skip to Main Content
Det Goda Samhället Blev Det Nya Sverige

Det goda samhället blev det nya Sverige

Under våren har kvalitetsbloggen Det Goda Samhället levererat den ena tänkvärda och väl formulerade texten efter den andra. Så här inför högsommarens inbrott bjuder bevakningen på en trio av nyligen publicerade inslag. Självklart under rubriken Det Goda Samhället.

I valet mellan att bygga vidare på Det goda svenska samhället och att släppa loss Det nya Sverige, har våra styrande politiker under ett par decennier satsat på det senare.

Det har bland andra förändringar gett en ny innebörd åt begreppet “samhällsutmaning”.

Men också i det nya Sverige finns det möjlighet för ungdomen att ägna fritiden åt konstruktiva och utvecklande (i positiv bemärkelse) sysselsättningar. Allt som behövs är en dator, en internetuppkoppling samt ett öppet och nyfiket sinnelag.

Nu har förstås inte alla tillgång till dator och internet, ens i det nya Sverige. Som väl är, finns sådana intellektuella redskap att låna på våra folkbibliotek. Fast välj då helst ett bibliotek där inhyrda vaktbolag håller ett öga på verksamheten.

Det kan annars bli lite si och så med arbetsron för den konstruktivt lagde.

Veckans kulturinslag ger en nostalgisk återblick på den oskuldens tid, då intima meddelanden inte sändes med mess eller mejl utan med något som kallades brev.

Det goda samhället

Om företagaren och författaren Patrik Engellau fick bestämma, skulle han starta ett nationellt rådslag om de medborgerliga skyldigheter som varit inbyggda i den svenska mentaliteten. Vilka är de och vilka av dem är omistliga?

Jag sätter kyrkan mitt i byn. Den svenska kulturen är bra. Om det är den bästa i världen må vara en smaksak, men den kvalar i alla fall till finalen tillsammans med ett antal andra västerländska kulturer som varit lika gynnsamma för sina medborgare som den svenska.

Jag önskar att politikerna kunde fatta detta självklara och enkla. Budgetar hit, budgetar dit, det är inte pengar och lagar det handlar om. I grunden handlar det om hur vi tänker, våra attityder och värderingar.

Det Goda Samhället: Den stora förvirringen – min slutsats

Filosofen Peter Angerbjörn har skrivit en krönika om det goda intellektuella samtalet och vad som enligt hans mening kännetecknar ett sådant:

Visst är det lockande att få göra sin motståndare svarslös, att dra ned applåder och lämna debatten i triumf? Inte ens politiskt ointresserade saknar sådana böjelser, men tillåt mig fråga: vad hände med upplysningen, den intellektuella hederligheten, sanningen och det goda samtalet i detta?

Att vara intellektuellt hederlig är en mycket svår sak och framstår för många som fnösketorra extravaganser vikta för pensionerade lärostolsprofessorer. Det involverar hela ens personlighet och sätt att leva. Det kräver självdistans, ödmjukhet, tålamod och integritet.

Det Goda Samhället: Det goda samtalet i teori och praktik

Helena Edlund, präst och veteran från de militära insatserna i Kosovo och Afghanistan, ger sin syn på bibliotekens roll som bildningens och tystnadens refugium:

Varken ansvariga politiker eller bibliotekets chefer verkar tro på uppdraget att tillgängliggöra genom upprätthållande av ordning och regler. Istället svamlas om “bibliotekshöger”, förlegade tysthetsnormer och socioekonomiska faktorer.

I sin iver att behaga de krafter som inte repekterar varken bildning eller medmänniskor, förvandlas biblioteken till fritidsgårdar. I sin strävan att finnas till för alla, finns man snart inte till för någon.

Så låt mig tala klarspråk till er: Genom att tafsa på bibliotekens roll som bildningens och tystnadens refugium, bekräftar ni beteendet hos personer som enligt sunt bondförnuft borde få lära sig hålla käft, veta hut och respektera sina medmänniskor.

Det Goda Samhället: Tafsa inte på biblioteken

Innovatörer och entreprenörer

Fredrik Johansson, kommunikationsrådgivare och gästbloggare i Svenska Dagbladet, funderar över vilka fördelar som västvärldens demokratiska institutioner kan ge för den samhällsekonomiska utvecklingen:

Att kapitalismen har monopol på att skapa välstånd må vara illustrerat med all önskvärd tydlighet.

Men har demokratin, det fria och toleranta samhället, monopol på kapitalism och därmed på välstånd?

Jag tror inte på en nollsummevärld och detta handlar inte om vår (västvärldens) relativa ställning globalt. Utan om att vi nog inte ska ge upp tron på att vi sitter på institutioner som – utöver att de även representerar andra värden – spelar roll i den typ av ekonomi vi befinner oss.

Svenska Dagbladet: Smarta företag – Väst är bäst!

Mauricio Rojas, docent i ekonomisk historia, berättar om ett smått osannolikt och hoppingivande förlopp i ett för oss svenskar avlägset och fattigt land:

1990 befann sig Peru i kaos efter många år av ekonomisk kris och en upptrappning av det politiska våldet utan motstycke i landets historia. Peruanernas inkomst per capita hade fallit med nästan en tredjedel mellan 1987 och 1990. De offentliga finanserna hade enorma underskott och landet upplevde en våldsam inflation på drygt 7 000 procent.

Mer än hälften av peruanerna levde då i fattigdom, ofta på landsbygden eller i gigantiska slumområden helt utanför landets institutioner och lagar. Samtidigt kontrollerades en betydande del av bergstrakterna av den maoistiska gerillan Sendero Luminoso (Den lysande stigen), som spred skräck över hela landet i ett skoningslöst krig med cirka 70 000 döda och saknade.

För många verkade det som om Peru stod inför en kommunistisk revolution, men det blev precis tvärtom: underifrån utlöste det peruanska folket istället en kapitalistisk revolution utan jämförelse i Latinamerikas historia. För detta krävdes Mario Vargas Llosas geni, Alberto Fujimoris obegränsade samvetslöshet och miljontals peruaners entreprenörsanda.

Axess Magasin: De fattigas kapitalism

El condor pasa

 

Det nya Sverige

Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson uppmärksammar att ett av statens centrala uppdrag i allt högre grad håller på att glida över i privat regi. Kanske tur det, eftersom statens och det offentliga samhällets insatser uppenbarligen med tiden blivit otillräckliga för att trygga undersåtarnas säkerhet:

En aspekt [av biblioteksdebatten] har knappt berörts, och det är hur ordningen återställdes i Hässelby. Biblioteket där har nämligen i det tysta återgått till normala öppettider.

Förvisso har man upprättat en regelbunden kontakt med närpolisen. Men den främsta trygghetsskapande faktorn är att det lilla köpcentrumet Åkermyntan, där biblioteket är inrymt, nu patrulleras av ett vaktbolag.

I 80 procent av de kommuner där säkerhetsföretagen är verksamma har trygghetsindikatorerna utvecklats positivt de senaste åren. I de kommuner som har sämst trygghetsutveckling saknas närvaro.

Svenska Dagbladet: Ska biblioteket behöva polis?

Den fria rörligheten inom EU har kommit hit i form av fattiga människor i varje gathörn, skriver Mattias Svensson, redaktör på magasinet Neo. Politiker tycks stå handfallna samtidigt som medier inte vill ge hela bilden:

Jag har också gått på krycktricket. På Sveavägen i Stockholm mötte min bror och jag en tiggande man med skakig gång och inåtvända fötter, stödd på kryckor. Vi tryckte varsin större sedel i mannens kopp.

– Det där fejkar man inte! sade vi allvarligt till varandra innan vi skildes åt.

Men det gör man. Från hela Europa rapporteras incidenter som tyder på att kryckorna och den ryckiga gången vanligtvis är ett trick.

Journalisten Josefine Hökerberg [Dagens Nyheter, prisbelönt för en reportageserie om de rumänska tiggarna i Sverige] förklarar därefter att det är en ännu större ansträngning att fejka ett handikapp i minst åtta timmar om dagen.

För henne accentuerar det nöden bland människor som tigger. Kanske är det därför krycktricket inte avslöjats i själva artikelserien, en nyhetsvärdering där man valt bort lite fusk som riskerar att skymma den stora berättelsen om människor i djup misär.

Neo: När tiggarna kom till Sverige

S-märkte debattören Johan Westerholm är en stridbar och stryktålig man, men nu förtvivlar även denne kämpe över sakernas tillstånd och det sönderfall han ser runt omkring sig:

Tredje morgonen i rad på väg till jobbet ser jag avföring och toalettpapper i lekparken nära tunnelbanan. Tredje morgonen i rad ser jag spår efter ett tillfälligt natthärbärge i en närliggande trappuppgång till ett flerbostadshus.

Det är så det ser ut i Stockholm idag. Inte så långt från Riksdagen. Bara 200 meter från statsministerns hörnrum i Rosenbad. Så nära men ändå så långt borta.

För tredje morgonen i rad blir jag allt mörkare i sinnet. Precis som Alis sinne nu på morgonen. I morse var första gången jag hörde honom klaga. Första morgonen han inte log. Klaga på gratisåkarna och de allt mer aggressiva tiggarna. Att tiggarna och jihadisterna förstör för sådana som honom som inget annat vill än att arbeta hårt och förtjäna sitt levebröd ärligt.

Jag går sönder. Ali går sönder. Sverige går sönder. Allt går sönder. Detta samtidigt som det enda som stör mannen i hörnrummet på Rosenbad, han som kan göra skillnad, är suset från luftkonditioneringen och den diskreta harklingen från statssekreteraren.

Ledarsidorna.se: Allt går sönder

Erk du! Maja du! Så ska vi ha’t!

Ilan Sadé, jurist verksam i Malmö, ser sig om och ruskar på huvudet över utvecklingen i sin stad. Med sveda i skinnet känner Malmöborna konsekvenserna av en allt mer uppskruvad temperatur. Var det det här vi ville ha?

“Hur som helst – viktiga nyheter. Rom anfalls från alla håll, och än så länge har kejsarens enda svar varit att förgifta sin mor och gifta sig med sin häst.”

Om någon för 30 år sedan skulle säga att kombinationen av rådande invandrings-, arbetsmarknads- och utbildningspolitik kommer att leda till att lågfrekventa krig utspelar sig på Malmös gator år 2015 medelst handgranater, sprängladdningar och skjutvapen skulle ingen tro på det.

Eller, för den delen, att skolor måste stängas, att tingsrätten utsätts för attentat, att kåkstäder växer upp och att var tionde bil på Malmös gator är skriven hos en målvakt.

Det Goda Samhället: Sverige är som grodan i kastrullen

Sommarskrivare

Nicklas Lundblad, Googles Europachef för samhällsfrågor, riktar ett uppfordrande och uppfriskande budskap till alla Sveriges sommarlovsbarn:

Gå inte ut och lek. Lyssna inte på de vuxna som yrar om sol och frisk luft. Stanna framför datorn. Och lös några av världens största problem just nu. Du har allt du behöver: en mänsklig hjärna, mäktigare än någon dator vi känner till och fortfarande mystisk, ett världsomspännande nätverk av andra hjärnor sammankopplad med teknik som för bara några årtionden sedan ansetts vara magisk och god vilja och pengar tillgängliga genom crowdfunding.

Och låt ingen säga att du är för ung, för det är helt enkelt inte sant.

Svenska Dagbladet: Brev till sommarlovsbarn

Brev från kolonin

Cornelis:

Föreståndar’n, han har farit – han blir aldrig vad han varit …

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök