skip to Main Content
Regeringens Utredare Vill Ersätta Fas 3 Med Matchningsanställningar

Regeringens utredare vill ersätta fas 3 med matchningsanställningar

Veckans omvärldsbevakning är fyllig och kryddad med såväl ersättningsåtgärder för fas 3 som bidragsbedrägerier och nedslag i den moderna arbetarlitteraturen.

Anders Lago var en gång i tiden kommunalråd i Södertälje. Han blev internationellt känd då han i USA:s kongress upplyste församlingen om att Södertälje ensamt tagit emot fler flyktingar från Irak än USA och Kanada tillsammans, kompletterat med de bevingade orden: “It was not Södertälje who went to war against Saddam Hussein!”.

Det senaste halvåret har Lago ägnat sig åt att utreda företeelsen “matchningsanställningar”. Då han fick uppdraget av dåvarande arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M) gällde frågan i vilken mån sådana matchningsanställningar kunde utgöra ett komplement till fas 3.

Efter regeringsskiftet är det en socialdemokratisk arbetsmarknadsminister, Ylva Johansson, som får utredningens resultat i sin hand och frågan har nu omformulerats en betydelsebärande smula. Den nya frågan lyder: i vilken utsträckning kan matchningsanställningar ersätta fas 3?

När vi ändå talar om utredningar: de centrala förslagen i FunkA-utredningen, som behandlar villkoren i arbetslivet och på arbetsmarknaden för människor med funktionsnedsättningar, är ännu inte realiserade, trots att det snart gått tre år sedan utredningen lades fram.

Bland annat behöver taket för lönebidrag höjas, vilket tas upp i en debattartikel i Arbetet.

Om arbetets glädje och värde för individ och samhälle talas det ofta. Men sociologen och arbetslivsforskaren Roland Paulsen har studerat skildringar av det moderna arbetslivet inom film, skönlitteratur och teater och sett en annan sida av saken: förnedringen i det underläge på arbetsmarknaden som det så kallade prekariatet lever i.

Den typen av förnedring borde rätteligen höra det förflutna till, i ett utvecklat samhälle som Sverige (en gång var). Nu ser det ut som om sådan förnedring kan komma att bli en del av vardagen för alltför många, med en svag ställning på det som kommer att vara framtidens arbetsmarknad.

På tampen så ett par nya varv med å ena sidan bidragsbedrägerier gentemot Arbetsförmedlingen, å andra sidan en integrationspolitik för arbetsmarknaden som knappast kan beskrivas som lyckad.

Vi rundar av med en lätt frustrerad företagare och debattör, som undrar om det inte är dags för politikerna att börja ta ett samhällsansvar.

Stig Vig får förtroendet att sätta punkt för bevakningen, trots att han tyvärr redan avslutat karriären.

Han har en del kloka saker att säga ändå och han gör det som alltid med sväng och schwung.

Avvecklingen av Fas 3

Fas 3 bör i stor utsträckning ersättas av matchningsanställningar. Det är en slutsats i den rapport utredaren Anders Lago nyligen lämnade till arbetsmarknadsdepartementet. Han levererar också en befriande ärlig sammanfattning av problemkomplexet:

Om vi ska lyckas minska långtidsarbetslösheten krävs en nära och aktiv samverkan mellan samhället, företag och de fackliga organisationerna. Ingen av parterna klarar uppgiften ensam.

För de som varit arbetslösa under en mycket lång tid räcker det inte med ett arbete. Ska det fungera och ge resultat måste hela kedjan av kompetenshöjande insatser, matchning till lämpliga arbetsuppgifter, stöd och handledning fungera.

Matchningsanställningen bygger på den nuvarande modellen med särskilt anställningsstöd, men där detta kombineras med kompetensutveckling, och socialt och praktiskt stöd till både individ och till arbetsplats.

Förslaget innebär att individen får en anställning hos en matchningsaktör, med löner och villkor enligt avtal. Matchningsaktören kan till exempel vara rekryteringsföretag, omställningsföretag, sociala företag, utbildningsföretag och bemanningsföretag.

Individen utför sitt arbete hos ett kundföretag, som betalar matchningsaktören för tjänsten. Matchningsaktören blir en spindel i nätet och bidrar till att minska den osäkerhet en arbetsgivare kan känna inför att pröva en person som varit utan arbete en mycket lång tid.

Svenska Dagbladet: Ersätt fas 3 med ny typ av anställning

Hämta rapport: Matchningsanställningen – nya vägar till jobb

Arbetsmarknaden – funktionsnedsättning och sociala alternativ

Det är hög tid, sedan länge, att höja lönebidraget för människor med funktionsnedsättningar. Det skriver de två ordförandena i organisationerna Handikappförbunden och Lika Unika i en debattartikel i Arbetet:

Den så kallade FunkA-utredningen konstaterade 2012 att 93 procent av de arbetsgivare som mottar lönebidrag inte får full kompensation utifrån tanken med bidraget. Utredningen konstaterade att lönebidragets tak ligger så lågt i förhållande till löneläget att de grundläggande villkoren för lönesubventionen inte längre kan uppfyllas.

Om nivån inte höjs riskerar lönebidraget att förlora sitt syfte att personer med funktionsnedsättning ska få anställning på den reguljära arbetsmarknaden.

Arbetet: Hög tid att höja lönebidraget

Projektet “Utveckling: Sociala Företag” startade våren 2012 på Gotland och pågick till december 2014. Nu har projektet summerats och si, antalet sociala företag på Gotland har ökat och sysselsätter numera 150 personer:

– Sociala företag ger unika möjligheter för individ och samhälle, säger projektledaren Birgitta Nylund som nu håller på och summerar projektet “Utveckling: Sociala Företag”.

– Vinsterna är stora. Men de dubbla målen – affärsmässighet och social inkludering – innebär att företagen kan behöva extra uppmärksamhet. Detta är gränsöverskridande verksamhet som berör såväl näringsliv och arbetsmarknad som den sociala sektorn.

Region Gotland: Sociala företag ger unika möjligheter för individ och samhälle

Hämta rapport: Utveckling: Sociala företag

Arbetsmarknaden – sjukdom och förnedring

Allt fler går till jobbet trots att de borde sjukskriva sig och stanna hemma, skriver Arbetet:

Andelen svenskar som går till jobbet trots att de är sjuka har ökat med sex procentenheter sedan 2010, enligt den rikstäckande arbetsmiljöundersökningen som görs av Statistiska Centralbyrån på uppdrag av Arbetsmiljöverket vartannat år.

En ökning med sex procentenheter låter kanske inte så farligt, men i verkligheten motsvarar det ett gigantiskt antal fler arbetstagare – minst en kvarts miljon – som går till jobbet fast de är sjuka.

Arbetet: Allt fler sjuka arbetar

I en innehållsrik krönika på Svenska Dagbladets kultursidor docerar arbetslivsforskaren Roland Paulsen om det moderna arbetets helgd och värde, genom att göra nedslag i aktuell arbetarlitteratur. Den bild han förmedlar är smått deprimerande i sin svärta – det handlar långt mer om förnedring än om det adlande arbetets upplyftande effekter:

Detta begrepp [prekariat], som först myntades av den franske sociologen Pierre Bourdieu, avser den växande grupp människor som arbetar under osäkra anställningsvillkor – som hoppar mellan vikariat, som åker in och ut ur arbetslöshet.

Osäkerheten kring hur länge anställningen ska vara, kring om lönen alls kommer att trilla in nästa månad, är en verklighet som angår allt fler. Därför är det bra att den beskrivs.

Vid närmare betraktande av prekariatets villkor framträder ett tema som tidigare arbetarlitteratur var väl förtrogen med, men som i dag väntar på ett nytt språk. Jag talar om förnedring.

Svenska Dagbladet: Den heliga förnedringen

Bidrags- och bedrägeridjungeln

Ett trettiotal personer har åtalats i en omfattande bedrägerihärva. Målet gäller ett stort hemtjänstföretag i Stockholmstrakten, som bland andra oegentligheter lurat till sig subventioner för nystartsjobb av Arbetsförmedlingen:

Löner har i flera fall betalts med hjälp av arbetsförmedlingens nystartsbidrag, vilket innebär att företaget fått cirka 63 procent av lönen betald med skattepengar. Och då har det handlat om månadslöner på i sammanhanget mycket höga belopp.

– Vi har kunnat se löner för outbildad personal på 40 000 kronor i månaden, säger Johan Thornberg, chef för polisens Aktionsgrupp Stockholm.

Det är dubbelt så mycket som lägstalönen i Kommunals kollektivavtal för utbildade vårdbiträden.

Dagens Nyheter: Flera åtalas för fusk med nystartsjobb

Integration?

Dagens Nyheter har granskat etableringsreformen – det senaste årtiondets största enskilda integrationssatsning. Facit av reformen, som var avsedd som en arbetslinje för nyanlända asylinvandrare, är inte uppmuntrande:

Förra året lämnade 6 736 personer insatserna i etableringsreformen. Av dem är det få som har fått jobb utan statliga subventioner.

Tre månader efter att de lämnade etableringsreformen har fem procent ett arbete helt utan stöd. Åtta procent studerar och 16 procent har jobb som är helt eller delvis subventionerade. I den senare kategorin finns till exempel de så kallade nystartsjobben.

Dagens Nyheter: Miljardbelopp till integration lämnades tillbaka

Den väl påläste och vasst formulerade Johan Westerholm (S-märkt debattör) tar sig an den av media och politiker spridda föreställningen om den välutbildade asylinvandraren, på sin blogg Ledarsidorna.se. Enligt Westerholms uppfattning ser det problematiskt värre ut, vad gäller kompetenspassningen mellan den svenska arbetsmarknadens krav och de kunskaper och färdigheter som majoriteten av de asylinvandrade har med sig. Den slutsats han landar i förskräcker:

Det kan vara så att vi måste inse att vi för att få ut alla nyanlända i produktionen inom två år efter ankomst måste skapa ett nytt trasproletariat. Med enklare arbetsuppgifter till låga löner.

Kanske så att vi återinför klassamhället nu under vår livstid, till och med under denna mandatperiod. Med en underklass, lågt utbildad till låga löner som utför enklare göromål som städa, tvätta, klippa gräset och rensa rabatterna för den svenska övre medelklassen som då övergår till att bli ren överklass.

Ledarsidorna.se: Herrskap och tjänstefolk

Klarar politiker av att ta ansvar?

Företagaren och frispråkige debattören Thomas Gür tycker det är dags för politikerna att sluta tala om att företagarna ska ta samhällsansvar och om företagande i termer av hudfärg och könsorgan. I stället, menar Gür, är det dags för politikerna själva att ta samhällsansvar:

Men det som dessa män och kvinnor [företagarna] i dag hör om sitt företagande i den politiska debatten, över blockgränsen, är mestadels retorik om diskriminering, representation, etnicitet, hudfärg, vithetsnorm, genus och “svenskklingande” namn.

De åtgärder som planeras går huvudsakligen ut på att försvåra deras verksamhet – vinstförbud, verksamhetsförbud, mera krångel, höjda skatter och avgifter. Politiker som själva aldrig drivit företag föreskriver hur deras bolag ska skötas och vill lagstifta om könskvotering.

De uppmanas att ta sitt samhällsansvar. Som om skapandet av arbetstillfällen, inkomster och skatteintäkter inte är att bidra till samhället.

Svenska Dagbladet: När ska politiken ta samhällsansvar?

Tom

Per Odeltorp:

Du ljuger och bedrar som vanligt, du har ju ditt tidsfördriv …

 

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök