skip to Main Content
När Slut Fas 3? Del 1 – Frågetecken Kring Avvecklingen

När slut fas 3? Del 1 – frågetecken kring avvecklingen

Not till läsaren: Statens budgetramar ska fastställas genom riksdagsbeslut onsdag den 3 december. Först då vet vi något mer bestämt, om och när regeringen Löfvens planer för avvecklingen av fas 3 kommer till stånd. Det kan också inträffa att en samlad opposition bestämmer sig för att avslå regeringens budgetproposition. Uppstår det läget, vet vi sannolikt just ingenting om avvecklingen av fas 3, förrän en bit in på det nya året.

Så länge inga beslut om saken fattats av riksdagen, rullar verksamheten inom fas 3 på som vanligt i landet.

När slut fas 3?

I samband med att regeringen Löfven presenterade sin första budgetproposition den 23 oktober, publicerade tidningen Arbetet en nyhetsartikel om den aviserade avvecklingen av fas 3.

I anslutning till Arbetets artikel kommenterade en läsare, som ännu inte blivit riktigt bekväm med det svenska språket, saken så här: “När slut fas 3?”.

Frågan är befogad. Efter det att regeringen lagt fram budgetpropositionen och kommenterat densamma i media, radar frågetecknen upp sig.

Blåeld Medias nyhetsredaktion tar denna läsarkommentar till utgångspunkt för en exposé över den nytillträdda regeringens annonserade planer för fas 3 så här långt. Den lakoniska frågan gör sig också utmärkt som rubrik till krönikan.

Avvecklingen av fas 3

Den nytillträdda regeringen Löfven har alltså beslutat sig för att fas 3 ska bort. Det visar sig dock att det kommer att ta sin rundliga tid.

Det som i första hand är avsett att ersätta fas 3-sysselsättningarna är så kallade “extratjänster”, vilka ska vara av samhällsnyttigt slag inom välfärdssektorn. De 34 000 arbetslösa som för stunden befinner sig i fas 3 kommer dock att få ställa sig i kö till dessa extratjänster.

I budgetpropositionen aviseras blott 4 400 extratjänster under 2015. 2016 ska totalt 24 000 extratjänster tillsättas. Enligt Arbetsförmedlingens första prognos kommer avvecklingen av fas 3 inte vara slutförd förrän 2018.

Befintliga fas 3-avtal löper tiden ut. Om fas 3-deltagaren efter detta inte kan erbjudas någon extratjänst eller utbildning, skall en ny fas 3-placering ske hos en ny anordnare. Precis som under Alliansens regim.

Den arbetslöse som tyckte insatserna var skräp då Reinfeldt stod vid rodret, kan därför med all rätt fortsätta tycka detsamma om tillvaron under Löfven. Någon kraftigare kursändring är det inte tal om, i vart fall inte under det kommande året.

Det går för snabbt – och för långsamt

Regeringen har ännu inte gett besked om vilka insatser som ska erbjudas de riktigt svaga på arbetsmarknaden. Det vill säga de långtidsinskrivna som av olika skäl inte har tillräcklig kompetens eller medicinsk förmåga, för att klara av att arbeta med de extratjänster som regeringen tänkt ersätta huvuddelen av fas 3-sysselsättningarna med.

Samtidigt har regeringen dragit åt strypsnaran för många anordnare genom att avisera en sänkning av anordnarbidraget. Nuvarande c:a 5 000 kr i månaden per deltagare ska sänkas till c:a 2 200 kronor per månad redan från årsskiftet.

Befintliga anvisningar kommer dock att få löpa ut under de nuvarande ekonomiska villkoren, med 5 000 kronor i månaden som anordnarbidrag. Den lägre ersättningen gäller för de anvisningar som görs efter årsskiftet.

Detta kommer sannolikt att på lite sikt leda till en utslagning av anordnare – vilket också är regeringens avsikt. Men vilka insatser ska de svaga arbetssökande, som genom detta beslut förlorar sina sysselsättningsplatser, få i stället? Om den saken är ingenting sagt, ännu så länge.

Här förefaller regeringen gå för fort fram – och för vårdslöst.

Fast sett ur ett annat perspektiv, går avvecklingen alldeles för långsamt. Detta med tanke på hur kraftigt fördömande den dåvarande oppositionen var mot fas 3. Många fas 3-deltagare, liksom övriga intresserade och berörda, hade väl förväntat sig både en betydligt snabbare avvecklingstakt och en snabbare utbyggnad av de åtgärder som ska ersätta fas 3. Främst då extratjänsterna och utbildningar.

Efter oppositionens förespeglingar om en bättre arbetsmarknadspolitik för fas 3-kategorin, finns det nog gott om arbetslösa i fas 3 som nu inte bara är besvikna utan också känner sig direkt svikna.

Här kan det dock vara på sin plats att erinra om följande sentens: Det ljugs aldrig så mycket som inför ett val, under ett krig och efter en jakt. Politik är det möjligas konst och den som gapar över för mycket i detta sammanhang, riskerar strax att köra pannan i omöjligheter.

Så det är nog klokt av regeringen att för stunden inte lova för mycket, för snabbt. Det är som bekant ofta orealistiska förväntningar på vad arbetsmarknadspolitiken kan åstadkomma.

Arbetsförmedlingen är inne på samma försiktiga linje i sin första prognos efter det att budgetpropositionen presenterades. I den prognosen tonas förväntningarna på antalet extratjänster under 2015 ned ytterligare något, med hänvisning till tidigare erfarenheter av att sjösätta omfattande reformer.

Med detta sagt – det vore välgörande om regeringen tog ett krafttag, för att synkronisera den kommande utslagningen av anordnare med en utbyggnad av kompenserande insatser för framför allt de svagare individerna. Annars riskerar dessa att få det ännu besvärligare än de har nu.

Inflödet till fas 3 ska sina – är det ett realistiskt scenario?

Regeringen räknar med att antalet deltagare i fas 3 successivt ska minska, dels som en följd av att människor får extratjänster eller utbildningar istället, dels av att inflödet sinar. Det sistnämnda ska främst åstadkommas genom ökade aktiviteter i fas 2, så kallade “arbetsplatsförlagda aktiviteter”.

Här dyker nya frågor upp.

Den första frågan gäller de “arbetsplatsförlagda aktiviteter” som ska hindra att människor faller igenom fas 2 och knackar på dörren till fas 3. Men det förutsätter att dessa “arbetsplatsförlagda aktiviteter” ska leda till arbeten. Dessutom till riktiga arbeten, inte subventionerade och tidsbegränsade jobb som i slutändan återför individen i fråga till Jobb- och utvecklingsgarantin, på tröskeln till fas 3.

Men “arbetsplatsförlagda aktiviteter” – är det inte just det som är kärnan i fas 3? De utdömda sysselsättningarna – ovärdiga, ineffektiva, meningslösa?

Och som inte leder till arbete?

Varför skulle något som varit näst intill verkningslöst i fas 3 helt plötsligt få en väldig genomslagskraft i fas 2? Tanken förefaller ofullgången.

Någonting i den logiken ger upphov till en känsla liknande den som en ovan betraktare kan erfara, inför anblicken av ett särskilt skruvat verk av Salvador Dali.

Den andra frågan gäller följderna av den starkt ökade asylinvandringen, med tillhörande anhöriginvandring, som är att vänta under den kommande mandatperioden.

Regeringen har sannolikt kraftigt underskattat antalet invandrare som kommer att tillkomma i Jobb- och utvecklingsgarantin efter det att etableringsfasen är över.

Om arbetslinjen ska gälla också för nyanlända invandrare, kommer det ovillkorligen att slå igenom i först fas 1 och fas 2 och med tiden också i fas 3. Genomslaget i fas 3 bör komma i slutet av 2017 och sedan stadigt öka under 2018 – just när det förutspås att fas 3 slutgiltigt ska förtvina och försvinna för gott. Men för det kommer det att krävas många, många extratjänster.

Om inflödet till fas 3 inte bromsas, så som regeringen hoppas, och om ersättningsåtgärder inte kommer fram i tillräcklig omfattning – då kan det finnas fler människor i fas 3 sommaren 2018 än det gjorde sommaren 2014.

Varför behålla Jobb- och utvecklingsgarantin överhuvud taget?

Varför vill den nytillträdda regeringen alls behålla Jobb- och utvecklingsgarantin? Visserligen är det fas 3 som främst varit måltavla för kritiken mot Alliansens arbetsmarknadspolitik, men fas 1 och fas 2 har inte heller direkt rosat marknaden. Varför ha kvar något för de arbetslösa så meningslöst?

Svaret på det är att statsmakten, oavsett färg på regering, inte vågar låta för stora skaror arbetslösa gå omkring utan tvingande sysselsättning, som gentjänst för de bidrag till försörjning som betalas ut från a-kassor, Försäkringskassan och socialtjänsten.

Före Alliansens tid höll sig den socialdemokratiska regeringen med den bitvis kraftigt kritiserade Aktivitetsgarantin och Plusjobben. Motsvarigheten nu blir Jobb- och utvecklingsgarantins två första faser samt extratjänsterna.

Efter sju magra år kommer nu ännu fler

De förkvävande inslagen i fas 3 kommer att bestå – i vart fall är inga förändringar aviserade än så länge.

Den ekonomiska ersättningen kommer att vara fortsatt torftig, månad efter månad, år efter år. Heltidssysselsättning ska verkligen vara på omfattande och kännbar heltid – kontroll, tvång och inlåsning är viktiga disciplinerande faktorer gentemot samhällets olycksbarn. Och kontrollen av jobbsökandet kan komma att fortsätta, trots att Arbetsförmedlingen går på knäna och centrala uppgifter blir eftersatta.

På något vis förefaller det här bli den sämsta av världar för många. Eftersom fas 3 ska avvecklas, kommer det sannolikt inte att ske några positiva förändringar eller någon utveckling inom ramen för åtgärden. Samtidigt kommer det för många att ta mycket lång tid, kanske åratal, innan något bättre alternativ presenteras och tilldelas.

Inte bra och inte värdigt.

 

Läs fler reflektioner kring avvecklingen av fas 3 i krönikan När slut fas 3? Del 2 – om extratjänster, anordnarbidrag och integration.

Framtiden rullar emot oss, disig och dyster.

 

 

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök