skip to Main Content
Rapport Från Statskontoret Bekräftar Blåelds Erfarenheter Av Deltagare I Fas 3

Rapport från Statskontoret bekräftar Blåelds erfarenheter av deltagare i fas 3

I slutet av oktober presenterade Statskontoret en rapport om orsaker till långtidsinskrivning hos Arbetsförmedlingen. Rapporten återger resultaten av en utredning som Statskontoret låtit utföra på regeringens uppdrag. Utredningen gäller Jobb- och utvecklingsgarantins sysselsättningsfas, också känd som fas 3. Ett antal långtidsinskrivna arbetslösa har intervjuats, liksom ett antal arbetsförmedlare.

Vi återger här rapportens slutsatser och jämför dem med erfarenheter hämtade från Blåelds verksamhet med deltagare i sysselsättningsfasen. Det visar sig finnas en betydande överensstämmelse mellan Blåelds insikter och Statskontorets resultat.

Statskontorets slutsatser

Nedanstående slutsatser grundar sig på intervjuer med långtidsinskrivna, fokusgrupper med arbetsförmedlare och tidigare studier. Slutsatserna kan utgöra underlag till utvecklingen av insatser och stöd till personer som varit arbetslösa under en lång tid.

Flera orsaker samverkar

Flera orsaker samverkar ofta till att personer befinner sig i jobb- och utvecklingsgarantins sysselsättningsfas. Deltagarna i sysselsättningsfasen har olika förutsättningar och står ofta, men inte alltid, långt från arbetsmarknaden. Den långa tiden i arbetslöshet försvårar att ta sig in på arbetsmarknaden. Generellt har deltagarna ett stort behov av individuellt anpassat stöd från Arbetsförmedlingen.

Fastän deltagare i sysselsättningsfasen kan ha mycket olika bakgrund och förutsättningar, går det att se mönster där vissa orsaker till långtidsinskrivning oftare förekommer ihop med andra. Utifrån dessa mönster har Statskontoret grupperat personer vars förutsättningar är likartade. Syftet med grupperna är att visa på den bredd av personer som deltar i sysselsättningsfasen. De grupper som Statskontoret har identifierat sammanfattas kort i följande punkter:

  • Personer med fysisk ohälsa som bara kan ta vissa jobb.
  • Äldre personer som är nära pensionen.
  • Yngre personer som inte har kommit in på arbetsmarknaden.
  • Utrikes födda personer som inte har kommit in på arbetsmarknaden.
  • Säsongsanställda och timvikarier som inte får fast jobb.
  • Personer med en allmänt trasslig bakgrund.
  • Personer med psykisk ohälsa.
  • Personer med goda förutsättningar, som ändå har svårt att komma tillbaka in på arbetsmarknaden.

För lite individuellt stöd

Insatserna i sysselsättningsfasen i dag räcker inte för att hjälpa alla deltagare närmare arbetsmarknaden. Både före och under sysselsättningsfasen får de inskrivna för lite individuellt stöd i förhållande till sina behov. Risken är stor att arbetsförmedlarna inte lär känna den inskrivne, vilket försämrar möjligheterna att ge individuellt anpassat stöd. Det finns också brister i uppföljningen av hur den arbetssökande har det när denne får insatser utanför Arbetsförmedlingen, till exempel hos kompletterande aktörer eller sysselsättningsanordnare.

Dold ohälsa är ett problem

Fysisk och psykisk ohälsa hos deltagarna i sysselsättningsfasen är sannolikt ett större problem än vad Arbetsförmedlingens statistik visar. Det beror på att arbetsförmedlaren inte alltid lär känna den inskrivne och därför inte får veta vilka problem den inskrivne har eller att den inskrivne ibland drar sig för att kontakta Försäkringskassan eller vården. Då är det svårt för Arbetsförmedlingen att ge rätt stöd.

I de inledande faserna av jobb- och utvecklingsgarantin är aktiviteten förhållandevis låg och personernas problem upptäcks därför inte. Det är ofta först när personen kommer till sysselsättningsfasen och förväntas vara aktiv på en arbetsplats på heltid som problemen uppdagas.

Utbildningsbehovet tillgodoses inte

De långtidsinskrivna har stora utbildningsbehov som inte alltid tillgodoses. Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildningar kan ibland vara ett alternativ men täcker inte alla behov. Statskontoret kan också konstatera att Arbetsförmedlingen inte alltid använder arbetsmarknadsutbildningar på ett effektivt sätt. För att tillgodose utbildningsbehoven anser Statskontoret att det behövs bredare överväganden som tar hänsyn till hela utbildningssystemet.

Statskontorets rapport ställd mot Blåelds verksamhet

Mycket av iakttagelserna och slutsatserna i Statskontorets rapport känns igen från den rapport Blåeld presenterade i början av sommaren, Leder det till jobb då?. Blåelds rapport är en studie över de begränsningar och handikapp som bekajar organisationens deltagare i sysselsättningsfasen, i deras försök att få in en fot på arbetsmarknaden.

Den grundläggande iakttagelsen att deltagarna i sysselsättningsfasen inte är någon homogen grupp, utan har vitt skilda orsaker till sin långa tid i arbetslöshet och mycket olika förutsättningar att få tag på ett jobb är gemensam för de båda rapporterna. Likaså insikten om den dolda ohälsa flera av deltagarna bär på och om de vådliga effekterna av långtidsarbetslösheten i sig.

Statskontoret menar att många deltagare i sysselsättningsfasen har behov av utbildning för att kunna hävda sig på arbetsmarknaden. I Blåelds rapport tydliggörs också kompetensbrister vad gäller grundläggande färdigheter som basala IT-kunskaper och svenska språket. Kunskaper utan vilka man knappt kan hävda sig som samhällsmedborgare överhuvudtaget, långt mindre i arbetslivet.

Långtidsarbetslösa människor med så skilda förutsättningar behöver givetvis individuellt anpassade sysselsättningar och hjälpinsatser, något som Blåeld så långt möjligt strävar efter att uppfylla i sin verksamhet. Det är dock inte lätt – behoven är stora, resurserna begränsade och deltagares omständigheter och verksamhetens förutsättningar oavlåtligt stadda i förändring.

Reflektioner

Sysselsättningsfasen har uppenbarligen utvecklats till en uppsamlingsfålla, för människor med skiftande förutsättningar, behov och ambitioner på arbetsmarknaden.

En del av dessa människor hör hemma hos arbetsmarknadspolitiken. Förhoppningsvis den större gruppen, då sysselsättningsfasen formellt är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Men många som hamnat i sysselsättningsfasen torde snarare vara ämnade för socialpolitikens eller sjukvårdens omsorger. Eller borde i vissa fall rent av vara förtidspensionerade.

Nu är det inte så, utan hos en stor anordnare som till exempel Blåeld skall människor från alla dessa kategorier samsas under samma tak.

Det ställer förstås stora krav på anordnaren att fördela resurser, organisera delverksamheter, placera människor tillsammans och återkommande följa upp de olika verksamheterna.

Dels för att se till så att deltagarna får sina olika behov tillgodosedda och ges nödvändigt utrymme, samtidigt som eventuella problembarn inte i alltför hög grad tillåts störa – eller rent av förstöra för – andra deltagare.

Dels för att försäkra sig om att fokus ligger på de deltagare som har en arbetsmarknadsmässig målsättning med sin sysselsättningsplats, det vill säga har ambitioner och kvaliteter som åtminstone på lite sikt kan göra dem anställningsbara och konkurrenskraftiga.

Rapporter

Statskontorets rapport: Orsaker till långtidsinskrivning hos Arbetsförmedlingen

Blåelds rapport: Leder det till jobb då?

 

Jörn Bäckström

Redaktör för Blåeld Medias omvärldsbevakning. Universitetsexamen i systemvetenskap. Akademiska studier i psykologi och filosofi, företagsekonomi och IT-management. Yrkeserfarenhet från arkiv, bibliotek och museum. Frilansat för Svenska Dagbladet och Lidingö Tidning. Överlevare och ögonvittne.

Back To Top
×Close search
Sök