skip to Main Content
Om Integration Och Mål För Arbetslösheten I Omvärldsbevakningen Vecka 47

Om integration och mål för arbetslösheten i omvärldsbevakningen vecka 47

Mycket talar för att socialdemokraterna i regeringsställning kommer att få svårt att uppnå det av statminister Löfven uttalade målet, om att nå den lägsta arbetslösheten i EU till 2020.

Å andra sidan betecknas arbetslösheten i delar av Europa som en katastrof, så Stefan Löfven et consortes kanske kan vara glada även vid en liten minskning av andelen arbetslösa?

De senaste månaderna har media svämmat över av krönikor och debattartiklar om invandring och integration. Få har beskrivit de förväntade ekonomiskt och kulturellt berikande effekterna av invandringen, vilket annars i många år har varit ett kärt ämne i etablerad media.

Texterna handlar numera nästan undantagslöst om de svårigheter och problem som det svenska samhället står inför, som en följd av de politiska besluten på nationell nivå. Bördorna kommer att bli tunga och påfrestningarna stora – så kan det mesta av det som skrivs sammanfattas.

Det finns dock hittills inte en enda skribent – eller politiker – som redovisat ett enda konkret, realistiskt och hållbart förslag till hur det svenska samhället på ett rimligt vis ska kunna klara av att hantera konsekvenserna av dessa politiska beslut; på ett väl fungerande sätt och utan att det uppstår slitningar och djupa klyftor i landet.

Fortsättning på debatterandet och krönikeskrivandet lär följa – liksom bristen på konstruktiva lösningar lär bestå. Svaret på frågan om hur man lyfter sig själv i håret är nämligen: det går inte.

Arbetslöshet

Regeringen Löfven kommer att få det mycket svårt att nå sitt mål, att arbetslösheten ska vara lägst i EU till år 2020. Det konstaterar Dagens Nyheters samhällekonomiske krönikör Johan Schück.

Förslagen i budgetpropositionen är motstridiga, vad gäller att förbättra förutsättningarna för att sänka arbetslösheten i tillräcklig utsträckning. Dessutom kommer den ökande strömmen av asylsökande att försvåra måluppfyllelsen. Det land som för närvarande har den lägsta arbetslösheten i EU är Tyskland; där har man i högre grad än i Sverige lyckats få utlandsfödda i arbete:

En ofrånkomlig förklaring är det stora inflödet av asylsökande [i Sverige], där många behöver lång tid för att etablera sig på arbetsmarknaden. Detta påverkar också arbetslöshetens sammansättning och gör matchningen mellan arbetssökande och lediga jobb svårare. Även med ett starkt tryck att söka jobb är det åtskilliga som inte hittar något.

För Tysklands del handlar det i betydligt högre grad om arbetskraftsinvandring. Sverige står inför en annan utmaning och hur den ska mötas finns ännu inga färdiga svar på.

Dagens Nyheter: Lättare sagt än gjort att nå målet med lägre arbetslöshet

I delar av Europa ligger arbetslösheten kvar på vad som betecknas som mardrömsnivåer. Experter beskriver läget som “katastrof”. Stora svårigheter väntas framöver:

Sett till enskilda länder ligger den väntade arbetslösheten på extremt spridda nivåer. I Grekland och Spanien handlar det om häpnadsväckande 26,8 repektive 24,8 procent. Tyskland väntas ha den lägsta arbetslösheten i Europa med en siffra på 5,1 procent, tätt följt av Österrike på 5,3 procent.

– Det är en besvärlig period Europas arbetsmarknad står inför. Både kopplat till det som händer inom regionen, med en svag tillväxt av olika skäl, obalanser och osäkerhet, och sedan att anpassningen som vi måste få till stånd i Europa också ska ske i förhållande till vad som händer i resten av världen, säger Robert Bergqvist, chefsekonom vid SEB.

Svenska Dagbladet: Europeisk arbetslöshet på mardrömsnivåer

Integration

600 000 människor – så många asyl- och anhöriginvandrare kan det komma till Sverige under de närmaste fem åren, beräknar Mats Edman, chefredaktör för Dagens Samhälle. Det är nästan tre gånger fler per år än Sverige tagit emot tidigare. Mats Edman ser svårigheterna och problemen torna upp sig:

Effekterna märks i arbetslösheten, sysselsättningsgraden, bostadsbristen, skolresultaten, inkomstklyftorna, utanförskapet och den uppenbara fattigdomen.

Ute i kommunerna – som har huvudansvaret för offentlig välfärd – råder det i dag på sina håll panik. Socialt och kulturellt kan det inte heller gå spårlöst förbi att människor från fundamentalt annorlunda miljöer flyr till oss och förändrar gatubilden.

600 000 personer motsvarar 40 svenska normalkommuner om 15 000 invånare. Tänk på vad som krävs i form av infrastruktur, offentliga jobb, bostäder, skolor, bussar, vårdcentraler och liknande som finansieras via skatterna för att driva varje kommun. Då anar man plötsligt magnituden av en så dramatisk samhällsförändring.

Dagens Samhälle: Tänk om Jimmie Åkesson blir statsminister 2018

Sverige måste antingen skaffa sig en uthållig samhällsberedskap för det stora antalet asylinvandrare eller också se över sitt åtagande, skriver Expressens ledarskribent Anna Dahlberg:

Sverige tar numera emot fler asylsökande än stora länder som Frankrike och Storbritannien. Och sett till befolkningsmängd finns det inget annat land som är i närheten av våra nivåer.

När riksdagens partier, utom [inte inbjudna] SD, samlas för att diskutera flyktingsituationen är det därför dags att lägga önsketänkandet åt sidan och visa politiskt ansvarstagande.

Expressen: Nivån kan inte vara tabu i flyktingdebatten

Avslöjandet att många kommuner handplockar flyktingar som ska kommunplaceras förvånar inte, skriver företagaren och samhällsdebattören Thomas Gür i Dagens Samhälle. Så länge som migrationspolitiken fortsätter att urgröpa kommunernas ekonomi, kommer kommunalpolitiker hitta kreativa lösningar för att minska de ekonomiska bördor som lämpas över på dem:

Kommunpolitikerna vet att staten spelar Svarte Petter med dem – att regering och rikdag, som bestämt mottagningsnivåerna såväl numerärt som ekonomiskt, skyfflar över den ekonomiska bördan på dem.

Dagens Samhälle: Rationellt gallra flyktingar när staten flyr ansvar

Mörkrets hjärta

Någon läsare kanske undrar vad det är som driver fram de flyktingströmmar, vilka avspeglar sig i det ökade antalet asylsökande i Sverige.

Henry Kissinger, en intellektuell med många strängar på sin lyra, i forn tid utrikesminister åt USA:s dåvarande president Richard Nixon och tilldelad Alfred Nobels Fredspris 1973, beskriver delar av skeendet i en artikel i The Sunday Times:

Zones of non-governance or jihad now stretch across the Muslim world, affecting Libya, Egypt, Yemen, Gaza, Lebanon, Syria, Iraq, Afghanistan, Pakistan, Nigeria, Mali, Sudan and Somalia.

When one also takes into account the agonies of central Africa – where a generations-long Congolese civil war has drawn in all neighbouring states, and conflicts in the Central African Republic and South Sudan threaten to metastasise similarly – a significant portion of the world’s territory and population is on the verge of falling out of the international state system altogether.

As this void looms, the Middle East is caught in a confrontation akin to – but broader than – Europe’s 17th-century wars of religion. Domestic and international conflicts reinforce each other. Political, sectarian, tribal, territorial, ideological and traditional-interest disputes merge. Religion is “weaponised” in the service of geopolitical objectives; civilians are marked for extermination based on their sectarian affiliation.

The Sunday Times: The world in flames

War Pigs

Black Sabbath. A tune för all times, including ours:

Evil minds that plot destruction, sorcerers of death’s construction.

Death and hatred to mankind, poisoning their brainwashed minds.

https://www.youtube.com/watch?v=_V-afAs1gwk

 

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök