldeles föll på sidan med vattnet in genom skottportarna till dess det så sakta gick i grund med stående segel, flaggor och allo.

Det räckte alltså med “något mere väder i seglen” för att rikets stolthet skulle lägga sig på sida och förpassas till en våt grav. Där blev hon liggande i 333 år. Om än bärgad och flitigt förevisad, är Vasa än i dag inte sjövärdig och kommer knappast heller att bli.

Den som vill kan från ovanstående sedelärande historia dra paralleller till vår egen tid.

Det finns i Sverige en gränslöst invandringsvänlig falang, med kraftig dominans i politik och media, som länge visslat efter vind.

Så fick man då, helt plötsligt som det tycktes (fastän varningssignalerna funnits där), styv kuling i seglen.

Den ranka svenska skutan krängde till, däcket började luta, balanser tappades och paniken spred sig.

Efter ett par tappra, men fåfänga, försök att hålla upp mot vind lades kursen om.

Där är vi nu: på en farkost med läckande skrov och kanske också roderhaveri, med en på ytan morsk men i sitt inre vankelmodig styrman. På väg mot okänt mål – eller kanske mot botten. Vilket som nu kommer först.

Hur länge skutan kan gå

Kommer skutan att räta upp sig till stabil gång framöver, eller slår skeppet Svea snart över i svår obalans igen? Det finns olycksbådande tecken på att riksdagsmajoritetens sjökort stämmer illa med farvattnen. Lägg därtill att den kompass som använts det senaste decenniet förefaller vara inhandlad på Butterick’s.

Dödligt allvar är en sak; dödliga skämtartiklar kan visa sig fatala.

Nå, så länge ansvaret för jämnan kan placeras hos någon annan, kanske nattsömnen ändå förblir god hos riksstyret.

“The buck stops here”, sade USA:s president Harry Truman. Han hade en skylt med devisen på sitt skrivbord i Ovala rummet. Men det var han, det.

Dags nu att ta en paus och hämta andan, innan vi ger oss i kast med arbetsmarknadspolitiken. Som intermezzo passar vi på att lägga ansvaret hos Ulf Lundell – som i sin tur skyller på stjärnorna.

 

 

I väntans tider

Väntan och frågetecken.

Det är vad som kännetecknat arbetsmarknadspolitiken under det senaste året, för de som räknas till de svaga på arbetsmarknaden.

Till skillnad från de dramatiska svängningarna kring invandringspolitiken, har här närmast rått stiltje inom arbetsmarknadspolitiken. I väntan på avvecklingen av fas 3 och vad ersättningsåtgärden “extratjänster” egentligen kommer att innebära.

Fokus och energi hos makthavarna har i stället ägnats åt att kläcka idéer och projekt som ska kunna härbärgera det drastiskt ökande antalet asylsökande – både inom etableringsfasen och på så kallade snabbspår till arbete.

Resultatet hittills är den så kallade 100-klubben och i januari skall de invandrade kockarna börja slipa kniven mot rälsen i snabbspåren. I övrigt “pågår samtal” för ytterligare branscher, enligt uppgift.

Fas 3 och extratjänsterna

Vad gäller fas 3 och extratjänsterna så går egentligen ingenting regeringens väg, där ute i terrängen.

I slutet av augusti var antalet deltagare i fas 3 omkring 36 800 (i hela landet) och förhoppningen var att den siffran skulle sjunka med något tusental huvuden fram mot årsslutet, där vi befinner oss i skrivande stund.

Men en kontroll i Arbetsförmedlingens veckostatistik för vecka 50 visar att antalet deltagare i fas 3 just nu ligger kring 38 500 i riket. Det har alltså ökat med nästan tvåtusen personer på knappt fyra månader. Ingen dålig tillväxt för en åtgärd som står inför en snar avveckling.

Prognoserna för hur många extratjänster som skulle vara besatta innan årets slut har stadigt skrivits ned. Nu har det blivit 20 stycken i hela landet,  enligt Arbetsförmedlingens statistik (vecka 50). Det borde vara en småsur karamell för arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, som väl hade önskat sig en sötare konfektbit till kaffet på julmaten.

Extratjänsterna startade visserligen först den 2 november, så det har bara gått en och en halv månad ännu, men ändå. Blott 20 platser i hela landet, för ett enligt Ylva Johansson hett eftertraktat alternativ till den förtalade åtgärden fas 3.

Dessa extratjänster skall väl ändå i någon mån svara mot faktiska behov i välfärdssektorn och avspegla förmågan att organisera och handleda på arbetsplatserna inom denna sektor.

De kan heller inte ha kommit som någon överraskning – extratjänsterna annonserades i tillräcklig detalj redan för drygt ett år sedan och har varit ofta omtalade från regeringens sida sedan dess.

Så kommuner och landsting har haft mycket gott om tid, för att förbereda sig på att börja förvandla fas 3-deltagare till eftertraktad arbetskraft.

Kanske behoven egentligen inte är så stora? Eller förmågan saknas att organisera och handleda, när det gäller ett sådant här tillskott av arbetskraft? Eller kanske personalen inom kommuner och landsting är upptagna av andra, mer pressande uppgifter?

Oavsett vilket är det uppenbart, att då startskottet gick för extratjänsterna låg just ingen i startblocken. Där ute i terrängen.

Kartan kontra terrängen – vad annat att vänta?

Nå, är denna motspänstiga terräng ovillig att böja sig för regeringens uttalade vilja, får stöten i stället sättas in mot kartan. Den kan som bekant ritas lite hur som haver och därigenom bättre tillfredsställa makthavarens föreställningar och ambitioner.

Sålunda markerade arbetsmarknadsministern i slutet av augusti, liksom då budgeten presenterades i oktober, med emfas att nu – Nu! – var det dags: fas 3 ska bort, andra och bättre åtgärder ska till.

Så kom då, i mitten av december, beskedet att inflödet till fas 3 ska strypas från den 1 februari 2016.

I det beslutet finns en förledande fras, som förtjänar särskild uppmärksamhet:

“Vid sidan av extratjänster och nya möjligheter att studera införs ökade medel för att kunna ge individanpassade insatser.”

Utan omsvep: att arbetsförmedlingen “kan ge” individanpassade insatser innebär inte att arbetsförmedlingen “behöver ge” sådana insatser.

Om den arbetslöse ska få individanpassade insatser, beror i hög grad på vilken arbetsförmedling hon eller han är inskriven vid och på vilken arbetsförmedlare den arbetslöse har.

Självklart har det avgörande betydelse vilka resurser som faktiskt finns tillgängliga lokalt och hur mycket tid arbetsförmedlaren har att samtala med den enskilde och reda ut vilka de individuella behoven är – och om dessa behov går att tillfredsställa inom resursramarna.

Genuina “individanpassade insatser” är sällsynta inom arbetsmarknadspolitiken och kommer så att förbli. Det är i huvudsak den arbetslöse som förväntas anpassa sig till det begränsade utbud av åtgärder och insatser som finns till hands.

Så säger erfarenheten, den som inhämtats under många år ute i terrängen.

En väntan är över men framtiden förblir (förstås) ett frågetecken

En väntan är till ända och vi vet nu att fas 3 ska avvecklas över tid, att inflödet stryps från den 1 februari och att ersättningsåtgärderna är igångsparkade.

Då dyker omedelbart en ny väntan upp – på att få se vilka volymer de alternativa åtgärderna förmår svälja, vilka som faktiskt kommer att få tillgång till dem och vad resultatet kommer att bli.

Låt oss göra ett försök att skåda in i framtiden, med hjälp av Arbetsförmedlingens senaste prognoser (från slutet av oktober), i en skrift som heter “Arbetsförmedlingens återrapportering 2015. Prognoser för utbetalningar 2015-2019”.

Där står att läsa (sid 45) att prognosen för extratjänster 2016 är, att omkring 7 000 tjänster ska vara i gång vid årets slut. Det avser alltså hela Sverige.

Prognosen är försiktigare än tidigare, med motiveringen:

“En orsak till denna bedömning är att samverkan med kommunerna om dessa anställningar riskerar att dra ut något i tid till följd av den nu rådande situationen med asylsökande som kommer till kommunerna. Myndigheten ser också att det finns svårighet att matcha deltagarna som är aktuella för insatsen till de verksamhetsområden som är tillgängliga.

Prognosen för fas 3 (sid 25 i samma dokument som ovan) är att antalet deltagare i hela landet skall falla från omkring 36 000 i början av året, till i runda tal 27 000 i december 2016.

Det ska bli spännande att få redovisa utfallet i nästa årskrönika.

Snart klingar nyårsklockorna

Nu har klockan passerat midnatt med marginal och baren stänger snart. Det är bara en dryg vecka kvar av 2015 och dags att önska alla läsare, alla arbetslösa, alla hårt arbetande arbetsförmedlare och alla seriösa anordnare i fas 3 en God Jul och ett riktigt Gott Nytt År.

Vi hörs en bit in på det nya året.

 

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök