skip to Main Content
Statsminister Löfven Lovar 80 000 Jobb Genom Bättre Matchning

Statsminister Löfven lovar 80 000 jobb genom bättre matchning

Socialdemokraterna hade partikongress sista helgen i maj. Veckans bevakning fokuserar på detta en gång statsbärande parti, som numera får nöja sig med att då och då vara regeringsparti på nåder.

Partikongressens tema var jobben och därför gäller det förstås att göra kraftfulla utfästelser på den avdelningen, inför den höst då socialdemokraterna äntligen har lite inflytande över regeringens budget.

80 000 jobb ska inte vara någon konst att skaka fram, menar partiledaren och statsministern Stefan Löfven. Allt som krävs är några ordentliga utbildningssatsningar och så en bättre matchning mellan de långtidsarbetslösa och de kvalificerade jobb som faktiskt finns.

Mantrat känns igen – utbildning, matchning, jobb. Vi har hört det förut. Utan att det gett resultat. Så upp till bevis, Löfven!

Fas 3 ska bort, det är klubbat och annonserat många gånger om. Nu är frågan till statsministern: var tänker regeringen hitta jobben som ska matcha i första hand de hundratusen arbetslösa som befinner sig i jobb- och utvecklingsgarantin?

Nå, allt är inte dysterkvist. En så god och kunnig tänkare som Widar Andersson vågar sig faktiskt på att ge socialdemokraterna lite beröm, för att de ändå lyckats hålla sig kvar vid regeringsmakten sedan de tillträdde i höstas.

Och dessutom i pragmatismens namn lyckats teckna ett antal överenskommelser med den borgerliga sidan. Så alldeles roderlöst driver inte skutan, trots allt.

Om socialdemokraternas framtid råder det dock delade meningar. Ledande företrädare vill gärna kalla partiet för Framtidspartiet, men det missbruket av svenska språket finns det kraftiga, och väl underbyggda, invändningar emot.

En bevakning av ett genom historien så betydelsefullt parti vore inte fullständig utan kulturinslag. En återblick till 1970-talets kulturscen och en debuterande sommarpratare med visst inflytande i rörelsen får runda av, tillsammans med tidiga post-punkbandet Pink Champagne.

Skål (i lämplig alkoholfri dryck) och tack för detta riksdagsåret.

Socialdemokraterna och arbetsmarknadspolitiken

I kölvattnet av socialdemokraternas partikongress den sista helgen i maj, gav partiledaren och statsministern Stefan Löfven Sveriges Television en intervju där han talade om de tänkta framtidssatsningarna:

En del i politiken, som Löfven gärna lyfter fram, är att det behövs bättre matchning på arbetsmarknaden. Vart femte rekryteringsförsök misslyckas eftersom företag inte hittar någon med rätt kompetens, menar han.

– När vi ger dem rätt utbildning så blir det fler jobb. Det kan röra sig om 80.000 personer bara där.

Sveriges Television: Bättre matchning ger 80 000 jobb

Quo vadis, S?

Att regeringen Löfven sitter kvar och att svensk ekonomi utvecklas stabilt lyfts sällan fram, skriver Widar Andersson i en lågmält berömmande text i Dagens Samhälle:

Det som inte uppmärksammas som det borde är att denna bräckliga regering har lyckats genomföra ett betydande antal förhandlingsöverenskommelser med de borgerliga partierna.

Det speciella med dessa pragmatiska förhandlingslösningar är att de på många sätt knyter an till de politiska verkligheterna ute i kommuner och landsting. Där handlar i stort sett allt om att söka praktiska lösningar på verkliga problem.

Dagens Samhälle: Paniska skrik är inget för Löfven

Socialdemokraterna refererar numera till sig själva som Framtidspartiet. Svenska Dagbladets kolumnist Fredrik Johansson tillåter sig att tvivla på att den beteckningen leder tankarna rätt, vad gäller partiets framtidsutsikter:

Det finns inget som tyder på att Socialdemokraterna någonsin igen kommer att samla över fyrtio procent av väljarna. 2014 års målsättning om trettiofem procent känns nästan lika avlägsen. Mer sannolikt är att vi för överskådlig framtid har att göra med ett högst normalt medelstort politiskt parti, vars exceptionella ställning i svensk politik sedan länge är över.

Kanske har vi nu nått den punkt där detta inte längre är kris, utan normalitet.

Det finns en del fundamentala skäl till varför det är så. Och som Stefan Löfven – beroende på var partiet mentalt befinner sig och beroende på den parlamentariska sits han sitter i – har svårt att förhålla sig till.

Svenska Dagbladet: Socialdemokratin som Tjuren från Bronx

Mats Edman, chefredaktör för Dagens Samhälle, klär framtidspartiet Socialdemokraterna i siffror som indikerar att partiet snarare har framtiden bakom sig:

Partiet är ålderstiget. En absolut majoritet är över 50 år och andelen pensionärer utgjorde över 35 procent av väljarna 2014.

Partiet föryngras inte. Andelen väljare 18-39 år har halverats, från c:a 56 procent 1988 till 31 procent 2014.

Att hela 26 procent av LO-medlemmarna skulle rösta på Sverigedemokraterna om det vore val i dag, enligt Sifo, är onekligen en huvudvärk för Stefan Löfven.

Dagens Samhälle: Nya siffrorna visar på S ålderskrämpor

Socialdemokraterna må ha identifierat ett nytt stämningsläge bland väljarna, men de har tyvärr bara signalord att erbjuda dessa, skriver Expressens ledarskribent Anna Dahlberg:

Där någonstans nådde den radikala vänstervågen sin klimax. På valdagen återstod på sin höjd små krusningar på ytan. Kanske hade de breda väljarlagren aldrig ens varit engagerade i saken.

Idag känns den rosaröda sommaren 2014 märkligt avlägsen. Stefan Löfven inledde sitt kongresstal i Västerås förra helgen med att rikta ett tack till Sveriges militära veteraner för deras insatser för freden.

Under sitt över 40 minuter långa tal använde han ordet feministisk en enda gång. Koalitionspartnern Miljöpartiet bevärdigades inte ens ett omnämnande. Desto mer talade han om vikten av att göra sin plikt, inte bara kräva sin rätt.

Expressen: S har inga svar på nya högervågen

Socialdemokraterna och kulturen

Under 1970-talet knöt Socialdemokraterna till sig konstnärer och författare och genomförde ett maktskifte i kulturlivet. Banden mellan partiet och kulturen är fortfarande starka, skriver konstvetaren Anna Brodow Inzaina i en återblick i Axess Magasin:

Forskningen kring “1968” är ofta inriktad på de radikala vänstergruppernas inflytande över kultur- och samhällsdebatten, mer sällan på hur en pragmatisk socialdemokrati i regeringsställning har genomfört reformer. Dessa kan vara nog så revolutionerande, vilket konstnärspolitiken, som inriktar sig på konstnärernas försörjning, är ett exempel på.

Successivt genom en rad politiska beslut under 1970-talet vreds makten ur händerna på de anrika institutioner som tidigare hade haft kontroll över utbildning och statliga stipendier. Detta maktskifte skedde i samråd och förhandlingar såväl med organiserade grupper av konstnärer som med mer informella konstnärliga råd.

Axess Magasin: I partiets tjänst

En punkjävel till feministisk kulturman

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson debuterar i år som sommarpratare i radions P1. Den 19 juli är det dags. Thorwaldsson kommer ut som kulturman med feministiska ambitioner:

Som gammal punkare blir det garanterat åtminstone en punklåt under programmet, lovar LO-basen.

– Jag ska försöka att spela musik av bara kvinnliga artister i mitt program. Alla tror att LO:s ordförande bara är en man och en grabb, men jag ska försöka visa på en annan sida av feminism och jämställdhet.

Arbetet: Punk och feminism i LO-basens sommarprat

Vackra pojke

Landsorganisationen. Socialdemokratins hjärta. Och en fjärdedel av medlemmarna skulle rösta på Sverigedemokraterna, vore det val i dag. Om ett sådant mörker råder mitt på dagen, hur svart skall det då inte vara om natten?

Men om natten lurar ett mörker, då du inte kan trösta dig själv.

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök