skip to Main Content
När Slut Fas 3? Del 2 – Om Extratjänster, Anordnarbidrag Och Integration

När slut fas 3? Del 2 – om extratjänster, anordnarbidrag och integration

Detta är andra delen i en tvådelad krönika om avvecklingen av fas 3. Den första delen heter När slut fas 3? Del 1 – frågetecken kring avvecklingen.

Krönikorna kommenterar olika aspekter av avvecklingen av fas 3, utifrån vad som står skrivet i budgetpropositionen för 2015 samt reaktioner i media på denna.

Extratjänsterna

Regeringens tunga artilleri då det gäller att ersätta sysselsättningsplatserna i fas 3, är de så kallade extratjänsterna.

Öppningen är blygsam. För 2015 planeras 4 400 extratjänster. År 2016 ska antalet vara 24 000. Eftersom antalet deltagare i fas 3 för stunden är c:a 34 000, finns det redan här skäl att dra öronen åt sig. Enklaste matematik säger, att extratjänsterna inte kommer att räcka till alla i fas 3.

Det har i och för sig talats om att utbildning, inom vissa ramar, också ska finnas som möjlighet för tidigare deltagare i fas 3. Någon information om hur många utbildningsplatser det kan bli fråga om har emellertid inte presenterats.

Fem frågetecken kring extratjänsterna

För det första: hur många extratjänster är det realistiskt att tro att det går att få fram?

Regeringen förväntar sig mycket av kommunerna, men dessa har redan skäppan full. Bland annat med mycket arbete och kostnader för att möta det ökande inflödet av asylsökande. Dessutom är många kommuner redan hårt ansträngda av de åtaganden för invandrare som gjorts det senaste decenniet.

Det är inte självklart att drängtjänst åt regeringen, med att skaffa fram extratjänster på de kommunala arbetsplatserna, blir prioriterat hos kommunledningarna.

För det andra: vad innebär dessa extratjänster egentligen – kommer många av dem att vara olämpliga för ett stort antal deltagare i fas 3, av bland annat medicinska skäl eller för tuffa kompetenskrav?

Här finns en oro bland människor i fas 3, vilka begränsas av olika former av funktionsnedsättningar.

För det tredje: kan den anställda personalen verkligen lägga den tid och omsorg som krävs, för att handleda inom extratjänsterna?

Det tar tid att skola in människor på en arbetsplats. Personalsituationen inom kommunernas välfärdstjänster är ofta ansträngd. Även en liten tids- och energiåtgång för att handleda en mindre kvalificerad person kan försämra arbetssituationen avsevärt.

För det fjärde: vad blir resultatet och kvaliteten för avnämaren av tjänsten, till exempel människor med vårdbehov?

Det är en central fråga, som regeringen helt lämnat i skugga. Som ofta påpekas i sådana här sammanhang: lång tid i arbetslöshet är inte med självklarhet den bästa kvalifikationen då det gäller att arbeta med människor som behöver vård, hjälp eller stöd.

För det femte: hur ska extratjänsterna ekonomiskt lönas?

Enligt vad som sägs ska extratjänsterna vara “riktiga jobb”, med “riktig lön” enligt kollektivavtal.

Men det sägs också att arbetstiden ska vara 75 procent av en heltid. Den övriga fjärdedelen av extratjänsten ska ägnas åt jobbsökande eller studier.

Innebär detta 100 procent lön? Eller 75 procent lön och 25 procent bidrag, till exempel aktivitetsstöd från Försäkringskassan?

Och hur mycket kommer den som har dessa extratjänster att stå med i handen, då ersättningen betalas ut?

Extratjänsterna – en tillfällig övergångsåtgärd

I budgetpropositionen kan man läsa att de anslagna medlen för extratjänster 2017 är obetydligt större än för året innan. Förhoppningen är alltså att det ska finnas drygt 20 000 extratjänster även detta år. Men år 2018 är anslaget mer än halverat, jämfört med 2017.

Det tyder på att extratjänsterna betraktas som en tillfällig åtgärd, alltså en övergångsåtgärd. Men övergång till vad?

Eftersom mer än en kvarts miljon arbetslösa hör till en eller flera av de svaga grupperna på arbetsmarknaden (lågutbildade, invandrade, funktionsnedsatta eller äldre), kommer det givetvis att behövas kraftfulla arbetsmarknadspolitiska åtgärder för hundratusentals människor även efter det att fas 3 är utraderat.

Enligt budgetpropositionen kommer dessa åtgärder i vart fall inte att vara extratjänster. Även här lämnas vi med ett frågetecken.

Det sänkta anordnarbidraget

Regeringen har aviserat en sänkning av anordnarbidraget. Nuvarande c:a 5 000 kr i månaden per deltagare ska sänkas till c:a 2 200 kronor per månad redan från årsskiftet.

Befintliga anvisningar kommer dock att få löpa ut under de nuvarande ekonomiska villkoren, med 5 000 kronor i månaden som anordnarbidrag. Den lägre ersättningen gäller för de anvisningar som görs efter årsskiftet.

Detta kommer sannolikt att på lite sikt leda till en utslagning av anordnare – vilket också är regeringens avsikt.

Men har konsekvenserna tänkts igenom ordentligt och beaktats?

Många fas 3-anordnare, med 10 deltagare eller fler, har kunnat finansiera anställningar av personer som arbetar med fas 3-verksamheten, just genom anordnarbidraget.

Det sänkta anordnarbidraget innebär därför att flera tusental människor riskerar att förlora sina arbeten. Många av dem har tidigare varit i fas 3 och fått sin anställning genom deltagande i fas 3-aktiviteter. Nu ställs dessa på arbetsmarknaden svaga ut i arbetslöshet igen.

När anordnare tvingas lägga ned fas 3-verksamheten, förlorar också fas 3-deltagarna sina sysselsättningsplatser. I vissa fall kan detta säkert vara av godo. Men de som trivts på sina sysselsättningsplatser och haft utbyte av dem, får vandra ut i ensamhet och ovisshet. Kanske i många fall också till social isolering och otrygghet.

Integrationsverksamhet – som gjord för fas 3-organisationer

Ingen läsare torde ha undgått att Sverige står inför stora svårigheter med integration av det stora antal invandrare som anlänt de senaste åren. Svårigheter som kommer att bli än större, i och med de kraftigt ökande mängder asylsökande som kommer söka sig till Sverige under de närmaste åren.

Utmaningen är så stor, att det kan bli fråga om snudd på undantagstillstånd i delar av landet. För att svara upp mot denna utmaning, krävs rimligtvis en mobilisering över de partipolitiska blockgränserna och av samhällets samlade resurser, inklusive civilsamhället.

I det läget väljer regeringen Löfven att av utpräglat ideologiska skäl driva en politik som kan slå undan benen för ett antal organisationer, vilka vore mycket lämpade att arbeta med integrationsverksamhet. Både för nyanlända invandrare och för människor som redan etablerat sig i Sverige, men som på grund av svårigheter med att få tag på ett arbete ännu inte lyckats landa ordentligt i den svenska samhällsgemenskapen.

Bland de fas 3-anordnare som kan slås ut av det sänkta anordnarbidraget, finns många föreningar med etnisk, religiös eller kulturell anknytning till olika grupper av invandrare. Här finns en kompetens för att bedriva integrationsverksamhet som borde tas tillvara, inte slås i spillror.

Ett annat och närliggande exempel är Blåeld, som i förhållande till sin storlek redan är en betydande aktör inom integrationsområdet. Det är bara att se var verksamheterna är placerade, vilka sysselsättningar som erbjuds, hur stor andel av fas 3-deltagarna som är födda utomlands och hur många av de anställda som är födda utanför Sveriges gränser.

Här finns alltså omfattande kunskaper och erfarenheter inom fältmässigt integrationsarbete samlat, i en etablerad och väl fungerande organisation med gott rykte.

Organisationer som är vana att hjälpa och stödja mängder av människor, vilka befinner sig utanför arbetslivet och i utkanten av samhällskroppen, borde betraktas som en tillgång. Att dra undan resurser så att sådana verksamheter krymper, monteras ned och kanske helt försvinner, förefaller inte som någon vettig politik. Därmed avhänder sig regeringen ett viktigt verktyg, som kunde användas i den integrationsprocess som kommer att bli synnerligen ansträngd under det närmaste decenniet.

Ansvarslöst.

Frågetecken – nu och för framtiden

Vad ska Arbetsförmedlingen göra för de som kommer i kläm och/eller hamnar mellan stolarna under avvecklingen av fas 3? När extratjänster inte kommer fram i tillräcklig utsträckning; när seriösa fas 3-anordnare tvingas stänga ned, till följd av det sänkta anordnarbidraget; när arbetslösa inte kan ta en erbjuden extratjänst, därför att de av medicinska skäl inte klarar av de krav som ställs?

Det är frågor som i första hand inte Arbetsförmedlingen, utan regeringen och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har att svara på.

Svaren på dessa frågor bör rimligtvis vara förankrade i den aktuella verkligheten, de ska ha substans och de ska beskriva lösningar som kan börja verkställas inom en snar framtid.

Plakatpolitiska utfästelser och förespeglingar om verkningsfulla insatser någon gång i en avlägsen framtid duger inte. Inte för de 100 000 människor som i nuläget inhyses i Jobb- och utvecklingsgarantin, varav 34 000 i fas 3.

Förbättra villkoren för deltagarna i fas 3 – och gör det nu!

Här presenteras två skarpa förslag för att förbättra tillvaron för de arbetslösa som sitter kvar i fas 3, i väntan på de alternativ – riktiga jobb med riktig lön samt utbildning – som den nya regeringen säger sig vilja erbjuda som substitut:

Höj ersättningen, så att ingen i fas 3 behöver leva på socialbidragsnivå under långa tider, utan kan ha till det nödvändigaste och dessutom unna sig en liten guldkant på tillvaron då och då.

Sänk veckotiden, som ska gälla som heltid för sysselsättning i fas 3. 30 timmar i veckan som heltid kan gott räcka. Regeringen har upprepat som ett mantra att sysselsättningarna är meningslösa och ineffektiva – nå, då spelar det väl ingen roll om de arbetslösa i fas 3 kommer undan med en kortare sysselsättningsvecka?

Det här är åtgärder som regeringen inte behöver hjälp av någon tredje part, det vill säga arbetsgivare och utbildningsanordnare, för att realisera. Allt som behövs är att fatta beslut i riksdagen och regeringen, så är saken klar.

Om så sker kommer de tiotusentals människor som lär sitta fast i fas 3 minst ett par år till, att få en bättre tillvaro än de hade under Alliansens tid vid makten.

Den tillvaron har den nu sittande regeringen kallat ovärdig och meningslös. Med höjd ersättning blir den framtida tillvaron värdigare och med kortad sysselsättningsvecka blir den lite mer meningsfull – givet att de nuvarande sysselsättningarna är så meningslösa som till exempel Stefan Löfven och Ylva Johansson många gånger hävdat.

När slut fas 3?

Dags att runda av och försöka ge ett sammanfattande svar på den fråga, som vi inledde med och som många fas 3-deltagare ställer sig: “När slut fas 3?”.

Som det ser ut nu, med vad som aviserats från regeringen: troligen inte under den här mandatperioden, i alla fall.

Däremot kommer det sannolikt att bli svårare för de berörda arbetslösa att hitta en bra sysselsättningsplats. Ja, kanske att hitta en överhuvudtaget.

Och med samma villkor som tidigare – låg ersättning, instängning på heltid, i alltför många fall smått meningslösa sysselsättningar – kommer den mycket långa övergångsperioden att vara lika belastande för deltagarna, som tillvaron någonsin var under Alliansens tid vid makten.

Meet the new boss – same as the old boss.

 

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök