skip to Main Content
Reportage Från Seminariet Med Hillevi Engström

Reportage från seminariet med Hillevi Engström

Den 25 januari hölls i Princess Hall ett seminarium med ett femtiotal handläggare från olika arbetsförmedlingar i länet, samt med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström som inbjuden föreläsare. Mötet blev snabbt fullbokat, för ämnet är “hett”. Det gällde långtidsarbetslösheten, hur den ska åtgärdas, och det utskällda fas 3 programmet som nu kallas sysselsättningsfasen. Mötet hade arrangerats av Lasse Reuterberg, verksamhetschef inom Blåeld. Förutom arbetsmarknadsministern deltog även Kay Pollak.  Tidigare mest känd som en framgångsrik filmregissör, men är numera också en både känd och uppskattad gästföreläsare, i synnerhet när det gäller kommunikation i olika former.

De ämnen som togs upp var vilka åtgärder som bör tillämpas när det gäller oss som är inskrivna i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det som framhölls som viktigt var, ökat utbud, efterfrågan, matchningar, samt ökat anslag till arbetsförmedlingarna. Något som också skulle förbättras var kontrollen och uppföljningen hos de olika anordnarna. Men även att arbetsuppgifterna skulle kännas meningsfulla. Inte det att måla om nymålade stolar, som alltid har framhållits som ett skräckexempel. I det sammanhanget framställdes Blåeld som ett föredöme, med att ta tillvara både deltagarnas intressen och önskemål.

De finns fyra grupper som toppar statistiken över långtidsarbetslösa, 55+are, utrikesfödda, personer med funktionshinder, och unga utan avslutad skolgång. Åtgärderna för de yngre ska bli lärlingsplatser med ungdomslön. Men får man som tonåring lust att återuppta studierna, så är ju folkhögskolorna alternativ som åter har kommit i ropet.  Det kommer att satsas mer på arbetsförmedlingarna,  både när det gäller ökad kvalitet och aktivitetsgaranti. Taken i lönebidragen kommer också att höjas, vilket innefattar alla med funktionshinder, tidigare aktivitetsstöd eller sjukersättning.

Det blev en liten frågestund med Hillevi efteråt. En av frågorna var gratis lunch till oss i fas 3, och dels att vi måste betala fullt pris för månadskorten.  Med tanke på den skrala ersättningen, så förlorar vi på att delta i något av fas 3 projekten. Hon hade inget svar på de frågorna, men skulle undersöka saken.

Efter Hillevi trädde Hans Richardsson fram. Han jobbar för AMO Solna med uppdrag att utveckla kontakten med den Sociala Ekonomin. Hans skall i det arbetet ta med sig de erfarenheter som gjordes i Projekt TreFas.

Lasse Reuterberg berättade om hur Blåeld har vuxit och vidgats från starten. De som nu innefattar vår “koncern”, är både cafeér, secondhandbutiker, mediabyråer, cateringkök, m.m samt även att Blåeld Akademien kommer att öppna i Farsta den 1 februari. I dessa lokaler ska ske olika typer av utbildning men även andra former av social verksamhet. Lasse framhöll även det som kändes viktigast för honom. Pro Cive, som är en form av “medborgarassistans”, till personer som vill ha råd och hjälp med diverse överklaganden, och annan av juridisk hjälp. Givetvis gratis. Samt även UFA, (Ungdomar-Fritid-Arbete), i Skövde, som vänder sig till ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder, att få hjälp med en meningsfull fritid, och att dessa kan få komma ut i ett långsiktigt löne-arbete. Verksamheten vill därför hindra utanförskap, isolering, och fram för allt, olika former av missbruk.

Så blev det dags för Kay Pollak att äntra arenan. Han berättade väldigt inspirerande och medryckande om en kurs i kompetensutveckling som han hade gått på för 25 år sedan. Den hade ändrat hans liv. Efter den fick han ändra uppfattning och ståndpunkt när det gäller den formen av verksamhet. Det gick ut på att man fick välja en siffra mellan ett  och tio , och sedan tala om för ledaren vilket nummer som man valt. Kay hade valt sju, och ledaren ifrågasatte hans val. “Tycker du inte att du är värd mer?”. Var och en ska ha en tia, vi är värda en tia. Man måste lära sig att bli av med sitt ego, och inte låta bitterheten ta över. Ingen människa förtjänas att behandlas som en dörrmatta. “Ingen”. Han sa dessutom tre saker som gjorde honom lycklig: Det äkta leendet. Att göra mig själv lycklig. Jag är värd det bästa.

Det sistnämnda är vi väl alla, i synnerhet vi som står längst ner på stegen.

 

Back To Top
×Close search
Sök