skip to Main Content
Den Tröstlösa Arbetsmarknadspolitiken – En återvändsgränd Utan återvändo

Den tröstlösa arbetsmarknadspolitiken – en återvändsgränd utan återvändo

För många arbetslösa har arbetsmarknadspolitiken blivit till en återvändsgränd utan återvändo. Ett deprimerande sceneri breder ut sig – hundratusentals människor i rundgång i arbetsmarknadens utkanter, långt från ett fast arbete och en trygg tillvaro.

Statskontoret slår i en aktuell rapport fast att deltagare inom sysselsättningsfasen behöver mer individanpassade insatser, för att ha en rimlig möjlighet att hävda sig på arbetsmarknaden. Rapporten konstaterar också att Arbetsförmedlingen behöver sätta in insatser tidigare för många arbetslösa, innan de hamnat i allt för långvarig arbetslöshet.

Regeringen och Arbetsförmedlingens ledning svarar med bland annat ökad detaljstyrning av sysselsättningsfasen och utökad kontroll av arbetslösas jobbsökande. Dessa motdrag känns mer som repression än som inspiration.

En gång hette det att Arbetsförmedlingen skulle rusta den arbetslöse, så att denne skulle kunna få tag på ett arbete. Numera heter det att Arbetsförmedlingen på sin höjd skall bidra till att rusta den arbetslöse.

Så sent som sommaren 2013 fanns det en förväntan från Arbetsförmedlingens sida, då de skulle anvisa en arbetslös till en anordnare inom sysselsättningsfasen – aktiviteterna skulle leda till jobb. Nu justeras terminologin – framöver skall aktiviteterna inom sysselsättningsfasen hålla de arbetslösa “nära arbetsmarknaden”. Vad det nu innebär. Skaffa sig ett jobb får den långtidsarbetslöse göra själv – när han eller hon sysselsatt sig tillräckligt “nära arbetsmarknaden”.

Ansvaret fortsätter att förskjutas från samhällets institutioner till individen; dock utan att arbetsmarknaden förbättras för dem med de sämsta förutsättningarna och utan att nya konstruktiva insatser erbjuds.

http://www.youtube.com/watch?v=cjuk88Rcnjc

Det finns idag fler än tvåhundratusen arbetslösa som går i rundgång mellan öppen arbetslöshet, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och emellanåt en och annan kraftigt subventionerad korttidsanställning.

En stor del av dessa människor har så lite att tillföra en arbetsplats, att få arbetsgivare är intresserade av att anställa mer än temporärt, ens med omfattande subventioner. I vissa fall kan man på goda grunder fråga sig vad dessa oönskade har på arbetsmarknaden att göra.

De arbetsgivare som kanske främst borde föregå med gott exempel och anställa människor ur dessa luggslitna skaror, hör i stället till dem som mest skyr anställningar av långtidsinskrivna med hjälp av subventioner. Såväl regeringskansliet som övriga statliga arbetsgivare har under hösten fått klä skott i medierna för sina underlåtenhetssynder.

Det finns förhoppningsvis en god vilja, en verklighetsförankrad analys och en förnuftsbaserad tanke bakom de åtgärder som det beslutas om inom arbetsmarknadspolitiken. Ibland finns det dock rum för tvivel därom. I vilket fall – resultaten av den förda politiken har varit nedslående under en följd av år.

Ett sceneri som för ett år sedan betecknades som dystert, har nu förvärrats till rent deprimerande. För många av de långtidsinskrivna arbetslösa har arbetsmarknadspolitiken utvecklats till en återvändsgränd utan återvändo.

 

Bild sidhuvud: Alvaro Tapio (Creative Commons)

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök