skip to Main Content
Fas 3 Kan Bli Kvar För De Sämst Lottade På Arbetsmarknaden

Fas 3 kan bli kvar för de sämst lottade på arbetsmarknaden

Det förs en intern diskussion på Arbetsförmedlingen, om värdet av att ha kvar ett antal platser i fas 3 även efter det att åtgärden officiellt är avvecklad.

Var ska man annars göra av de på arbetsmarknaden mest oattraktiva? De alltför svårplacerade, de obildbara, de oberörbara. De som inte passar in i mallen för de ersättningsåtgärder som regeringen Löfven avser leverera, någon gång, någonstans.

De som inte klär i någon bättre skräddad kostym, än det illasittande tygstycket med det fasliga namnet.

Ekvationen är inte så svår att ställa upp. Den kategori av arbetslösa som i dag befolkar fas 3 lär finnas kvar. I stora, kanske rent av ökande, mängder. Alltså kommer det att behövas vad som i praktiken är rena förvaringsåtgärder för ett stort antal långtidsarbetslösa människor.

Sedan kan det organiseras på lite olika vis och kallas för lite olika saker och pengarna som ska bekosta aktiviteterna kan slussas på olika sätt. I slutändan kommer det ändå att vara den offentliga sektorn, det vill säga skattebetalarnas gemensamma fonder, som står för notan.

Och det kommer, precis som hittills, behövas en blandning av aktörer från det offentliga, det privata och från civilsamhället.

Oavsett vilka insatser dessa aktörer gör, är det mest sannolika att de flesta av de mycket långtidsarbetslösa blir kvar i träsket. De som försvinner kommer raskt att ersättas av nytillkomna, framför allt från Afrika och Mellanöstern, så som asylströmmarna beräknas se ut under överskådlig framtid.

Alternativet till ovanstående är inte särskilt originellt: förtidspensioneringar i stor skala, av arbetsmarknadsmässiga skäl. Drömmen om medborgarlön torde numera vara en utopi, som av demografiska skäl avlägsnar sig med interstellär hastighet.

I övrigt i veckans bevakning: om asylinvandrares svårigheter på den svenska arbetsmarknaden (i en del fall kanske i viss utsträckning självförvållade), fattigdom hos hårt arbetande människor samt en dystopisk nutidsbild, tecknad av nationalekonomen Tino Sanandaji.

Det ser illa ut både här och var – finns det någon som kan förklara vad det är som händer?

Avvecklingen av fas 3 – ingen enkel historia

Även om fas 3 till slut avvecklas, kan en del platser i fas 3 bli kvar. Det framgår av ett internt dokument för Arbetsförmedlingen, som tidningen Dagens Arena tagit del av:

I dokumentet skriver [Arbetsförmedlingen] att det finns personer i sysselsättningsfasen som “står mycket långt från arbetsmarknaden och varken kommer att vara aktuella för extratjänster i välfärden eller kunna tillgodogöra sig utbildning”. För dessa personer anser myndigheten att fas 3-platser fortfarande ska vara kvar, även efter det att fas 3 har avvecklats.

“Sysselsättningsplatsen bör därför framöver betraktas som ett av flera verktyg för att bryta långtidsarbetslöshet”, skriver myndigheten.

Dagens Arena: Fas 3-platser kan bli kvar – trots avvecklingen av fas 3

Fas 3 ska bort (fast kanske inte helt och hållet, se ovan) och långtidsarbetslösa få “riktiga jobb”. Samtidigt ska bristyrken förses med utbildad arbetskraft. Det är i korthet vad utredaren Anders Lagos förslag om matchningsanställningar går ut på. En knäckfråga är om uppdraget ska gå till privata aktörer eller till statliga bemanningsföretag:

Företagen skulle alltså enligt förslaget slippa riskerna med att anställa personer som varit borta från arbetsmarknaden en tid, då arbetsgivaransvaret skulle läggas på särskilda matchningsaktörer, samtidigt som det skulle innebära riktiga jobb med schysta villkor för de som skulle få en anställning. Perfect match!

Men vilka skulle matchningsaktörerna vara? I sitt förslag uttrycker Anders Lago viss osäkerhet kring det. Tidigare insatser har visat att det är svårt att styra privata aktörer med vinstintresse – som till exempel de senaste årens många skandaler med oseriösa jobbcoacher visat.

Kollega: Privata aktörer eller offentlig bemanning?

Om matchningsanställningar ska ersätta fas 3, men fas 3-platser ändå finnas kvar – vilka långtidsarbetslösa är det då som ska matchas, undrar Unionens medlemstidning Kollega:

I den debatt om matchningsanställningar som hölls i riksdagen tidigare i veckan konstaterade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson att regering och opposition för närvarande verkar överens om att “återvändsgränden” fas 3 bör avskaffas – och inte bara byta namn. Men, tillade hon, det kommer att krävas flera olika insatser för att man ska lyckas, då individer har olika behov och förutsättningar.

– Jag vill säga att det inte räcker att sänka trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden om man med det menar ökade subventioner eller låga kostnader för arbetsgivare att anställa.

– Vi behöver också stärka individerna, öka värdet på individerna, så att de kan ta jobben. Det intressanta i förslaget om matchningsanställningar är just att man tydligt visar på kombinationen av arbete och utbildning, kompetensutveckling och socialt och praktiskt stöd.

Kollega: Blir fas 3 kvar ändå?

Etablering med förhinder

Nyanlända asylinvandrare får inte tillräckligt med stöd för att komma in på den svenska arbetsmarknaden, enligt en ny rapport från LO:

Rapportförfattaren Ulrika Vedin skriver att en viktig förklaring till att utrikes födda med upp till tio år i Sverige har en särskilt svag ställning på svensk arbetsmarknad är alltför höga krav för att få arbete när arbetslösheten är hög och att de stödjande etableringsinsatserna fungerar dåligt.

Arbetet: Nyanlända behöver mer hjälp in på arbetsmarknaden

Hämta rapport: Etablering i skuggan av hög arbetslöshet

Egenföretagaren och frispråkige debattören Johan Westerholm (s) funderar över asylinvandrades svårigheter på arbetsmarknaden i ett färskt inlägg på sin blogg Ledarsidorna.se:

Vad de flesta missar i debatten om integration är inte bara hur kompetensen ser ut, om den är adekvat för svensk arbetsmarknad, utan även parametern “social kompetens”.

Vi avslutade samtalet där. Jag ville inte ens veta med vilken attityd han skulle möta kvinnliga kunder. Inte heller ville jag veta vad som skulle hända om han blev bordsgranne med en HBTQ-person.

Jag tror inte vare sig Stefan Löfven eller Arbetsförmedlingens Generaldirektör är riktigt medvetna om vad som sker nu. Och vilka utmaningar – formellt kompetensmässigt samt kulturellt kompetensmässigt – som vi står inför och den risk sådana som jag löper att bli rasiststämplade för att vi kräver en sociokulturelll kompetens av våra anställda.

Ledarsidorna.se: Halvsant och halvdant

Arbetande fattiga och ett rike på väg i diket

Att kunna klara sig på sin lön har blivit den nya klassmarkören i Sverige – det som är skiljelinjen mellan dagens överklass och arbetarklass. Det skriver Lina Stenberg, utredare vid Tankesmedjan Tiden, i en debattartikel i Svenska Dagbladet om Sveriges arbetande fattiga:

Det som kan verka förvånande är att den drastiska ökningen av arbetande fattigdom har skett under Alliansens regeringstid. När arbetslinjen var det överordnande mantrat och jobb skulle löna sig.

Det kan verka motsägelsefullt, men vi har sett precis den här utvecklingen i västeuropeiska länder som USA [sic!] och Tyskland. Att “working poor” ökar är ingen slump, det är i högsta grad den förda politiken som bidrar till detta.

Svenska Dagbladet: Allt fler med jobb lever i fattigdom

Hämta rapport: Working poor – om arbetande fattigdom och klass i Sverige

Många journalister och makthavare tycks uppriktigt tro att de senaste åren har präglats av snabb tillväxt i BNP per capita och produktivitet trots att så inte är fallet, skriver nationalekonomen Tino Sanandaji på sin blogg, i en ambitiös exposé över den svenska samhällsekonomin av i dag:

Krisen i omvärlden är naturligtvis en viktig förklaring till den svaga tillväxten. Men tvärtemot det ofta upprepade påståendet att Sverige har starkast ekonomi i Europa eller rentav av samtliga jämförbara länder var tillväxten per invånare under OECD-snittet. Hälften av OECD-länderna hade en snabbare tillväxt per capita än Sverige.

Sju år med negativ BNP-tillväxt saknar motstycke i svensk efterkrigstid. Det finns på samma sätt ingen åttaårsperiod med lägre BNP-tillväxt än åren 2006-2014. Det är ett fascinerande tecken i samtiden att Reinfeldt och Borg tilläts utmåla den sämsta perioden i mannaminne som någon sorts gyllene tillväxtepok.

Tino Sanandaji: Det går inte bra för Sverige

Vad är det som händer?

Robert Zimmerman:

Because something is happening here, but you don’t know what it is …

 

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök